En av de mer
prominenta kvinnorna inom den svenska kampen för kvinnors rättigheter är Ellen
Key. Hon skrivs om och läses fortfarande idag på högskolor, framför allt för
hennes arbete inom pedagogiken, vilket kommit att forma den moderna skolan i
stor utsträckning. Studenter vid någon av landets lärarutbildningar kan
knappast ha gått igenom sin utbildning utan att i alla fall bläddra i Keys bok Barnets århundrade från 1900. I en omvälvande tid var Key en av
frontfigurerna för förändring i det svenska samhället. Hon skrev flertalet
debattartiklar och uttalade sig i flertalet olika politiska frågor som färgade
den tid hon levde i. Allt ifrån nykterhetsfrågan till upplösningen av den
svensk-norska personalunionen 1905 uttalade hon sig i. Hon fick mycket stöd för
sina uttalanden, men också mycket kritik. Som en sann mångsysslare med många
strängar på lyran kan hon kommas ihåg på flera olika sätt. Jag skall i denna
text försöka gå igenom flera av dessa sätt så grundligt som möjligt.
Politikern. Ellen Key hade alla förutsättningar för att gå in
i politiken. Hon föddes till fadern Emil Key, som hade ett säte i andra
kammaren för nationalliberalerna mellan 1867-1880. Hennes mor, grevinnan Posse,
var brorsdotter till Arvid Posse, som var statsminister 1880-1883. Hon skulle dock komma att göra upp med vissa
av familjens värderingar, exempelvis religionen. Istället för den starka
kristna tro som förespråkades i barndomshemmet kom Key att tyda sig till bland
annat Charles Darwin, Herbert Spencer (socialdarwinismens största
förespråkare), T.X. Huxley och Rosseau. Hennes ideologiska grundval brukar
beskrivas som humanism, individualism och empirism. Hon är mest känd för att ha
varit drivande i frågor om kvinnors rättigheter och omvandlandet av
skolväsendet. Med sin erfarenhet som lärarinna och åsikter påverkade av Rosseau
förespråkade hon att man skulle sätta barnet i centrum för undervisningen. Hon
var emot auktoritär pedagogik och segregerande undervisning. Under sitt liv kom
Ellen Key att skriva flertalet feministiska artiklar och böcker om
folkbildning.
Feministen. Ellen Key var en förespråkare av kvinnors och mäns
lika rättigheter. Hon blev en framstående förkämpe för feminismen, även om hon
inte var utan sina motståndare även inom detta läger. 1896 gav hon ut boken Missbrukad Kvinnokraft som behandlar det
Key tyckte var kvinnorörelsens överdrifter. Boken har kommit att kallas för
”särartsfeministisk” och är inte lika radikal som andra verk ifrån dåtidens
kvinnorörelse. Under tiden för upplösningen av den svensk-norska personalunionen
1905 fick Key utstå liknande kritik ifrån delar av kvinnorörelsen. Key ansåg
att norrmännens frigörelse från Sverige, med bland annat en folkomröstning den
13 augusti 1905, kunde vara ett bra verktyg på vägen mot inkluderande av
kvinnor i den demokratiska processen även i Sverige. Key ställde sig vid
unionsupplösningen bakom den socialistiska apellen ”låt nordmännen gå”, sin
borgerliga bakgrund till trots. Från borgerliga kretsar blev hon kallad
”landsförrädare” för denna ståndpunkt. Och kvinnorörelsen kom även att bli
delad av Norgefrågan, då kvinnor med mer borgerlig bakgrund inte var fantaster
av unionsupplösningen. I flera kretsar kom unionsupplösningen att kallas för en
”norrmännens revolution”.
Pedagogen. Med boken Barnets
Århundrade blev Ellen Key en av 1900-talets mest inflytelserika pedagoger i
Sverige. Som tidigare nämnt förkastade
hon den auktoritära pedagogiken och satte barnet i centrum. Redan på 1870-talet
hade Key dock grundat en söndagsskola i Stockholm. Denna höll öppet in på
1880-talet då den lades ner. Key försörjde sig därefter som lärarinna och
föreläsare inom både arbetarrörelsen och nykterhetsrörelsen, den sistnämnda
framför allt på uppdrag av godtemplarorden. Idag är hennes gärningar inom
pedagogiken uppmärksammade på lärarutbildningar över hela landet. Hon har även
fått ge namn åt olika byggnader och institutioner vid svenska skolor och
universitet. Bland annat Linköpings Universitet, Ellen Key-skolan i Västervik
och waldorfskolan med samma namn i Bromsten är exempel på detta.
Författarinnan. Key skrev för det mesta verk som kom att användas
i politiska eller pedagogiska syften, men hon har även lämnat efter sig en del
biografier, bland annat om sin far Emil Key. Hennes författande kom att
uppmärksammas vida utanför Sveriges gränser. Hon skrev samtidigt som andra
kända svenska författare. Ett exempel är August Strindberg, som utvecklade
vänskap med Ellen Key. Denna vänskap skulle dock komma att övergå i ömsesidig
fiendskap. Strindberg skrev bland annat in en karaktär i sin bok Svarta Fanor som skall föreställa Ellen
Key. Karaktären heter Hanna Paj och framställs som en otrevlig och intrigerande
person. Ledamoten av den svenska akademin, Vitalis Norström, var även en av
Keys motståndare. 1902 skrev han boken Ellen
Keys tredje rike – En studie över radikalismen. Keys bibliografi är
omfattande och inbegriper över 25 olika verk.
Sammanfattningsvis
kan man kalla Ellen Key för en mångsysslare. Hon var aktiv i flertalet fält och
debatter och kom att påverka oerhört mycket med sitt arbete. Den svenska skolan
hade aldrig sett likadan ut utan Ellen Key, och kvinnorörelsen vid det förra
sekelskiftet hade mist en av sina största förkämpar utan Ellen Key. Hon är
rätteligen ihågkommen som en av de mest inflytelserika personerna i det
offentliga rummet ifrån det förra sekelskiftet. Key avled efter en
hjärnblödning 1926 och ligger idag begraven i familjegraven på Västerviks
kyrkogård.
Rekommenderad läsning
Vill man läsa mer
om Ellen Key så rekommenderas i första hand något av hennes skrivna verk, framför
allt Barnets Århundrade, som är en av hennes mest inflytelserika texter. Vill
man lära sig mer om personen rekommenderar jag dock Ronny Ambjörnssons biografi
Ellen Key – En europeisk intellektuell.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar