tag:blogger.com,1999:blog-76491573813088257862024-02-19T03:35:23.840-08:00LekturesAnonymoushttp://www.blogger.com/profile/08514904795062118871noreply@blogger.comBlogger52125tag:blogger.com,1999:blog-7649157381308825786.post-18771397608887433152017-02-13T05:30:00.003-08:002017-02-13T05:30:28.880-08:00Den olympiska guldmedaljen på botten av Ohiofloden<div class="MsoNormal">
Sensommaren 1960 arrangerades de sjuttonde moderna olympiska
spelen i Rom. En av de största överraskningarna kom i herrarnas boxning i
viktklassen lätt tungvikt. Den favorittippade polske boxaren Zbigniew Petrzykowski
blev utklassad i finalen av en okänd artonåring ifrån Louisville, Kentucky.
Artonåringen var ingen annan än Cassius Clay, som nu hade presenterat sig på
den internationella scenen som en boxare att räkna med. Efter matchen mötte
Clay en rysk journalist som ställde en fråga med en tydlig politisk laddning
som skulle ge Sovjetunionen ett moraliskt övertag över sin ideologiska motståndare,
Clays hemland USA: ”Hur känns det att vinna guld för ett land där det finna
restauranger du inte får äta på bara för att du är svart?”. Frågan innehöll
stora mått av sanning, då många restauranger, framför allt i amerikanska
södern, vägrade att servera icke-vita gäster. Detta grundades i deras Jim
Crow-lagar, vilka var den apartheid-liknande segregering som följde den
misslyckade rekonstruktionen efter amerikanska inbördeskriget nästan 100 år
tidigare. De första av dessa lagar som infördes efter slaveriets avskaffande
bytte helt enkelt ut ordet ”slave” mot ”negro”. Segregeringen fortsatte, trots
en hel del motstånd.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjC44PpWxGM4Ub6KjxWzjxUkcbhUw6cbgl-trzf-7c7Xg-cbE9HLRNzhahaU_HdROT_IqMHfZ1-HAcRiqHd4rKVBb06kaGpSShttf4NWAPS-RSGXujZTyYY-N-5_WeJfPIzHsfK0Bmf03g/s1600/olympics.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="182" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjC44PpWxGM4Ub6KjxWzjxUkcbhUw6cbgl-trzf-7c7Xg-cbE9HLRNzhahaU_HdROT_IqMHfZ1-HAcRiqHd4rKVBb06kaGpSShttf4NWAPS-RSGXujZTyYY-N-5_WeJfPIzHsfK0Bmf03g/s320/olympics.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Cassius Clay var först upp på prispallen efter hans seger i OS 1960.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
Vad svarade Clay på journalistens fråga då? Han var en ung
idrottare som precis tagit en medalj och gissningsvis inte kände för att
filosofera över dessa frågor i detta ögonblick. Han svarade enkelt att ”Vi har
bra folk som jobbar på det problemet”. För som afro-amerikansk man uppväxt i
Kentucky hade han självklart kommit över dessa strukturer flera gånger
tidigare. Dessutom hade han en idé om att situationen för honom själv skulle
komma att ändras nu. Han hade ju ändå vunnit OS-guld. Detta var han också mån
om att visa upp. Han bestämde sig för att behålla sin guldmedalj på hela tiden.
Efter att ha insett att den inte var bekväm att sova med ändrades detta till
att han skulle ha den på hela tiden dagtid. Och väl hemma i Louisville någon
månad efter att ha vunnit medaljen skulle han testa sin hypotes. Vid hemkomsten
hade ju ändå stadens borgmästare sagt att han var ett framtidshopp och liknat
medaljen vid stadens nycklar. Tillsammans med vännen Ronnie skulle han nu
alltså ut och äta hamburgare på en restaurang de annars inte hade fått äta på.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Restaurangbesöket avlöpte tyvärr som man kunde ha anat. Trots att
Cassius och Ronnie insisterade på att de inte kunde neka en OS-guldmedaljör med
vän på grund av deras hudfärg stod restaurangen på sig och valde att avhysa den
celebra gästen. De fick gå utan ostburgare och milkshakes. Långt senare har
Clay konstaterat att detta var det ögonblick som var tydligast inetsat i hans
minne från OS-året 1960. Han syntes aldrig mer med guldmedaljen från OS 1960.
Först sade han till folk att han hade tappat den, men senare berättade han
sanningen. ”(…) jag tappade den med avsikt. Världen bör få veta sanningen – den
ligger någonstans på botten av Ohiofloden”.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Bara några dagar efter denna episod stötte Clay ihop med en
herre som hade bytt namn till Abdul Rahman och konverterat till islam. Han bjöd
in Clay till den lokala moskén för att prata om deras förfäders historia, en
fråga som låg helt rätt i tiden för Clay. Han var inte muslim, utan kom snarare
från ett väldigt troende kristet hem. Fadern hade exempelvis målat keruber i
nästan varenda kyrka i och runtom Louisville. I moskén kom Cassius Clay att
möta en predikant vid namn Elijah Muhammed. Konversationen kom att handla om
afro-amerikanernas situation i USA de senaste seklerna, samt det förtryck de
utsatts för. De pratade om statens och kyrkans roll i detta förtryck. Just
kyrkans roll i detta förtryck hade lett Elijah Muhammed till att bli aktiv i
och, vid tiden han mötte Clay, leda väckelserörelsen Nation of Islam som
uppstått i Detroit 1934. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Nation of Islam är en av flera rörelser som arbetar för svartas
rättigheter i USA. Deras budskap om att ta tillbaka svarta muslimers rättmätiga
position i samhället kan mycket väl ha tilltalat Clay. Avhållsamhet från
droger, alkohol, tobak och promiskuitet mötte säkert inget större motstånd från
en elitidrottare som Clay heller. Nation of Islam har genom åren haft flera
framträdande medlemmar, bland annat Malcolm X (även om han senare lämnade rörelsen
på grund av meningsskiljaktigheter). De har även varit med om att mäkla fred
mellan gängen Crips och Bloods, då en av deras teser föreskriver att våld
mellan afro-amerikaner måste få ett stopp. 1995 var de med och organiserade det
årets Miljonmannamarsch mot Washington D.C. Året därpå organiserade de 800 000
kvinnor till en liknande marsch. <o:p></o:p></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhAxRFk-C1EM8dL7aN9Pi0XfalbjwMYIX-2XXFA1nS4RpsGm3dD7tp8b5QoYJMBtCaS_9lhd6mnrYeaBW9brMbh4FYF_3NcqqJI9359meEBZNqsg0s5hm4pHG_3-RwJl81CGV8NHg54UCQ/s1600/4235925_orig.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhAxRFk-C1EM8dL7aN9Pi0XfalbjwMYIX-2XXFA1nS4RpsGm3dD7tp8b5QoYJMBtCaS_9lhd6mnrYeaBW9brMbh4FYF_3NcqqJI9359meEBZNqsg0s5hm4pHG_3-RwJl81CGV8NHg54UCQ/s320/4235925_orig.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Malcolm X talar för Nation of Islam under tiden han var aktiv där. I bakgrunden <br />ser man den muslimska trosbekännelsen <i>Shahadah</i> översatt till engelska.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Clay blev medlem i Nation of Islam, konverterade och bytte
namn till Muhammad Ali. Hans gamla namn kom ifrån en Cassius Marcellus Clay, en
vit slavägare ifrån Kentucky. Ali var alltså uppkallad efter en slavägare och
hade ett namn som för honom representerade hundratals år av orättvisa. Sämre
skäl för att byta namn har jag hört. Som många vet fortsatte Ali till att bli
världsmästare i tungviktsboxning, en titel han försvarade nitton gånger mellan
1964 och 1978. Därmed räknas han rätteligen som en av världens främsta boxare.
Samma år som han tog världsmästartiteln i tungvikt lade även den amerikanske
presidenten Lyndon B. Johnson fram the Civil Rights Act, vilket förbjöd
diskriminering på grund av bland annat etnicitet, ras och kön. 36 år efter att
Ali hade låtit sin guldmedalj från Rom sjunka ner på Ohioflodens botten, 1996,
fick han en nypräglad guldmedalj för segern i OS 1960.<o:p></o:p></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/08514904795062118871noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7649157381308825786.post-27093807518720871382017-01-30T07:53:00.002-08:002017-01-30T07:53:22.680-08:00Riktig skithistoria<div class="MsoNormal">
Genom historien har människor och djur alltid haft en
gemensam nämnare. Everybody poops!, som en populär barnbok på engelska heter.
Detta är en av världens stora likare, något som bland annat har lett till
fantastiska fotomontage av Elizabeth II, Vladimir Putin och Barack Obama på
toaletten. Den sydafrikanske komikern Trevor Noah går i sin nya bok igenom
denna gemensamma nämnare och närheten till naturen vi upplever när vi lättar på
trycket över nästan tre sidor. Detta har också gett upphov till en typ av historiskt
studium som ibland kallas skithistoria, alltså historien om hur vi har
handskats med mänskliga (och animaliska) exkrementer genom tiderna. Så kallad skithistoria finns det gott om. På Gotland har arkeologer exempelvis funnit tunnor med mänskliga exkrementer från 1300-talet, vilket skvallrar delvis om saniteten på Gotland då, men även om småsaker som tunnbyggande, dieter och idéer om sluthantering.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiWw7wpzaYRVvGamgvewjc8eXgSwDR-UO8ToEsxa_X9jflvvWXJSzqU_R-RkroP8iaoN_Pm_QlFxFmtPYOTHjbC_KfOGvB8BGyZaX-QC0XTQFY1RPf45gvyWgli94POTzwholj-xxpCibE/s1600/pb-110131-india-dung-whalen-01.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="204" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiWw7wpzaYRVvGamgvewjc8eXgSwDR-UO8ToEsxa_X9jflvvWXJSzqU_R-RkroP8iaoN_Pm_QlFxFmtPYOTHjbC_KfOGvB8BGyZaX-QC0XTQFY1RPf45gvyWgli94POTzwholj-xxpCibE/s320/pb-110131-india-dung-whalen-01.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Kakor av Elefantbajs torkas i solen för att förvandlas till <br />energikälla och myggavskräckande medel.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
Allmänt har djurens
exkrement blivit mer allmänt nyttjat av människor i produktiva sammanhang genom
historien. Anledningen är nog delvis så enkel som att människors exkrementer
innehåller tarmbakterier mer direkt skadliga för andra människor. Kobajs har länge
använts (och används fortfarande i viss utsträckning) som gödsel för att främja
olika grödors framväxt, något som blev mindre vanligt i och med
Haber-Boschprocessens uppfinnande under 1910-talet och upptäckten av
konstgödsel (något jag tidigare avhandlat i <a href="http://lektures.blogspot.se/2015/02/fritz-haber-vetenskap-liv-och-dod.html" target="_blank">inlägget om Fritz Haber</a>).
I Indien kan man idag fortfarande se hur elefantbajs samlas i lagom stora kakor
och torkas i solljuset för att sedan användas för förbränning och energikälla. När man bränner denna torkade elefantdynga håller sig också myggen borta. Exkrementer
har varit och är alltså fortfarande något människan nyttjar sig av i
samhällelig utveckling.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Men det är också något som har varit en källa till
sjukdomsspridning och icke-sanitära förhållanden. Förhållandet mellan
exkrementerna och dessa negativa effekter har inte alltid varit solklara och
inte heller lika farliga för olika människor. På landsbygden är det lättare att
göra sig av med mänskliga exkrementer sanitärt. Det gör man helt enkelt genom
att gräva en grop en bra bit ifrån övriga verksamheter och strikt hålla bajsandet
till den gropen. När gropen blev full fyllde man igen den och börjar om
proceduren någon annan stans. När människorna med tiden dock blivit mer
urbaniserade har dock sjukdomsspridning till följd av dåliga sanitära
förhållanden i städerna blivit vanligare. Exempelvis blev Londons befolkning
offer för en dödlig koleraepidemi så sent som 1854 efter en kraftig
urbanisering som överlastade stadens system (och London hade ändå ett relativt sofistikerat
system jämfört med andra europeiska storstäder).<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Detta har dock inte varit modellen för alla storstäder
världen över, utan denna utveckling har varit oerhört ojämlik genom historien.
När en metropol som London år 1854 kunde drabbas av en koleraepidemi till följd
av avlopp som inte kunde hantera befolkningsökningen kan vi vända blickarna
till Indus-dalen på 2500-talet f.kr. Där, i gränslandet mellan dagens Indien
och Pakistan uppstod en av världens första civilisationer grundad runt en flod
(andra kända exempel är civilisationerna vid Nilen, i Mesopotamien och vid Gula
Floden i dagens Kina) och den stora staden Mohenjo Daro. För 4500 år sedan blev
alltså människorna i denna del av Asien urbaniserade i en stad som hade något
som skulle vara avundsvärt för alla europeiska städer under 1700-talet, nämligen
fungerande avlopp. Istället för att släppa ut sitt avskräde utomhus (likt en
specifik scen ur Monty Python and the Holy Grail) så skickade man ner det i
schakt grävda ner i marken. Men inte nog med det. Ifall alla bara skulle släppa
ner sitt avskräde rakt ner i schakt under staden skulle det bli som tidigare
nämnda grop för mänskliga behov. Efter ett tag skulle samlingen bli full och då
är det inte så lätt att bara flytta staden. <o:p></o:p></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhM7Or1Y2AuVExX2hUDHTuVuoyF_Qlf3dzCcaHo9_mNPtfKLNLR-zLSoRtmuH3jG6cOUaJoCmbx4tL6z0pwe4zY2ECBTBrktph8wQ8_fXcTxCHlsERZytU1vRkkQacH1KVBqjVavqN0XJY/s1600/site_0138_0001-750-0-20151105151254.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhM7Or1Y2AuVExX2hUDHTuVuoyF_Qlf3dzCcaHo9_mNPtfKLNLR-zLSoRtmuH3jG6cOUaJoCmbx4tL6z0pwe4zY2ECBTBrktph8wQ8_fXcTxCHlsERZytU1vRkkQacH1KVBqjVavqN0XJY/s320/site_0138_0001-750-0-20151105151254.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Den arkeologiska utgrävningsplatsen Mohenjo Daro</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Modellen med avskräde som ackumuleras under staden blev
vanlig i Europa när man flyttade in avfallshanteringen ifrån gatorna, med den
självklara följden att de sanitära förhållandena blev ohållbara. Detta hade
dock invånarna i Mohenjo Daro en lösning på långt tidigare. Där schakten som ledde
undan avskrädet vertikalt tog slut mötte de en sluttande tunnel som ledde undan
avfallet med hjälp av något så enkelt som gravitationen. På så sätt ledde man
bokstavligt talat undan problemen. Mohenjo Daro är dock inte längre en aktiv
stad, utan snarare en aktiv utgrävningsplats för arkeologer, så deras
överlägsna avskrädeshantering till trots gick staden under. I detta specifika
fall eftersom det var väldigt lite fokus på militär makt, medan grannstaterna
hade mycket mer fokus på det. Dock är det intressant att genom detta exempel se
hur långsamt avfallshanterings- och sanitetidéer spred sig över världen. Det
var bevisligen inte något som samhällen stod och föll med, men det kunde
verkligen underlätta för invånarna i städerna.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Hur såg det ut i Sverige då? För att sammanfatta det kort
kan nämnas att Gustav Vasa under 1500-talet var den förste regenten att
genomföra större statliga reformer på området. Hans projekt lyckades få
svenskar att sluta kasta ut sitt avskräde genom fönstren och ut på gatorna, för
att istället börja använda sig av primitiva avfallssystem. Märk väl att detta
dock inte låg speciellt högt på agendan i Sverige, eftersom urbaniseringen här
kom igång mycket senare än i exempelvis Indus-dalen (och många andra områden
därtill). Svenskarna var förhärdade bönder i princip fram till 1800-talet, då
den industriella revolutionen och arbetstillfällena i städerna satte igång den
första stora urbaniseringsvågen i landet. Innan dess klarade sig många med att
gräva gropar för sitt avskräde.<o:p></o:p></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/08514904795062118871noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7649157381308825786.post-29522953578168979912017-01-17T05:10:00.003-08:002017-01-17T05:10:35.488-08:00Polsk Riksdag<div class="MsoNormal">
I vårat vardagliga språk använder vi ofta ord vi aldrig
reflekterar över. Språk, precis som människor, samhällen och grupper inom
desamma är offer för ständig förändring. Hur kommer det sig exempelvis att
norrmän, danskar och engelsmän alla använder ett ord som har språkliga rötter i
det poetiskt vackra ordet vindöga, medan svenskarna övergett detta till förmån
för ordet fönster. Detta låneord är bland de enklare att spåra och kommer ifrån
tyskans <i>fenster, </i>vilket i sin tur
kommer ifrån den romanska språkstammen (fr. <i>fenêtre,
</i>it. <i>Finestra </i>osv.). Men låneord
är bara en liten del av alla roliga uttryck vi använder oss av. Idag tänkte jag
gå igenom ett uttryck som är väldigt vanligt i det svenska språket, men som har
en verklig förlaga – nämligen uttrycket <i>polsk
riksdag</i>. Detta uttryck har på svenska kommit att bli synonymt med kaos. Ett
tillstånd där många viljor stretar åt olika håll utan att för den sakens skull
uppnå några handfasta resultat. Jag har hört människor säga sig tro att detta
beror på hur det polska parlamentet <i>Sejmen</i>
fungerade under kommunismen, men uttrycket har en 300 år längre historia än så
och börjar med Wladyslaw Sicinski, lågadelsman ifrån Trakai i dagens Litauen.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi2zGOORI-pXFR3AjCIlvC-iISj0urNEcX3BwfRT1GY7qY4GXKYs8WY1Jg6pSZb-syTeAjkdHqsIgMNsVQhgVSW2a1MSoL6D7qB0IqdIRoWSHwxQYVONHCH5VSfDxQOKtJchHqPfdRR-oQ/s1600/Podzia%25C5%2582_administracyjny_I_RP.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="281" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi2zGOORI-pXFR3AjCIlvC-iISj0urNEcX3BwfRT1GY7qY4GXKYs8WY1Jg6pSZb-syTeAjkdHqsIgMNsVQhgVSW2a1MSoL6D7qB0IqdIRoWSHwxQYVONHCH5VSfDxQOKtJchHqPfdRR-oQ/s320/Podzia%25C5%2582_administracyjny_I_RP.png" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Personalunionen Polen-Litauen var under medeltiden en otrolig maktfaktor att räkna med i Östra Europa.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
”Litauen?”, kanske någon tänker nu. Ja, Litauen. Mellan åren
1385-1795 existerade nämligen en statsbildning i östra Europa som var känd som
det Polsk-litauiska samväldet. Detta samvälde såg dagens luft när den polska
drottningen Jadwiga gifte sig med den Litauiske storfursten Jogaila (pl. <i>Jagiello</i>, ja samma linje som Katerina
Jagiellonica tillhörde). Denna statsbildning var inte en arvmonarki, utan en
valmonarki. Sverige var under 1300-talet detsamma, det var först Gustav Vasa
som under 1500-talet införde arvmonarki i Sverige. Det är ifrån den tiden
historierna om Eriksgata kom i Sverige, och i Polen såg det inte allt för
annorlunda ut. De som valde monarken till den polska tronen var <i>Sejmen</i>, en samling av adelsmän från hög-
och lågadel som sammanträdde ungefär vartannat år för att välja nya monarker
och stifta lagar. Det har dock ingenting gemensamt med dagens polska <i>Sejmen, </i>vilket är ett demokratiskt valt
parlament med 460 ledamöter. Dagens polska parlament fattar enbart
majoritetsbeslut, kanske eftersom de lärt sig sin läxa av den politiska
institution den efterträtt.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Den polska <i>Sejmen </i>fungerade
ändå som det var tänkt under medeltiden och i början av den så kallade
tidig-moderna tiden. Adelsmännen från Polen och Litauen träffades, enades
alltid om en kung (nästan uteslutande ur den redan styrande monarkins släktled)
och stiftade lagar efter att ha diskuterat igenom dessa fram och tillbaka.
Samtliga lagar och monarker som antogs och avslogs mötte alltid en helt samlad
riksdag. Fram till en fredag i mars i Warszawa 1652. <i>Sejmen </i>hade då sammanträtt i sex veckor och processen började bli
långrandig. Det var inte första gången det hände. Polackerna var fortfarande
låsta i en tvist med Sverige om den svenska kronan (på grund av Gustav Vasas
arvmonarki och Katerina Jagiellonicas son, Sigismund) och hade redan krigat
mycket med bland annat svenskarna (till och från före, under och efter 30-åriga
kriget), men även andra grannstater. I alla fall var Sejmens session nu inne på
den sista schemalagda dagen och ingen konsensus hade nåtts angående kung Johan
II Kazemierz förslag om ökade anslag till kronan. Talmannen frågade
församlingen ifall de kunde enas om att fortsätta sammanträdet på måndagen,
något som sakta började vinna bifall i <i>Sejmen.
</i>Då ställde sig Wladyslaw Sicinski upp och förändrade Polens historia för
all framtid: ”Jag tillåter inte denna förlängning!”, utropade han. Ja, fast på
polska då. Efter denna deklamation tågade han ur salen och slog igen dörren
efter sig.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjyAvo26CKidWOXgM7zmN3i1536kWxW7_8p5OBkDj_C1OZ8A9EWiQhpvoptmqJDRDu7NoIO-NdnS-aIeP6WafgJx6IkHw2KX6Ic2nFqQWX3PgEgwA-MhY1jSJvI8-yC0qb4uuIRorsa_20/s1600/531de9cbafde8_o.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="272" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjyAvo26CKidWOXgM7zmN3i1536kWxW7_8p5OBkDj_C1OZ8A9EWiQhpvoptmqJDRDu7NoIO-NdnS-aIeP6WafgJx6IkHw2KX6Ic2nFqQWX3PgEgwA-MhY1jSJvI8-yC0qb4uuIRorsa_20/s320/531de9cbafde8_o.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Wladyslaw Sicinski.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
Sicinskis handling, ifall han skulle följa upp på sitt hot
om att utebli från måndagens session skulle göra att <i>Sejmen </i>inte var beslutsför. Så spänningen var hög när talmannen på
måndagen ropade upp adelsmännen för att se ifall de var beslutsföra. När
Sicinskis namn ropades upp möttes det först av tystnad och därefter orden ”<i>Bodajby przepadil</i>!”, alltså ett
konstaterande att han uppenbarligen inte var där. Sejmen fick alltså upplösas
utan att ha beslutat något kring Johan II Kazemierz förslag. Men varför hade då
lågadelsmannen Sicinski handlat som han gjorde? Var han bara less på långa
möten, så där som vi alla kan bli? Historikerna är idag ganska överens om att
Sicinski, som i sig inte var någon större politiker, arbetade för större
intressen när han lämnade mötet utan möjlighet att fatta beslut. Han hade
antagligen emottagit någon form av muta av Janusz Radziwill, en litauisk
fältherre, vars maktställning i Litauen hotades av den polske kungens förslag. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Ett drygt århundrade av politisk förlamning skulle följa i
Polen. Flertalet ledamöter kom att tubbas till att följa yttre påverkan och
lamslå möten. Sjutton år senare i Krakow fick systemet se strået som knäckte
kamelens rygg. Efter att man visserligen lyckats enas om en efterträdare till
Johan II Kazemierz reste sig omgående adelsmannen Adam Olizar från distriktet
Volyn (idag en del av Ukraina) och utropade ”Veto!”. Talmannen förklarade mötet
avslutat och systemet hade fått sitt namn, <i>liberum
veto </i>(rätten att förbjuda). <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgq4DnA1m5FEX1cI2xWj5gdlSF68yUgR0cU84iY_agbSwy_hsfUC34Vai_AvdSLjvVf4OgSZlxlF_Nnjfh6OzsofbrxPn5dGo_zQPn9j6a86ah5tuUDNpMjzSWf9ISgrckAOiAj9N4exAI/s1600/fc502a7d4d6a64a4feddee77f1e805f3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgq4DnA1m5FEX1cI2xWj5gdlSF68yUgR0cU84iY_agbSwy_hsfUC34Vai_AvdSLjvVf4OgSZlxlF_Nnjfh6OzsofbrxPn5dGo_zQPn9j6a86ah5tuUDNpMjzSWf9ISgrckAOiAj9N4exAI/s1600/fc502a7d4d6a64a4feddee77f1e805f3.jpg" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">På denna propagandabild utmålas Wladyslaw Sicinski (med en korv i handen) som en förkämpe för systemet <i>Liberum Veto</i>, även om det uttrycket myntades långt efter hans uttåg 1652. Dock hade det nog aldrig kommit till utan Sicinskis agerande.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
Fram till 1795 skulle den polska <i>Sejmen </i>misslyckas med att ta beslut i nästan samtliga frågor som
dryftades. Mellan 1734 och 1763 lyckades de till exempel bara med att uppnå
konsensus vid ett enda tillfälle. Under de åren hölls nitton sammanträden.
Skälet till att uttrycket <i>Polsk Riksdag </i>blev
vanligt i Sverige kommer antagligen ifrån denna tid, när Sverige var inbegripet
i flera stora maktstrider med polackerna, i alla fall under 1600-talet och det
tidiga 1700-talet. <o:p></o:p></div>
<br />
<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgMKrM8iJjHWFf0j5aULXIdxtnJXK_eFuewO02CIWya2s-fzK6N9YMfCWKDcsKGICIBjlyIjiNPbjt52B_iL1hnhD_J8JL4tH1K4xXJpo66ND05Axbit8jepLXaXEO1NOxpUULhfMDnTzs/s1600/poland-1795.gif" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgMKrM8iJjHWFf0j5aULXIdxtnJXK_eFuewO02CIWya2s-fzK6N9YMfCWKDcsKGICIBjlyIjiNPbjt52B_iL1hnhD_J8JL4tH1K4xXJpo66ND05Axbit8jepLXaXEO1NOxpUULhfMDnTzs/s1600/poland-1795.gif" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Det polska territoriet hade krympt markant till 1795, mycket till grannarnas fördel. På bilden kan man se hur den sista biten av Polen styckas och fördelas mellan Österrike-Ungern, Preussen och Ryssland.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
Hur gick det sen för polackerna under detta system? Den
polska riksdagen kunde bokstavligen inte ens ta ett beslut för att rädda sitt
eget skinn. Omgiven av tre expansiva jättar i kejsardömet Österrike-Ungern,
Preussen och Ryssland låg det försvagade Polen prekärt till. Redan 1772
annonserade dessa tre grannar att de tänkte stycka upp Polens territorium
mellan sig. Hela tjugotre år senare var styckningen färdig, men polackerna hade
inte lyckats göra något för att hindra detta. Polen försvann ifrån Europakartan
1795 och skulle inte dyka upp igen förrän efter det första världskriget.<o:p></o:p></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/08514904795062118871noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7649157381308825786.post-58847759210231564502016-11-10T02:06:00.000-08:002016-11-10T02:06:01.746-08:00Historiska problem med USA:s elektorskollegium<div class="MsoNormal">
Igår morse kom nyheterna om att Donald Trump blivit vald
till presidentämbetet i USA. Personligen är jag långt ifrån entusiastisk över
det, men det ska jag försöka sätta åt sidan för tillfället. Något som vissa har
stört sig på är att Hillary Clinton var den som fick flest röster i USA, med
några hundratusen röster fler än sin motståndare, som ändå lyckades vinna
ämbetet. Men hur kommer det sig? Flera av er som läser är nog gamla nog att
komma ihåg att samma sak hände i det amerikanska presidentvalet 2000, där Bill
Clintons tidigare vicepresident Al Gore vann flest röster i landet, men
förlorade valet till George W. Bush. Då inträffade dock en del komplikationer i
delstaten Florida, som även inbegrep Bush lillebror Jeb Bush, som då var
Guvernör för den delstaten. Det har alltså inträffat två gånger i de fyra
senaste presidentvalen att den mest populäre kandidaten förlorade ämbetet. Mer
än så, det har hänt innan dess också, inte färre än tre gånger.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
De tidigare gånger elektorskollegiet (utan att gå in allt
för mycket på historien kring denna institution) valt en kandidat som inte
vunnit majoriteten av de amerikanska rösterna inträffade alla på 1800-talet.
Första gången var 1824, då John Quincy Adams valdes till USA:s sjätte
president. Till skillnad från idag var det inte enbart två stora partiers kandidater
som stod på röstsedeln, utan fyra olika kandidater. Elektorskollegiet hade då
261 röster, av vilka ingen av kandidaterna lyckades säkra en majoritet. Andrew
Jackson säkrade flest av dessa med 99 röster och 41,4 % av rösterna totalt.
Dock innebar detta att ingen säkrade en egen majoritet och representanthuset
fick väcka liv i det tolfte tillägget till konstitutionen och välja sin egen
president. De valde John Quincy Adams som lyckats vinna 30,9 % av rösterna och
84 elektorsröster. Detta gör Adams till den enda president i USA som vunnit
posten utan att vinna majoritet bland varken elektorsröster eller rösttotalen.
Jackson kom senare tillbaka och slog Adams i valet 1828.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg4NZUASnhg3RPh0u02EyxFTnYJhokltYpr-yaZDLYzURHOrdU4TDlYYNT4Mr0bj4HN6hQf0X-ZqIewumZQI_d6QbbLMN_WRM897CjdVjjxekUXHJddYVXUltcHrWZCg__nyehhhc_GiBI/s1600/Adams.jpe" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg4NZUASnhg3RPh0u02EyxFTnYJhokltYpr-yaZDLYzURHOrdU4TDlYYNT4Mr0bj4HN6hQf0X-ZqIewumZQI_d6QbbLMN_WRM897CjdVjjxekUXHJddYVXUltcHrWZCg__nyehhhc_GiBI/s1600/Adams.jpe" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">John Quincy Adams, den första presidenten att vinna valet utan majoritet.</td></tr>
</tbody></table>
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Valet 1876 har gått ner i historien som ett av de mest
omstridda valen någonsin. När rösterna var räknade hade kandidaten Samuel
Tilden vunnit 51,0 % av rösterna och 184 elektorsröster, mot Rutherford B.
Hayes 47,9 % och 165. Svårare än så borde det väl inte vara? Tilden blir
president? Nej, så enkelt var det inte. 20 elektorsröster var nämligen inte
medräknade i denna sammanställning, då fyra delstaters (Oregon, Florida,
Louisiana och South Carolina) elektorsröster ännu inte var tilldelade. I fallet
Oregon hade en elektor förklarats illegal (då han redan innehade politiska
uppdrag) och blev utbytt. I de andra tre delstaterna rapporterade bägge
kandidater att de vunnit delstaterna i fråga. Striderna i denna fråga höll på i
fyra månader och rörde bland annat svarta amerikaners rösträtt. De stödde i
stor utsträckning republikanen Hayes. Vem som egentligen vann de delstaterna är
fortfarande kontroversiellt. För att lösa valet genomfördes en kompromiss i ett
utskott av kongressen, som fantasilöst fått namnet ”Compromise of 1877”. Hayes
blev tilldelad samtliga 20 omstridda elektorsröster i utbyte mot att federala
trupper drogs undan från sydstaterna och därmed gjorde slut på
rekonstruktionen. Vid detta tillfälle var södern kraftigt demokratiskt och
nordstaterna republikanska, vilket var legio till mellankrigstiden. Hur som
helst fick Hayes de sista 20 rösterna och slog Tilden med en enda elektorsröst.
Detta gör att vissa ger honom tilltalsnamnet Rutherfraud B. Hayes (fraud =
bluff). <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiAXB3l-LKdwTBQOHs1OBb8UXkkxS0pCN4HdxvZ8L4n8jdL6M3VS4i1mEx-Y3HYKONAvq3y338wIMrHvzsu7D_pA27uzbfw3tiLjkP_EiYpSJw9uuiZiAeHH67Xig6Bgiaw43ekyYNA_Zs/s1600/1876_Electoral_Map.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="342" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiAXB3l-LKdwTBQOHs1OBb8UXkkxS0pCN4HdxvZ8L4n8jdL6M3VS4i1mEx-Y3HYKONAvq3y338wIMrHvzsu7D_pA27uzbfw3tiLjkP_EiYpSJw9uuiZiAeHH67Xig6Bgiaw43ekyYNA_Zs/s640/1876_Electoral_Map.png" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Hur elektorsrösterna fördelades i valet 1876.</td></tr>
</tbody></table>
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Bara tolv år senare var det dags igen. I presidentvalet 1888
stod kampen mellan Benjamin Harrison och sittande president Grover Cleveland.
Harrison lyckades vinna 47,8 % av rösterna, medan Cleveland tog 48,6 %. Detta
betyder dock, vilket vi vet vid det här laget, inte nödvändigtvis att Cleveland
tog hem valet. Harrison hade lyckats vinna ”rätt” delstater och utklassade
Cleveland med 233 elektorsröster mot 168. De fyra senaste gångerna sådana val
har skett har det alltid varit till den republikanska kandidatens fördel. Det
ska man dock inte läsa in så mycket i, eftersom de klassiska röstmönstren med
en stark demokratisk söder vändes på huvudet under mellankrigstiden. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Men hur är det då möjligt att den mindre populäre kandidaten
lyckas säkra elektorskollegiet? Det har att göra med de små staternas
representation. Och med små stater menar jag inte storleksmässigt, utan
befolkningsmässigt. Mycket av USA:s politiska historia kan kokas ned till hur
de små staterna inte vill gå miste om representation. Ett strålande exempel på
detta är senaten, där alla delstater har två sittande senatorer, trots att
Kaliforniens två senatorer idag ska representera närmare 39 miljoner människor
medan Wyomings motsvarigheter ska representera drygt en halv miljon. Och med denna
grundtes om olika delstaters olika representation kan vi ta en titt på hur
mycket deras elektorsröster i presidentvalet är värda. Ingen delstat har
nämligen färre än tre elektorsröster och flera av de minsta har just tre
elektorsröster. Vissa är så små så de borde (ifall man fördelat elektorsrösterna
jämnt) få bara en eller två. I exemplet Wyoming kan man se att deras röster är
värda 3,18 gånger så mycket som rösterna för en genomsnittsamerikan. Och för att
vinna en delstat räcker det med att vara den förste som kommer över 50 % av rösterna
i den delstaten. Alltså kan du klara dig på att bara vinna de 11 största
delstaterna idag för att komma upp i tillräckligt många elektorsröster. Men som
vi vet är en röst mindre värd i de största delstaterna. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Meningen med elektorskollegiet menar vissa är att skydda de
små staternas röster och tillgodose att ingen presidentkandidat kommer förbise
dem. Ifall det är målet så misslyckas elektorskollegiet spektakulärt med det.
Om man ser till var presidentkandidaterna brukar åka och kampanja besöker de
nästan aldrig dessa små stater. De är mer intresserade av att vinna de
delstater som brukar beskrivas som nyckelstater, där det ofta är väldigt jämnt
och många röster på spel. Florida är vanligtvis en sådan stat, med sina 29
röster. En delstat som Wyoming med sina tre och en (idag) vanlig lutning åt
republikanerna blir därför ointressant. De största delstaterna saknas också,
eftersom de vanligtvis inte är nyckelstater. Kalifornien, New York och Texas är
vanligtvis ”säkra” segrar för de olika sidorna (Demokraterna i de första två,
republikanerna i den sista). Majoriteten av pengarna och besöken går till
enbart fyra delstater; Florida, Pensylvania, Ohio och Virginia. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Ifall USA:s (för tillfället) 538 elektorsröster skulle vara
delade jämnt över landets befolkning skulle en röst vinnas när 574 000 människor
röstat på dig. Men så är inte fallet. För att kompensera för de små staterna så
tas röster från de största staterna. När Wyoming får två elektorsröster kommer
två av de rösterna ifrån de tio som tas ifrån Kalifornien. Detta ger att en
röst från en invånare i Wyoming är lika mycket värd som rösterna från fyra
invånare i Kalifornien. Det är till och med matematiskt möjligt att säkra
tillräckligt med elektorsröster med enbart 22 % av de totala rösterna, ifall du
vinner majoriteten i de stater där rösterna räknas som mest. Med 21,91 % av de
totala rösterna kan man få 50,19 % av elektorskollegiets röster. Detta scenario
är inte sannolikt, men med ett system som låter förlorare vinna är det svårt
att rättfärdiga i ett land som ofta kallar sig världens största demokrati. <o:p></o:p></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
Detta har nu inträffat fem gånger i amerikansk historia. Med
fem sådana utgångar på 58 presidentval är det en felmarginal på 8,62 %. Och
skulle någon tolerera att 8,62 % av fotbollsmatcherna i Allsvenskan gav 3 poäng
åt det förlorande laget? Jag tror inte det. <o:p></o:p></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/08514904795062118871noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7649157381308825786.post-70168171168101227182016-11-08T04:15:00.001-08:002016-11-08T04:15:08.430-08:00Den Västeuropeiska storkstammens moderna historia<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><img alt="Bildresultat för stork" height="241" src="http://animal-dream.com/data_images/stork/stork8.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;" width="320" /></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Stork</td></tr>
</tbody></table>
</div>
<br />
<div class="MsoNormal">
Jag brukar ibland skämta om att det bara finns några
vetenskapliga discipliner som omfattar hela världen. Kemi är en sådan, då allt
kan reduceras ned till molekyler och atomer som samverkar, även om vi inte
lyckats kartlägga exakt alla sammanhang. Fysik är en annan, och dessutom en av
få vetenskapliga discipliner som gör anspråk på att försöka förklara det
Douglas Adams kallade ”Livet, universum och allting”. Historia brukar jag påstå
är ytterligare en sådan vetenskapsgren. Eftersom allt som någonsin har hänt är
historia. Många brukar se historia som studiet av människor, ofta väldigt
generaliserat och sammankokt i narrativ om kungar, slag och övrig politisk
historia. Men det är så mycket mer än så. Så även om jag ofta gör mig skyldig
till att fastna i dessa enklare narrativ tänkte jag idag snabbt gå igenom den
Västeuropeiska storkstammens historia. Varför? Jo, för att även de är en del av
världens historia. Och i en tid när Världsnaturfonden varnar för en kraftig
minskning av flertalet arter kan det vara bra att försöka lära sig av historien.
Och biologisk mångfald är något som alla arter på jordklotet tjänar på.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
I Europa finns det två huvudsakliga storkstammar. Den ena är den Östeuropeiska, som mestadels håller till i Polen, Litauen och Vitryssland (även
om den självklart rör sig till andra platser), är den största med
uppskattningsvis 40 000 par storkar, alltså 80 000 storkar. Varför
skriver jag då om storkarna som par? Det är av det enkla skälet att det även är
så ornitologer och andra fågelentusiaster brukar räkna dem. Storkarna är ett
monogamt djur, som brukar para ihop sig med en partner och därefter hålla ihop
livet ut. Att räkna storkarna som par gör det lättare att hålla ordning på dem.
Denna storkstam brukar räknas utgöra runt två tredjedelar av världens
storkbefolkning. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Men hur ser det då ut i Västeuropa? I västra Europa kan man
finna stork i Frankrike, Spanien, Portugal, Danmark, Beneluxländerna med mera.
På vissa ställen har storken varit en så vanlig syn att den har kommit att få
utgöra symbol för hela områden. Exempelvis är Alsace i östra Frankrike ett
sådant område, där man här och var kan se storkar avbildade i träsniderier, små
storkfigurer till salu för turister och många andra dylika avbildningar av
detta fjäderfä. Storken kom även att bli en förlaga för flertalet olika lokala
legender och historier. Här finns det betydligt färre storkar, och svaret till
det kan man finna ganska nära i historien. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Under perioden 1968-1984 kom den Västeuropeiska storkstammen
att minska drastiskt till följd av en del nya omständigheter. Bland annat var
det enorm torka i Västafrika vid denna tidpunkt. Storken är en flyttfågel som
lämnar Europa under vinterhalvåret och med ont om vatten i Västafrika kom det
inte enbart att påverka storkens vätskeintag, utan även lokalbefolkningens
grödor. Svält bredde ut sig över stora delar av storkens flygsträckning, vilket
ledde till att många sköts ned för att bli mat åt lokalbefolkning vars grödor
gått till spillo. Samtidigt utsattes storkarna för att nytt hot i Västeuropa
under sommarhalvåret. Industrialiseringen efter det andra världskriget hade
tagit ordentlig fart i Västeuropa och många industrier kom att förgifta
storkens vanliga levnadsmiljö. Nya dragningar av elkablar ovan jord skördade
också många offer bland den Västeuropeiska storkstammen, då de nu började flyga
in i de nyligen dragna kraftledningarna människorna i Västeuropa hade satt upp.
Stammen kom att minska drastiskt, så till den milda grad att man i Alsace räknade
under hundra par storkar under 1980-talet. Regionen som så länge haft storken
som sin symbol kom att se urbilden för denna symbol försvinna sakta men säkert.
<o:p></o:p></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><img alt="Bildresultat för alsace stork" height="265" src="http://www.butterfield.com/blog/wp-content/uploads/2013/10/Stork-Sign.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;" width="400" /></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">En Restaurant i Alsace som skyltar med storken, denna vanliga symbol för denna europeiska region.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
Det var alltså flera olika faktorer i kombination som kom
att gå hårt åt den Västeuropeiska storkstammen. Vissa berodde på klimatet,
andra på människors aktivitet och beteendemönster. Men sent under 1900-talet
började man se dessa problem och försöka bemöta dem. Kraftledningar fick nya
rutter att dras längs med, många lokala människor och företag började bygga
storkbon på sina tak så det skulle finnas skydd för dem, och den franska
regeringen klev in och styrde upp statliga projekt för att försöka bättra på
stammen. I många områden där storken började försvinna under 1900-talet tog man
in ägg ifrån den Östeuropeiska storkstammen, som levde och frodades ännu mer.
Efter Warszawapaktens fall blev det ännu lättare för stater att samarbeta kring
ett gemensamt storkskydd i Europa. Exempelvis har man på senare år tagit in
många polska storkägg till Skåne för att försöka bättra på storkbefolkningen
där. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Hur har det då gått med dessa olika storkprojekt? Jodå, i
många delar av Västeuropa ser man hur storken hämtar sig. Ibland snabbt, ibland
långsamt. Medan i andra delar är det fortfarande en fågel man ser mindre och
mindre av. I exemplet Danmark kunde man räkna till runt 1000 storkpar i början
av 1900-talet. 1952 genomfördes en ny räkning och man fann att det nu fanns 222
storkpar i Danmark. Antalet har dock kommit att minska efter det och år 2010
räknade man in så lite som ett enda storkpar i hela Danmark. Alltså en
minskning med 99,9% under en hundraårsperiod. Det om något borde vara
alarmerande. I Alsace har man dock börjat se en stark återväxt, vilket gläder
många i den lokala befolkningen. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Vad kan vi då dra för slutsatser av detta? En är onekligen
att allt vi människor gör får effekt. Både medvetna och omedvetna handlingar
påverkar vår omvärld. Och för att behålla den biologiska mångfalden som är så
viktig för allt liv på vår planet måste vi ibland göra riktade satsningar med
andra mål än vår egen kortsiktiga vinning.<o:p></o:p></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/08514904795062118871noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7649157381308825786.post-81659667160764780232016-10-13T13:00:00.000-07:002016-10-13T13:00:15.578-07:00Att gömma historia - Polmin Grunwaldski<div class="MsoNormal">
Efter att ha tagit ett jobb som reseledare har jag haft på
tok för lite tid för att uppdatera min blogg på riktigt länge. Samtidigt har
jag fått plugga på massor med ny och rolig historia, vilket gett mig lite nya
upplägg för inlägg att skriva om. Det första exemplet kommer att avhandla
Polmin Grunwaldski, ett monument i Kraków i södra Polen.<o:p></o:p></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><img alt="Bildresultat för polen grunwald" src="https://thumbs.dreamstime.com/x/grunwald-statue-krakow-poland-23513247.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;" /></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Polmin Grunwaldski på Plac Matejki idag.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
Att gömma undan och mer eller mindre medvetet glömma delar
av historien därmed sker allt som oftast. Ibland så enkelt som att man inte
skriver med vissa händelser i skolans läroböcker. Exempelvis kan nog många
svenskar känna igen att de fått höra om slag som Narva, Poltava och Breitenfeld
i grundskolans historielektioner, medan slag som Fraustadt gått obemärkt förbi.
Antagligen eftersom ingen gillar att prata om den egna nationens krigsbrott.
Ibland kan det ske genom att man flyttar eller gömmer undan vissa statyer som
hör en annan era till. Bland annat motionerade några politiker för inte allt
för många år sedan om att flytta en staty av Karl XII från Kungsträdgården i
Stockholm, då de menade att det var en bit svensk historia man inte kunde vara
stolt över. Men historia är inte inneboende ond eller god, den bara är. Tills
människor börjar lägga sina egna moderna värderingar i den, vad dessa än må
vara.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Polmin Grunwaldski är ett monument på Plac Matejki, precis
norr om Stare Miasto (gamla staden) i Kraków. Monumentet står som en påminnelse
över slaget vid Grünwald (eller Tannenberg om man frågar tyskarna) år 1410.
Styrkor ifrån de genom union förenade kungarikena Polen och Litauen lyckas i
det slaget vinna över den Tyska Riddarorden, vilket kraftigt minskar deras
inflytande i hela regionen. 500 år efter slaget, alltså 1910, beslutar sig
polackerna för att uppföra monumentet Polmin Grunwaldski över detta slag. På en
hög pelare i sten står Wladyslaw II Jagiello, den dåvarande polske kungen,
uppflugen på en häst, med soldater runt om sig och en besegrad tysk vid
fötterna. En bra tumregel för monument är att de ska ses som speglande av den
tid de uppfördes i, inte för den tid de representerar. 1910 existerar inte
Polen på den europeiska kartan, utan det är delat i tre delar mellan Ryssland,
Preussen (senare det enade Tyskland) och Österrike-Ungern. Som mycket polsk
kultur under tiden riket är ockuperat av dessa tre makter så kan man återfinna nationalistiska
drag i även detta monument. Polen återfick dock sin självständighet åtta år
senare, efter det första världskrigets slut.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Men fyra år innan den polska självständigheten utspelar sig
ett avgörande slag på östfronten där Tyskland ställs mot Ryssland. Detta slag
sker vid den Ostpreussiska orten Allenstein, idag Olsztyn i Polen. Detta är
inte långt ifrån där slaget vid Grünwald/Tannenberg stod 504 år tidigare. Mot
överväldigande odds lyckas Tyskland avgå med en strålande seger i detta slag,
varpå de döper segern till ”Slaget vid Tannenberg”. Det är därför ni kommer få
upp två årtal ifall ni söker på slaget online. Detta är det första exemplet på
hur man kan gömma sin historia. Genom att göra ordet ”Tannenberg” synonymt med
en stor militär triumf i österled kunde det inte längre vara synonymt med en
förödande förlust för den Tyska Riddarorden. Polackerna tog till att kalla
detta slag ”Bitwa pod Tannenbergiem” (Slaget vid Tannenberg) av exakt samma
skäl. Just för att Grünwald skulle förbli Grünwald för polackerna och
Tannenberg därmed tala om ett slag på dagens polska territorium, men ett som
utkämpades mellan tyskar och ryssar. Följaktligen talas det inte heller
speciellt mycket om ”Bitwa pod Tannenbergiem” i dagens Polen, eftersom det inte
har något att göra med den polska nationen av idag.<o:p></o:p></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><img alt="Bildresultat för slaget vid tannenberg" height="311" src="http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/f/fc/%C3%98stpr%C3%B8jsen-terr%C3%A6n.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;" width="400" /></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Var slaget vid Tannenberg ägde rum 1914.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
Men monumentet Polmin Grunwaldski då? Fick det överleva det
första världskriget? Absolut. Kraków kom aldrig att ligga i Tyskland under
kriget, utan inkluderades i gränserna för Österrike-Ungern kriget igenom. Och
när kriget var över återfick polackerna en egen nationalstat som självklart
tillät att man firade de mer än 500 år gamla framgångarna på slagfältet vid
Grünwald. Däremot kom monumentet att försvinna senare. Nazityskland invaderade
Polen den 1 september 1939 och fick den 17 september hjälp från andra hållet av
Sovjetunionen med att dela upp Polen mellan sig. I slutet av september är Polen
ockuperat territorium och de västliga delarna, i vilka Kraków ingår, kom att gå
upp i nya tyska administrativa regioner. Kraków föll in i regionen
Generalguvernementet. Även om staden klarade sig närmast oskadd igenom kriget
händer en del med stadens stadsbild. Det stora torget, som hetat just så i
hundratals år, genomgår ett namnskifte och får namnet Adolf Hitler-Platz. Och
monumentet Polmin Grunwaldski rivs. Den biten historia var helt plötsligt inte
okej att prata om längre.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
Efter det andra världskriget så uppfördes dock monumentet
ganska så omgående. Att prata om att slå tyskarna i det Polen som nu var en del
av Warszawa-pakten var nu mycket mer okej. Däremot var andra samtalsämnen
mycket mer förbjudna.<o:p></o:p></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/08514904795062118871noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7649157381308825786.post-12692041482496010832016-03-17T09:11:00.000-07:002016-03-17T09:11:12.361-07:00Karl XII:s död - Del 2<div class="MsoNormal">
I föregående inlägg skrev jag om huruvida Karl XII fick
livet fråntaget sig av en svensk eller norrman och hur bevisen och indicierna
starkt pekar mot att förövaren med största sannolikhet var svensk. I detta
inlägg kommer jag gå aningen längre och säga även vem som med stor sannolikhet
drog i avtryckaren, vem som låg bakom det, samt varför jag menar att detta är
typiskt för att visa på skillnaden mellan historievetenskapen och det allmänna
historiska kunnandet.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Det finns indicier som pekar mot en svensk sammansvärjning.
Att nysta allt för mycket i den kommer göra detta blogginlägg på tok för långt,
så läsare är varmt välkomna att göra vidare efterforskningar ifall de så
önskar. Bakom Karl XII rörde sig två tyska släkter i den svenska aristokratin.
Holsteinarna anförda av hertig Karl Fredrik och Georg Heinrich von Görtz och
Hessarna anförda av Fredrik av Hessen, sedan 1714 gift med Ulrika Eleonora, kungens
syster. Holsteinarna hade redan goda positioner i svenska makten under Karl XII
och därmed inget att vinna på kungens död. Fredrik av Hessen hade däremot
mycket att vinna. Dog Karl XII skulle kungens syster, tillika hans fru, ta över
tronen och öppna vägen till densamma för Fredrik själv. Det var en av dessa som
agerade direkt efter kungens död, nämligen Fredrik av Hessen.<o:p></o:p></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh6_CUuRBr7EoszCZvbQdvlTi33O4I5bW3fDD1Ml2sPPmYaZwGRL9wgIZJLLaknEeN9vjIKLvPufixhyNMYt7orWZUPy-O66M4TzM7HyypnqWE2GyrdAjgW1-9tmf9X_gcjdrVzJcqPIDk/s1600/Fredrik_av_Hessen.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh6_CUuRBr7EoszCZvbQdvlTi33O4I5bW3fDD1Ml2sPPmYaZwGRL9wgIZJLLaknEeN9vjIKLvPufixhyNMYt7orWZUPy-O66M4TzM7HyypnqWE2GyrdAjgW1-9tmf9X_gcjdrVzJcqPIDk/s320/Fredrik_av_Hessen.jpg" width="260" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Fredrik av Hessen, senare Fredrik I av Sverige</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
Kvällen den 30 november 1718 nåddes Fredrik av Hessen av
kungens dödsbud. Hans generaladjutant André Sicre hade tagit sig från fronten
till Fredriks tillfälliga bostad på Torpums herrgård sju kilometer från det
militära högkvarteret. Sicre hade med sig konungens genomborrade filthatt som
bevis. Karl XII hade aldrig skrivit ett testamente, men ett halvår tidigare
hade Fredrik gett Ulrika Eleonora skriftliga instruktioner om hur hon skulle
agera ifall Karl XII dog och Fredrik inte var på plats. Fredrik skickade Sicre
till Stockholm för att underrätta Ulrika Eleonora och utfärdade omgående (utan
de rätta befogenheterna) arresteringsorder på Holsteinarna. Görtz arresterades
dagen efter och fördes till Stockholm med en vakt av 300 livgardister för att
bli utsatt för ett av svensk historia värsta justitiemord. Görtz förklarades
skyldig för allt ifrån den svenska skuldsattheten (som egentligen var Karl
XII:s fel) till de olika misslyckade fälttågen de senaste åren. Straffet blev
hårt. Görtz avrättades medelst halshuggning i Stockholm den 19 februari 1719 och
begravdes direkt vid avrättningsplatsen, dvs. inte i vigd jord. En tydligare
syndabock får man leta efter. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Tronföljden gick vidare med att Ulrika Eleonora besteg
tronen efter att hennes bror dött. Hon satt på tronen fram till våren 1720 då
hennes man Fredrik av Hessen tog över som svensk monark under namnet Fredrik I.
Under hennes tid som monark hade hon hunnit med att anta en ny regeringsform i
Sverige som gav mer makt åt riksdagen. Detta spel i händerna på ständerna
gjorde även att hon försäkrade sig om att ständerna inte skulle stötta ett
anspråk på den svenska tronen från Karl Fredrik av Holstein-Gottorp.<o:p></o:p></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgf-okVDBShvnFNWQIA9vHmcDKWXSf1aUaaWgLLb_XWyatouL4nNMsUkbZbjuAds1wnsWsY-mV2XLAMgegd0nesnrPA_Rf-rRcY4a6LlfY9581F8Reum6ciCFn4zqf2tl3eA9Eey0KNtqs/s1600/Georg_Engelhard_Schr%25C3%25B6der_-_Ulrika_Eleonora_Queen_of_Sweden.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgf-okVDBShvnFNWQIA9vHmcDKWXSf1aUaaWgLLb_XWyatouL4nNMsUkbZbjuAds1wnsWsY-mV2XLAMgegd0nesnrPA_Rf-rRcY4a6LlfY9581F8Reum6ciCFn4zqf2tl3eA9Eey0KNtqs/s320/Georg_Engelhard_Schr%25C3%25B6der_-_Ulrika_Eleonora_Queen_of_Sweden.jpg" width="256" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Ulrika Eleonora blev drottning av Sverige från december 1718 <br />till mars 1720, därefter var hon drottning till sin make Fredrik I.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Så om Fredrik av Hessen var den som orkestrerade mordet på
kungen, vem utförde det då? Vem drog i avtryckaren? Jag har redan nämnt namnet.
André Sicre var en fransk ingenjörssoldat som anslöt till de svenska trupperna
under vistelsen i Turkiet 1712. 1716 blev han tillfångatagen när Sverige
förlorade Stralsund. Han lyckades dock rymma och ta sig till Sverige där
Fredrik av Hessen ordnade anställning åt honom vid Södra skånska kavalleriregementet,
där Sicre snabbt kom att stiga i graderna. Med tiden blev han överadjutant och
även generaladjutant med placering direkt under Fredrik av Hessen. Men hur gick
André Sicre till väga och varför misstänker historikerna just honom?<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Enligt flertalet vittnen befann sig Sicre i närheten av
kungen kvällen han dog. Sicre måste ha gått ut i den tvärgång som låg snett
till vänster framför kungen mellan den gamla och den nya löpgraven. Tvärgången
var tom och andra positioner otänkbara. Rakt framifrån löpte han risk att bli
sedd och ifrån höger fanns inga fiender. Sicre befann sig cirka 10 meter ifrån
kungen och kunde lägga an utan att bli upptäckt. För att inte göra det tydligt
att det var ett närskott hade han laddat musköten med en mindre laddning krut
för att göra en mindre smäll. När nästa kanonad kom ifrån den norska fästningen
tryckte han av. Skottet tog perfekt och Sicre släppte musköten och sprang till
kungens kropp. Han kunde snabbt konstatera att kungen var död, lägga sig egen
peruk och hatt över den avlidnes ansikte, samtidigt som han tog kungens
filthatt med sig till Fredrik av Hessen, för vidare färd mot Stockholm.<o:p></o:p></div>
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgZAgDv3dLDmY3Xp-lyNommXu_gUZjNgn66dmyVr3DqVbwEgyqi2I4SEyWQYkgo2tZwxsNMWNuIDH4yH9QTAjr23Qf6TGjVk1qSDN7JxfFXo6kxfBoBDYi6us2J-OAKuEbhiAuMRbtRQF8/s1600/Karta_%25C3%25B6ver_Karl_XIIs_d%25C3%25B6dsplats_vid_Fredriksten_%2528ur_Nordisk_familjebok%2529.png" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="304" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgZAgDv3dLDmY3Xp-lyNommXu_gUZjNgn66dmyVr3DqVbwEgyqi2I4SEyWQYkgo2tZwxsNMWNuIDH4yH9QTAjr23Qf6TGjVk1qSDN7JxfFXo6kxfBoBDYi6us2J-OAKuEbhiAuMRbtRQF8/s320/Karta_%25C3%25B6ver_Karl_XIIs_d%25C3%25B6dsplats_vid_Fredriksten_%2528ur_Nordisk_familjebok%2529.png" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Det lilla svarta krysset på kartan är Karl XII:s dödsplats. Det röda<br />strecket är den tvärgång där Sicre antas ha befunnit sig</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Fulla och otvivelaktiga bevis för att Sicre var skyldig
kommer antagligen inte gå att uppbringa. Men flertalet indicier talar för att
han var den skyldige. Sicre fick omgående en god tjänst som chef för
Livdragonerna under Fredrik I. Han var allmänt känd som en herre med god
självkontroll, en självkontroll som dock försvann mer och mer. Antagligen blev
det tuffare och tuffare för Sicre eftersom flertalet rykten redan nu beskrev
honom som den bortgångne kungens baneman. Efter ett antal uppdrag utomlands
återvände en bruten Sicre till Stockholm hösten 1722 i febersjukdom. En
sommardag 1723 i sviterna av denna sjukdom öppnade Sicre sitt fönster och skrek
ut på gatorna att det var han som hade mördat Karl XII. Detta tystades ner, då
ingen vid hovet hade intresse av att dra fram saken i ljuset. Sicre uppges att
sakta men säkert ha mist sitt förstånd. Samtidigt som Fredrik betalade några av
Sicres fransmän för att ge honom alibi för mordkvällen (något de aldrig
lyckades med) började André Sicre vårdas för sin mentala sjukdom. Efter flera
års vård skickades han 1728 tillbaka till Frankrike där han kontinuerligt
erhöll mindre summor pengar från Fredrik I för att underhålla sitt supande. Fem
år senare dog Sicre fattig i Paris. De som kommer att tänka på Christer
Pettersson är inte ute och cyklar.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
Avslutningsvis återvänder jag till min första hypotes om att
just mordet på Karl XII är något som tydligt visar på skillnaden mellan vad
historievetenskapen tagit reda på och vad allmänheten känner till om historien.
Kort och gott är inte detta några nya rön. Sedan 1990-talet har historiker
sammanställt och argumenterat för det jag visat på i de två tidigare inläggen.
Och även om historiker i tjugotalet år varit hyfsat överens om hur ett uppmärksammat
historiskt skeende gick till har allmänheten inte tagit det till sig. Kanske
för att själva historievetenskapen inte är lika intressant som hur gemena man
målar upp historia för sig? Kanske för att vi är tröglärda människor? Eller
kanske för att dikten överträffar verkligheten?<o:p></o:p></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/08514904795062118871noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7649157381308825786.post-90997492511206705572016-02-25T11:09:00.003-08:002016-02-25T11:09:26.610-08:00Karl XII:s död - Del 1<div class="MsoNormal">
Karl XII är en av Sveriges mer omstridda kungar. Många har
försökt göra honom till en symbol för det de själva står för. Allt ifrån de
högerextrema svenskar som lyft fram honom som ett föredöme då han krigade mer
än de flesta andra svenska regenter gjorde till de vänsterpolitiskt inriktade
svenskar som lyft fram Karl XII som en god förebild då fler invandrare kom till
Sverige än under någon dittills regerande konung i Sveriges historia. Karl XII
var en mycket mer komplicerad regent än något av dessa två påståenden vill
påskina och hans arv debatteras det alltjämt friskt om. Idag kommer jag dock
att dissekera ett specifikt skeende av Karl XII:s liv, nämligen det absolut
sista. Ett skeende som likt det mesta i denna monarks liv är kontroversiellt
och omgärdat av mängder med hypoteser, bra som dåligt underbyggda sådana.
Framför allt anser jag dock att Karl XII:s mordgåta är ett strålande exempel på
hur historievetenskapen ligger ljusår före det allmänna historiska vetandet.<o:p></o:p></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhDzhapQWcOzvkmTmXa2xBTfGCyB7av-wyLkBsTj80E6XCoiw_FZtBuMNO8sgtJKxn_-yzAWQU1zAnCpRf_AzPpRwbsyxAZuUESxTFo-jVf13HqWzLc9DH7FBJq5lPdLNSAYc6Rp1tpcR4/s1600/Carl_XII_of_Sweden.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhDzhapQWcOzvkmTmXa2xBTfGCyB7av-wyLkBsTj80E6XCoiw_FZtBuMNO8sgtJKxn_-yzAWQU1zAnCpRf_AzPpRwbsyxAZuUESxTFo-jVf13HqWzLc9DH7FBJq5lPdLNSAYc6Rp1tpcR4/s320/Carl_XII_of_Sweden.jpg" width="196" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Karl XII hade många egenheter för sig. I ett århundrade där nästan alla monarker klädde sig i peruk vägrade han. Delvis på grund av en dålig erfarenhet, delvis på grund av att han fann dem obekväma.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Men vad är då det allmänna vetandet om Karl XII:s
dödstillfälle? Den direkta dödsorsaken är en projektil, möjligen en knapp, som
har trängt in i kungens huvud vid vänster tinning och kommit ut igen på andra
sidan. Projektilen fann sitt mål den 30 november 1718 vid Fredrikstens fästning
utanför Fredrikshald, en ort i norska Östfold som idag heter Halden. Huruvida
projektilen kom ifrån ett norskt eller svenskt vapen är i allmänhet osäkert och
de flesta brukar rycka på axlarna åt denna osäkerhet som vore det ett
intressant, men olösligt mysterium.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Olösligt är det knappast. Tekniska bevis, vittnesutsagor och
matematik kan hjälpa till att belysa vad som hände den där kvällen i sydöstra
Norge. Till att börja med har Karl XII lyfts ur sin sista vila vid fyra
tillfällen: 1746, 1799, 1859 och 1917. Detta har bland annat gett oss kunskapen
om att hålet i Karl XII:s huvud skapades av en projektil som hade en diameter
om ca 19,5 mm. Alltså måste projektilen som träffade honom ha haft en diameter
om mellan 18-20 mm. Dessutom kan vi fastställa att denna projektil inte var
gjord i bly, då man vid en skallröntgen inte fann några spår av bly i den
bortgångne kungens huvud. Man fann däremot bly i kungens fot ifrån den
skottskada han ådrog sig på sin födelsedag 1709. Bly försvinner nämligen inte.
Vad kan vi sluta oss till ifrån detta? För det första att den projektil som tog
kungen av daga inte kom från en norsk musköt. Norska musköter kunde visserligen
avfyra projektiler som inte var i bly, men inga med en diameter utanför
16,5-17,3 mm. Alltså kan projektilen som tog kungen av daga inte ha kommit
ifrån en norsk musköt. Kan projektilen då ha kommit ifrån norskt artilleri?<o:p></o:p></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgx49E5y8g84wSrEkcliApT8VMtmGQ0YrxpdNmRJfndrFHqI-mnUSG2z76u6HFC8HYvqULEvRRKVF4CxhdSrlcBPhxp_lDrit5OeY77kZICP_A4znEAAijxpStj2iKCGx2o5yBIFvLKSO0/s1600/KarlXII.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgx49E5y8g84wSrEkcliApT8VMtmGQ0YrxpdNmRJfndrFHqI-mnUSG2z76u6HFC8HYvqULEvRRKVF4CxhdSrlcBPhxp_lDrit5OeY77kZICP_A4znEAAijxpStj2iKCGx2o5yBIFvLKSO0/s1600/KarlXII.JPG" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Fotografier från likbesiktningen 1917. </td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Med tanke på att hålet satt i vänstra
sidan av skallen borde skottet ifall det var norskt ha kommit ifrån någon av
positionerna <i>Mellemberget </i>eller <i>Overberget, </i>vilka låg på ungefär 430
respektive 625 meters avstånd. Eftersom kulan inte var i bly måste den då ha
varit i järn eller någon annan metall. Sådana kulor laddade norrmännen ibland
sitt artilleri med. Problemet är dock att de kulorna är av en större kaliber än
hålet i Karl XII:s skalle – nämligen 22 mm. Alltså är det inte heller troligt att
norskt artilleri låg bakom hålet i konungen. Nu börjar historien om kulknappen
som tog livet av kungen kanske inte låta så tokig ändå. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Den hypotesen fick mer liv i sig när smedmästare Carl
Hjalmar Andersson beredde sig en grusgång på sin gård i norra Halland år 1924.
I Halland existerade en historia om hur en soldat vid namn Nordstierna, som den
30 november 1718 befann sig i närheten av kungen skall ha plockat upp den
projektil han såg passera genom kungen och sedan slå in i en bergvägg. Knekten
Nordstierna tog med sig denna knapp hem till Öxnevalla efter Varberg efter
detta norska fälttåg. Där skall han ha berättat för sina grannar och vänner att
det var denna knapp som tagit livet av Karl XII. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Nordstierna började dock känna sig illa till mods med att ha
knappen i sin ägo och gick till sockenprästen för att be om råd. Sockenprästen
skall ha rått Nordstierna att kasta bort knappen för att bli av med sin oro,
råd som Nordstierna följde. Knappen hamnade i jorden. Tvåhundra år senare
gjorde man ett grustag på platsen. Ett grustag som smedmästare Andersson skall
ha besökt för att hämta material till grusgång. När han började sprida gruset
fann han knappen. Ifall denna historia stämmer, vilket vi inte kan vara helt
säkra på, så lämnar den oss med vidare fynd.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Knappen i fråga hade en diameter på 19,5 mm. Samma diameter
som hålet i Karl XII:s skalle. Knappen var gjord av bly, men med ett hölje av
mässing, en legering som inte lämnar rester efter sig som den mjuka metallen
bly gör.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Huruvida knekten Nordstierna verkligen hade med sig en
knapp, eller slängde ifrån sig någon från Norge medhavd knapp kan vi inte kontrollera. Berättelsen
är fantastisk och kan vara sann, men man bör vara försiktig med att dra allt
för stora växlar på den.<o:p></o:p></div>
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiXSsmwDMFRCq0JGof_PpeWFgh9UaXWceOLe7LvcppMUa-KBAofGCBokE5_da_InnwBOLWc1FlOFqMJLN0z0lurrkDt3TNb2nHh5u4mfH7DC4lbBh9SmkoSS4gWIay4KWR9RjVQje48l3c/s1600/ryqsIuW49YQJzcZzoSLS.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiXSsmwDMFRCq0JGof_PpeWFgh9UaXWceOLe7LvcppMUa-KBAofGCBokE5_da_InnwBOLWc1FlOFqMJLN0z0lurrkDt3TNb2nHh5u4mfH7DC4lbBh9SmkoSS4gWIay4KWR9RjVQje48l3c/s320/ryqsIuW49YQJzcZzoSLS.jpg" width="263" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Den uniform Karl XII bar vid dödsögonblicket. Står<br />idag utställd på Livrustkammaren i Stockholm.<br />Notera även den norska leran som sitter kvar nere<br />till vänster.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Med de tekniska bevis vi kan lita till kan vi dock fastställa
följande. Konungen blev skjuten med en specialprojektil som inte kom ifrån
norska gevär eller kanoner. Den kom med största sannolikhet ifrån ett svenskt
gevär eller musköt, då de klarade av den grövre kaliber som projektilen var av.
Med tanke på projektilens kraft och ingångsvinkel kan vi alltså sluta oss till
att den med största säkerhet avfyrades mellan de norska kanonerna på <i>Mellemberget </i>och <i>Overberget </i>och den svenska monarken. Antagligen mycket närmre den
sistnämnde. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
Det var antagligen någon i svensk tjänst som tog kungen av
daga. Ett lönnmord med andra ord. Men vem var det som gjorde det? Och vad menar
jag när jag säger att Karl XII:s död är ett strålande exempel på hur
historievetenskapen ligger ljusår före den allmänna historiska vetskapen? Få
reda på det i nästa inlägg. <o:p></o:p></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/08514904795062118871noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7649157381308825786.post-86894504693261365872016-02-03T07:00:00.002-08:002016-02-03T07:00:07.902-08:00"På fel sida historien"<div class="MsoNormal">
Vad fyller egentligen en bakåtsträvare för nytta? Vad är det
för vits med att vara på fel sida historien? Du kommer ju ändå bara bli
ihågkommen som någon som stod i vägen för människans naturliga utveckling. Nja,
riktigt så enkelt kanske det inte är. Idag vill jag komplicera och nyansera
bilden av historiens (och nutidens) så kallade bakåtsträvare.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Många politiker, ledare, företagare och tänkare har genom
historien menat sig stå för det rättfärdigas sida när de genomfört eller
propagerat för förändringar. Meningsmotståndare har ofta utmålats som människor
som ”står på fel sida historien” eller människor som ”the moral arc of history
bends away from”. Att jag skrev det sista citat på engelska är för att jag
oftast hört det yttras av en engelsktalande politiker. Den amerikanske
presidenten Barack Obama är duktig på att rita upp vad hans administration
anser vara rätt respektive fel sida av historien. Sällan var det tydligare än
när <i>the Supreme Court </i>gjorde gällande
under sommaren 2015 att även homosexuella amerikaner skulle få rätten att gifta
sig i alla unionens 50 stater.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Även om jag personligen gillade just detta domslut och är en
stor fantast av lika rättigheter oavsett individuella karaktäristika anser jag att
man inte ska vara så snabb med att utdöma sina meningsmotståndare som ”på fel
sida historien”. Om man studerar världens historia lär man sig att det bara
finns en konstant, och att det är förändring. I ovan nämnda exempel med
homosexuellas rättigheter kan ju nämnas att dessa inskränkts tidigare. När
greker och japaner införde lagar mot homosexualitet trampade man på mångåriga
traditioner där förhållanden mellan två män tidigare inte setts som något
konstigt. Värt att ta i beaktning här är att i och med denna kriminalisering av
homosexualitet lär det ha funnits proponenter som menade att de stod för en
godartad utveckling av samhället. För att lyfta in Godwins lag i det hela kan
nämnas att exempelvis Hitler menade att han stod för en godartad utveckling i
samhället när han började skapa sin nya världsordning.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Här kan man ana sig till pudelns kärna. Oavsett vem man är,
vilken grupp man menar sig tillhöra, eller när man befinner sig i historien är
det lätt att se på sig själv och det samhälle man lever i som den högsta
punkten i världens utveckling. Som om allt som skett tidigare bara varit vägen
fram till denna apex i människans utveckling. Vad tror ni man komma anse om 100
år? Visst har mänskligheten i stort gjort enorma landvinningar inom medicin,
teknologi, jordbruk, ekonomi, mänskliga rättigheter med mera genom historien
vilket lett till att vi som befolkar jorden idag kan skratta åt 1600-talets
läkekonst, eller faktumet att Voltaire aldrig ägde en iPhone 6S och att 99 % av
världens befolkning i årtusenden var bönder, något som är en mycket mer ovanlig
syssla idag. Samtidigt som dessa landvinningar gjorts har det inte varit utan
motstånd, eller med hjälp av tidigare landvinningar. Världens trender böljar
fram och tillbaka.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Än mer problematiskt blir det när man börjar lyfta in
ideologi och människosyn i det hela. Winston Churchill är exempelvis ansedd att
vara en av de stora förkämparna för demokrati i världen. Bilden av den engelske
bulldoggen som stod starkt emot det nazistiska tyranniet under det andra
världskriget har etsat fast sig hos många. Att då nämna Churchills förakt för
Indien, dess folk och deras strävan efter frihet från brittisk överhöghet
klingar dåligt med denna bild av en demokratins förkämpe. Churchills
imperialistiska drag har fått stå åt sidan i mycket historieskrivning, bland annat
för att han själv skrev mycket av historien om sig. Av flertalet kollegor i det
engelska underhuset kunde man få höra att Churchill stod på fel sida historien
och var en övervintrad imperialist från 1800-talet. Detta enkla exempel hoppas
jag kan tjäna till att nyansera bilden av historien. Utvecklingen är absolut
inte spikrak och landvinningar som sägs göras för mänsklighetens goda kan ha
mörka baksidor eller komma att fördömas av senare generationer som något
horribelt. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Inom politisk demagogi hör man ofta människor fördöma idéer
de ogillar som något som hör hemma i en annan tid eller en utdöd regim erkänd
för att begå brott mot mänskligheten. I dagligt tal hör man hur idéer passar
hemma ”på medeltiden” eller hur vissa samhällen utdöms som ”rena Sovjet”. Detta
är i sig omöjligt. Medeltiden kommer inte komma igen, även om vissa av dess
idéer kan. Sovjetunionen är död och begraven och skulle den återuppstå skulle
det vara i ny regi med nya aktörer. Jag menar att det är viktigt att dra
lärdomar av historien, men att man också måste göra det inom den rätta
kontexten. Ja, 2-3 generationer före oss utvann och brände man olja som bara
den och grundade en världsekonomi baserad på denna råvara. Idag vet vi att förbränningen
av fossila bränslen har gjort irreparabel skada på vårat klimat och är ett av
de överhängande problemen för dagens människor att ta itu med. De som utvann
och brände oljan för 50-100 år sedan ansåg dock att de gjorde världen en
tjänst. Många fler skapade sig finansiell stabilitet, transport förenklades och
arbetstillfällen skapades. Detta var de kortsiktiga vinningarna som man var ute
efter, då människorna då, precis som vi idag, mest var ute efter att skapa en
dräglig tillvaro för sig själva och sina nära och kära. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
Vem vet? Kanske några till synes oskyldiga beslut idag
skapar stora problem om 75 år? Är det nog för att döma ut hela vår generation
som bakåtsträvande problemskapare som bara tänkte på sig själva? Kommer Google
bli Skynet? Antagligen inte, men om så är fallet kanske några ”bakåtsträvare”
som vägrade använda sig av gmail blir hyllade som de enda som såg problemet
innan det skedde. Det är lätt att sitta med facit i hand och lätt att känna sig
rättfärdig när man tänker på människor historien har åsidosatt. Det är svårt
att sätta sig in empatiskt i hur andra människor tänkte. <o:p></o:p></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/08514904795062118871noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7649157381308825786.post-71762906279179672382015-11-08T07:10:00.002-08:002015-11-08T07:10:35.489-08:00Inte helt genomtänkt - Kobraproblemet<div class="MsoNormal">
Historien är full av idéer. Både goda och dåliga. I tidigare
inlägg har jag bland annat nämnt hur idén från en svensk fältherre att packa
ner arméns vapen ledde till att en hel svensk styrka blev tillfångatagen av
Napoleons soldater utan att ett skott avlossades. Den idén kan också,
diskutabelt, ha öppnat vägen för en fransk härförare till den svenska tronen
som Karl XVI Johan. I ett annat inlägg
berättade jag om hur Mansa Musa I av Mali gjorde pilgrimsfärden till
Mecka, med följden att han skapade hyperinflation i flera av de länder han
passerade. Historien är full av idéer som ibland har fallit ut precis som
anstiftaren velat, vissa idéer som genomförts som planerat och gett katastrofala
resultat och en hel del idéer som aldrig blivit av. Idag tänkte jag dock inte
gå in på det filosofiska i vad som konstituerar en idé, ett historiskt skeende
eller positiva och negativa utfall. Det är ändå omöjligt att mäta. Hur stor
genomslagskraft fick exempelvis Karl Marx idéer i världen? Vem vet. Hur mycket
påverkades världen av min idé att idag gå och köpa lunch på en
hamburgerrestaurang i Oslo? Antagligen mindre än Marx idéer, men de 130 norska
kronorna som jag betalade går ändå till att betala löner och vidare verksamhet
från sagda hamburgerrestaurang. Så alla idéer får ett genomslag. Även många av de
som inte genomförs.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Idag tänkte jag specifikt prata om Indien under brittiskt
styre. Även om detta snarare är en anekdot än något som kan bevisats ha skett
så finns det en kärna av sanning i denna historia, något jag återkommer till. Historien
jag tänker på är det ökända brittiska ”kobraproblemet”.<o:p></o:p></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEism5gkGBuj3xpcrhwKsm9W_BvnoRqABayzZwfLhAeKVd0oqGNsGHg-94eQH2obHOBO7aJmxqi_iuRSl9OCrTj8vViZM8pi9CXcPQOMivgaGmJ37TYgIruNJRS-pJai6AZodvFEUfQlTgI/s1600/Indian_cobras.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="238" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEism5gkGBuj3xpcrhwKsm9W_BvnoRqABayzZwfLhAeKVd0oqGNsGHg-94eQH2obHOBO7aJmxqi_iuRSl9OCrTj8vViZM8pi9CXcPQOMivgaGmJ37TYgIruNJRS-pJai6AZodvFEUfQlTgI/s320/Indian_cobras.png" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Den indiska kobran, även glasögonkobra, har länge varit en del av indisk kultur. Indiska ormtjusare använder sig av denna orm. Dess bett kan vara dödligt. Idag är den skyddad under indisk lagstiftning.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Det sägs att de styrande brittiska herrarna i Indien under
1800-talet ansåg att landets många kobror var ett problem. För att kämpa emot
dessa skadedjur utfärdade man belöningar till indierna för varje död kobra som
transporterades till den brittiska överheten. Tanken var att man på så sätt
skapade ett incitament för vanliga indier att försöka göra naturen mer
gästvänlig, samt att antalet kobror succesivt skulle minska till närmare noll.
Enligt anekdoten sägs britterna ha glömt ta hänsyn till människans uppfinningsrikedom,
då de inte räknade med att indierna skulle samla kobror och samla dem för att
avla fler och fler. De döda kobror som transporterades in till myndigheterna
var alltså produkterna av en kontrollerad uppfödning, som garanterade indierna
inkomst över en längre period. När britterna sedan insåg att mängden döda
kobror som inrapporterades ökade istället för minskade insåg de att något stod
lurt till och kobrauppfödningen nystades upp. Belöningen för döda kobror togs
bort och indierna som ägnat sig åt uppfödningen av dessa släppte ut sina kobror
i det vilda, vilket gjorde det indiska kobraproblemet ännu större än vad det
hade varit innan. Detta lyfts ofta fram som ett exempel på en inte helt
genomtänkt lösning, som lämnade beslutsfattarna i djupare problem än innan de
implementerade sin lösning. Idag använder filosofer, ekonomer med flera detta
exempel som ”kobraproblemet” när de argumenterar för vilken lösning som är den
bästa på deras problem. Men hände det egentligen?<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Som tidigare sagt så är denna historia svår att bevisa och
brukar avskrivas som en rolig anekdot. Det finns dock en förlaga som verkligen
har skett. Den skedde dock längre österut i Asien, i kolonin Franska Indokina.
Detta var en koloni som stod under franskt styre och bestod av de länder som
idag är kända som Vietnam, Laos och Kambodja. I Hanoi hade man nämligen stora
problem med råttor. De franska kolonialisterna i Hanoi började erbjuda belöning
i utbyte mot råttsvansar, något som först verkade fungera, med tanke på hur
många råttsvansar som levererades in. Men råttor fortplantar sig enormt snabbt
och vietnameserna insåg snabbt hur mycket mer lukrativt det var att bara kapa
svansen av råttorna och sedan släppa tillbaka dem i avloppen för att fortplanta
sig som vanligt. Väldigt få råttor antas ha mist livet. Detta uppdagades dock
då franska kolonialister i Hanoi började få syn på råttor utan svans och snabbt
lade ihop pusselbitarna. Någon större ökning i Hanois råttbestånd skedde dock
inte. Historikerna Michael Vann menar att det brittiska ”kobraproblemet” från
Indien inte kan bevisas, medan det vietnamesiska ”råttproblemet” kan föras i
bevis, vilket innebär att vi borde kalla denna typ av lösning för ”råttproblemet”.<o:p></o:p></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj5kXFuxq__eCCmGQS1KBM11bUYk0UnyCcCEf_5jP3f657YES2MA-lF3AQfG37jpylQuoy_vSaT1FcOOR67kAKyAzH9JKJaV5gUfZ4wIlhSuOMGmRpJF6ILLpWL7kMxB7-dOyKA-16Uvjg/s1600/402883634DPJcpn_fs.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="239" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj5kXFuxq__eCCmGQS1KBM11bUYk0UnyCcCEf_5jP3f657YES2MA-lF3AQfG37jpylQuoy_vSaT1FcOOR67kAKyAzH9JKJaV5gUfZ4wIlhSuOMGmRpJF6ILLpWL7kMxB7-dOyKA-16Uvjg/s320/402883634DPJcpn_fs.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Det franska arvet i Vietnam är tydligt. På bilden syns det som idag är Hanois kommunala teater, tidigare operahuset, uppförst av franska kolonialister.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Varför varianten om de brittiska kobrorna, som antagligen
aldrig skedde, är mer känd en varianten om de vietnamesiska råttorna, som skedde,
kan bero på flertalet faktorer. Britter och fransmän är inte de bästa vänner.
Kanske ville man, smått propagandistiskt, bemåla sin ärkefiende med sina egna
koloniala tillkortakommanden. Kanske har det bara blivit en vandringslegend som
har fått ben och utvecklats till att passa in bäst i människors tankemönster om
kolonialism under 1800-talet. Britterna hade en hel del tillkortakommanden och
destruktiva taktiker för sig i Indien och många andra länder som de koloniserade.
Många av dessa tankefel stammade ifrån en avsaknad av kunskap och respekt för
de nya undersåtarna.<o:p></o:p></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgryWF9_iHAx2zgtuEOiv1j4jES3gCSjBzRTwZ3fRRIVTLTvjuQDHA1esiG06mGAUEL5c340iQNyXF60BgUFad5jk2GVlP2-_hm_5ARCBVgr9l4zcr45tGkdNuorihGjyLGiwAH2avhOYw/s1600/1876_1877_1878_1879_Famine_Genocide_in_India_Madras_under_British_colonial_rule.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="243" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgryWF9_iHAx2zgtuEOiv1j4jES3gCSjBzRTwZ3fRRIVTLTvjuQDHA1esiG06mGAUEL5c340iQNyXF60BgUFad5jk2GVlP2-_hm_5ARCBVgr9l4zcr45tGkdNuorihGjyLGiwAH2avhOYw/s320/1876_1877_1878_1879_Famine_Genocide_in_India_Madras_under_British_colonial_rule.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Brittisk policy i Indien ledde ofta till stora problem. Under 1800-talets slut svepte stora svälter genom landet. Bilden är ifrån Madras 1898. Detta är dock inte lika underhållande som ett exempel på brittiskt vanstyre som det fiktiva kobraproblemet är.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
Oavsett om man föredrar historien med kobror eller råttor så
är det två illustrerande exempel på en beslutfattningsprocess där man glömmer
att lyfta in den mänskliga faktorn, något som många andra beslutsfattare genom
historien har misslyckats med.<o:p></o:p></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/08514904795062118871noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7649157381308825786.post-90293925017641523072015-08-30T13:28:00.000-07:002015-08-30T13:28:06.118-07:00Historiska entiteter<div class="MsoNormal">
Att använda samtiden som referensram när vi läser om
historia är ofrånkomligt. Alla människor har referensramar formade av deras
eget leverne och deras egen samtid. Detta gör att vi ofta slarvar med uttrycken
när vi skriver och talar. Exempelvis kanske vi kallar det Tysk-romerska riket
för ”Tyskland”, när Tyskland som samlad enhet är något som uppstår först år
1871, flertalet år efter att det Tysk-romerska riket inte längre var något att
räkna med. På samma sätt pratar svenskar gärna om det som skulle komma att bli
Sverige och dess handlingar under 1500-talet som ”vi”. Jag själv gör mig
konstant skyldig till detta, även om jag vet att ingen av mina förfäder bodde i
Sverige förrän under det sena 1600-talet. Att för mig då benämna Gustav II
Adolfs arméer som härjade runt Europa under det 30-åriga kriget som ”oss” eller
”vi” blir extra felaktigt när man tänker på att dessa arméer bidrog till den
ekonomiska instabilitet i (dagens) Belgien som fick mina förfäder att senare
söka sig till Sverige.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Men vad är då en historisk entitet? Kort och gott är det något som i en filosofisk mening har existerat. Länder och utdöda kungariken är exempel på mångfacetterade politiska entiteter. De kan ha skiftat karaktär, men lik förbannat varit en del av samma entitet. Begreppet är brett och används ibland slarvigt. Exempelvis brukar många klassa gudomer som entiteter, även om deras existens är omtvistad. Detta kan dock backas upp i en filosofisk mening med att en gudom som många tror på därmed manifesterar sig som en entitet, även om den kan uppfattas olika av de som betraktar den. Är den katolska kyrkan en entitet? Ja. Är deras gud en entitet? Enligt många, ja. Är de miljontals hinduiska gudarna entiteter i samma utsträckning? Säkerligen. Som ni märker är det ett oerhört brett begrepp där det mesta kan klassas in.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Bevisligen är det problematiskt att försöka prata om
historiska skeenden utifrån nutida referensramar. Samtidigt är det förståeligt
att vi gör det. Att man likställer en politisk enhet som ”kungahuset Valois”
med en nutida enhet som ”Frankrike” är inte ovanligt, även om det är felaktigt.
Den som lyssnar till berättelsen får dock en uppfattning om var, rent geografiskt,
berättelsen utspelar sig, vilket kan vara ett nyttigt verktyg, då man bildar
sig en bild av det omgivande landskapet, dess territoriella och geologiska
förutsättningar och dess klimat. Detta hjälper oss att skapa en fyllig bakgrund
för den historia vi lystrar till. Även om de geopolitiska lägena har kommit att
förändras kraftigt och på många olika nivåer.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Språk är ett annat exempel på en föränderlig del av samhället.
Det var en grundval i nationsbyggandet under 1800- och 1900-talen. Ett folk,
ett språk, en kultur och så vidare. Bortsett från problematiken i detta
strömlinjeformade tankesätt som skapar ramar och grupper som ”oss” och ”de”, så
är språk något som är oerhört föränderligt. En svensk i dagens samhälle talar
inte samma språk som den som bodde på samma bit land under 1300-talet. För att
ta två moderna exempel kan vi till att börja med ta existensen av de två
sorters norska som talas. Nynorsk och bokmål. Enligt svenskar är detta två
olika sorters norska. Enligt norrmännen är det dock två olika dialekter.
Nynorskan kom till ur ett ställningstagande från stora grupper människor på det
norska Vestlandet efter år 1814. När norrmännen hade undertecknat grundloven i
Eidsvoll den 17 maj 1814 fanns det många, framför allt på Vestlandet som ville
göra sig kvitt alla de danska influenser som smugit sig in i språket sedan
1300-talet. Istället för att tala den typ av norska som svenskar känner som
just ”norska” (även bokmål) valde man att gå tillbaka till språkets
lingvistiska rötter och tala mer som islänningarna. Under 900- och 1000-talet
hade nämligen många norrmän utvandrat till Island och mer eller mindre
koloniserat ön. Den isländska som talas idag är faktiskt ganska lik den norska
som talades för tusen år sedan, då Island har genomför flertalet projekt som
syftat till att bevara språket som det varit. Bokmål är den form av norska som
växt fram ur de närmare 500 år Norge var en del av Danmark.<o:p></o:p></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhjN1jdmuSf5xeZdv5yxaIBJlySeWM9Fj3bWjT6lHq_4xzAL1-tA_iVTmIoU8Qt0kmcnFj0zjOk7Y3p9e1WINGsK6z4wCibofC9yKT-E6ZtcRgFCxRCMd4YTRVmsuX6uHI5f8kzjm-_hpo/s1600/standard_Eidsvoll_riksraad_1814.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="214" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhjN1jdmuSf5xeZdv5yxaIBJlySeWM9Fj3bWjT6lHq_4xzAL1-tA_iVTmIoU8Qt0kmcnFj0zjOk7Y3p9e1WINGsK6z4wCibofC9yKT-E6ZtcRgFCxRCMd4YTRVmsuX6uHI5f8kzjm-_hpo/s320/standard_Eidsvoll_riksraad_1814.jpeg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">I och med riksrådet på Eidsvoll den 17 maj 1814 blev Norge en (mer eller mindre) självständig stat. Att skapa sig en ny språklig tillhörighet är något som hänt på många andra ställen för att markera en nyvunnen självständighet.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Det andra moderna exemplet har att göra med skillnaden
mellan amerikansk och brittisk engelska. Hur kommer det sig att två stater som
för drygt 200 år sedan stod under samma styre har utvecklat samma språk så
olika? Sanningen bakom det är faktiskt väldigt överraskande. Lingvister menar
att den engelska som talades i Storbritannien vid tiden för de stora
migrationerna över Atlanten under 1600- och 1700-talen ligger väldigt nära
dagens amerikanska. När engelsmännen senare skapade sig enorm rikedom i och med
det som idag är känt som den industriella revolutionen skapades en stor och rik
medelklass. För att särskilja sig från arbetarklassen började man prata med mer
släpande och tillbakadragna vokaler, stumma bokstäver och mindre prominenta
konsonantljud.<o:p></o:p></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEir-a43wNZnubKNTyvJch-rUsmAgcv8Xa46sM3doA0a8cJSH9qyEttREdgi5fPd7YzoOfh0TJn3YQrMqjbovSrhm7VU9mV2-U3DtcKByT9yUF9loTBq4Gl6IzpZ3nOeiKdiPPXx3C3hyphenhyphenwg/s1600/mayflower.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEir-a43wNZnubKNTyvJch-rUsmAgcv8Xa46sM3doA0a8cJSH9qyEttREdgi5fPd7YzoOfh0TJn3YQrMqjbovSrhm7VU9mV2-U3DtcKByT9yUF9loTBq4Gl6IzpZ3nOeiKdiPPXx3C3hyphenhyphenwg/s320/mayflower.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">De engelsmän som åkte över och koloniserade Amerika på Mayflower talade nog mer "amerikanskt" än "brittiskt", även om bägge varianterna av språket har utvecklats mycket sedan dess.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Var vill jag då komma med dessa exempel? Ska vi vara
noggranna i våra historiska narrativ och komma ihåg att säga ”det som <i>idag </i>är Sverige” istället för bara
”Sverige”? Ja. Verktyget är nyttigt, men det är viktigt att förstå skillnaderna
mellan olika entiteter inom historien. Människor flyttar, städer och länder
byggs konstant om, marknader är föränderliga och språk utvecklas beroende på
trender. Måste vi prata om México som ”Det som en gång var hemvist åt
Olmecindianerna”? Nej, om inte det utgör en integral del av historien som berättas.
Det man kan ta med sig ifrån denna text om olika historiska entiteter är att
allt, och då menar jag verkligen allt, är föränderligt. För miljarder år sedan
var vi alla helium och kväve som utsattes för högt tryck i delar av Universum
vi inte känner till och omöjligen kommer få besöka. Materia kan inte förstöras,
men bevisligen ändra form. Och sociala aspekter av våra samhällen är ännu
tydligare objekt för ständig förändring. Känns det förvirrande när vi byter
regering? Det är bara en spott i havet mot all den förändring som sker varje
dag, varje minut och varje nanosekund hos de oräkneliga en- och flercelliga
organismer som trängs på denna planet. <o:p></o:p></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
Och då pratar vi ändå bara om denna planet. Att visa respekt
för andra, andras historia och tidigare skeden i livet är oerhört viktigt. Ett
första steg på denna väg kan vara att inse skillnaden mellan Nynorsk och
Bokmål.<o:p></o:p></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/08514904795062118871noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7649157381308825786.post-49177987058048082732015-07-20T13:07:00.001-07:002015-07-20T13:07:21.312-07:00"Medan England sov"<div class="MsoNormal">
I klassisk historieskrivning brukar man säga att det var på Berlinkonferensen
år 1884-85 som Afrika delades upp mellan de europeiska stormakterna. Detta
frammanar bilder på hur (framför allt) Bismarck, Waddington och Disraeli med
anhang sitter och delar upp kontinenten utefter tycke och smak. Jag själv (och
säkerligen fler därtill) har säkerligen hört en lärare under grundskoleåren
sammanfatta detta i de raka strecken som utgör gränserna mellan vissa
afrikanska nationalstater. Och myten om att de små ”jacken” i en gräns skulle
vara för att någon av de ovan nämnda ledarna råkade sätta tummen över linjalen
hörs nog fortfarande i klassrum idag. Det finns en viss poäng i att tala om de
koloniala gränserna i Afrika. De tog inte alls någon hänsyn till hur
människorna där levde och var ofta rent arbiträra skapelser gjorda av européer
som inte ens varit där. Men den som tror att hela Afrika delades upp mellan
européerna på ett fredligt sätt utan något motstånd från afrikaner under en
månad i Berlin vinter 1884-85 kommer nu få ett bryskt uppvaknande. Ingen
konkret uppdelning av Afrika gjordes under Berlinkonferensen. Det koloniala
styckandet av Afrika var snarare något som hände i korridorer, på
utrikesministerium och i diplomaternas kontor än kring ett stort konferensbord
i Berlin 1884-85. Och ofta var agerandet utslag för misstänksamhet gentemot de
andra europeiska stormakterna än ren egenvinning. I detta inlägg skall jag gå
igenom en del av den komplicerade process som gav världskartorna fristaten
Kongo.<o:p></o:p></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjeHuzY0fbelK2vp2SjEVz-qMSGhDcqEfKjhpMPZ0HtG11Q1jYgnabfLjJkNZRCd7dQSdk2dKfjRJtcAA0V-CCJJFyGXtEMp3pASOMa_XZiSH91ITrV6cfoo1vAPdl-46zXhNPlsv7LfNE/s1600/Africa1891-1914.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="220" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjeHuzY0fbelK2vp2SjEVz-qMSGhDcqEfKjhpMPZ0HtG11Q1jYgnabfLjJkNZRCd7dQSdk2dKfjRJtcAA0V-CCJJFyGXtEMp3pASOMa_XZiSH91ITrV6cfoo1vAPdl-46zXhNPlsv7LfNE/s320/Africa1891-1914.png" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Bilden till vänster beskriver de europeiska staternas inflytande 1891, medan bilder till höger visar på samma faktor år 1914.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Man kan inte nämna Kongo utan att nämna Leopold II av
Belgien. Leopold var länge besatt med att införskaffa kolonier åt den belgiska
kronan. Hans förlaga var de nederländska besittningarna i Indonesien. Därför
hade han till att börja med Sydostasien i sikte. När koloniala äventyr skulle
visa sig omöjliga här bytte han dock sikte mot centrala Afrika. Den diplomati
som omgav Afrika och koloniseringen under det sena 1800-talet var oerhört
komplicerad. De europeiska stormakterna hade vid det här laget redan lagt
beslag på all afrikansk kust. Inget av inlandet hade dock några europeiska
anspråk, då ingen av de europeiska stormakterna hade lyckats avancera långt in
på kontinenten. Att koloniseringen av Afrika dröjde till sent 1800-tal, när
delar av Asien och hela de amerikanska kontinenterna koloniserats sedan länge
berodde helt enkelt på att man <i>inte kunde
</i>kolonisera Afrika. Manskap, hästar och expeditioner gick snabbt om intet
när de mötte den afrikanska värmen, de inhemska djuren och framför allt de
tropiska sjukdomarna.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Det framträdde nu en ny typ av hjälte i européernas sinne.
Stormakterna började anlita män som med ny teknik och läkekonst anordnade expeditioner
in i Afrikas inland för att delvis kartlägga områdena där, men även utöva
diplomati med de lokala härskarna. En del av denna diplomati var att sluta
avtal med stamöverhuvudena, ibland genom att få hövdingarna att kryssa i avtal
om att hamna under stormakternas beskydd och ibland genom att bli blodsbröder
(vissa européer trodde det var så afrikaner slöt avtal, men det var antagligen
tvärtom, då européerna insisterade på det). Dessa avtal var egentligen inte av
någon större diplomatisk vikt, men eftersom de europeiska stormakterna inte
ville ha sina avtal av denna typ ifrågasatta ifrågasatte de sällan de andras,
vilket därmed gav avtalen reell vikt i diplomatin. Män som Pierre Brazza, David
Livingstone och Cecil Rhodes kom att bli förstasidesstoff i många europeiska
tidningar. Men ingen var så stor som Henry Morton Stanley i det avseendet.<o:p></o:p></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj84yp5Nu-GpZNPkQYuX3uelGyAFSahUH9Z2Qh1mxiCnc39_wqgSmwJ4ZrXjVMRNemfEW96MXLW8AMGf_HTNhJAR5kjlJAZNLr9NzEAIvHv_ExbDlPCgr-E65sCaknBmgj9lhxzrPrUxas/s1600/Stanley_and_Livingstone_in_The_Illustrated_London_News_1872.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj84yp5Nu-GpZNPkQYuX3uelGyAFSahUH9Z2Qh1mxiCnc39_wqgSmwJ4ZrXjVMRNemfEW96MXLW8AMGf_HTNhJAR5kjlJAZNLr9NzEAIvHv_ExbDlPCgr-E65sCaknBmgj9lhxzrPrUxas/s320/Stanley_and_Livingstone_in_The_Illustrated_London_News_1872.jpg" width="273" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">The Illustrated London News körde 1872 denna bild där Henry Morton Stanley lyckas finna Dr. David Livingstone i Ujiji, nära Kigoma. Det är inte säkert huruvida han verkligen sade "Doctor Livingstone, I Presume?".</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Stanley hade under 999 dagar 1874-1877 rest uppför
Kongoflodens mynning och antog att där fanns stora rikedomar att utvinna.
Storbritannien, Stanleys hemland, hade inte mycket till övers för denna plan,
men det fanns det två andra europeiska nationalstater som hade, nämligen
Belgien och Portugal. Portugal hade vid detta lag även flera besittningar vid
kusten kring Kongoflodens mynning och var goda diplomatiska vänner med
Storbritannien. Leopold II började sina försök att förvärva detta land genom
att starta olika sällskap som på ytan var filantropiska. Man sade att man
skulle ta hand om flora och fauna, samt ”ta hand om de fattiga afrikanerna”.
Vidare skulle området öppnas för frihandel och alla bolag som önskade var
välkomna. Genom sällskapet <i>Association
Internationale Africaine </i>(på svenska vanligen förkortat AIC) föreslog man att
man skulle anta styret för Fristaten Kongo. Vad övriga europeiska stormakter
inte var så insatta i var att Leopolds olika filantropiska sällskap var
luftslott. De avhöll aldrig möten och hade egentligen bara Leopold som enda
aktiva medlem.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Oavsett vad som står på Wikipedia fick inte Leopold tillgång
till Fristaten Kongo efter att Stanley övertalat Berlinkonferensen till att
göra så. Han fick dock en stad (Stanleyville, senare Kisangani) uppkallad efter
sig. Stanley tillbringade år 1879-1884 i det som skulle komma att bli Kongo med
att förbereda för Leopolds imperium. Själva förvärvandet av kolonin gick dock
till på annat sätt. Under denna tid var det inom diplomatin de europeiska
staterna emellan viktigt att föra dialog om de afrikanska staterna och försöka
nå överenskommelser där balansen mellan staterna hölls. Ingen ville utlösa ett
krig. Sommaren 1885, det vill säga ett halvår efter att Berlinkonferensen tagit
slut, skickade Leopold ut sin slutgiltiga förfrågan rörande området som han
ville förklara som Fristaten Kongo under AIC:s beskydd. Det var vid denna tid
praxis att ett uteblivet svar på en sådan diplomatisk förfrågan var det samma
som tummen upp. Höll man inte med i förslaget skulle man omgående höra av sig
och protestera, något som hände väldigt ofta rörande koloniseringen av Afrika.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Frankrike och Tyskland hade redan under konferensen uttalat
sitt stöd för att låta AIC förvärva området för att öppna det för frihandel. Problemen
var dock inte undanstökade. Om inte England godkände förslaget skulle det
fortsätta vara ett diplomatiskt dödläge. Och britterna verkade inte ha några
intentioner på att låta AIC starta sin Fristat. Britterna ville fortfarande se
portugiserna i detta område och hade pushat för att så skulle bli fallet. Under
augusti genomförde då Leopold sitt genidrag. Hela det brittiska
utrikesministeriets Afrikaexperter var bortresta på semester. Ämbetsmännen som
mottog Leopolds förslag var sämre insatta än exempelvis Sir Percy Anderson, som
var en av semesterfirarna vid ministeriet. Man jämförde den bifogade kartan med
de som fanns där Tyskland och Frankrikes redan godkända gränser var utritade
och fann inget på tok med det. Ingen protest inkom och AIC fick nu överta
kontrollen över området som nu blev känt som Fristaten Kongo.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
Många är medvetna om hur historien fortsätter. AIC var en
front för Leopold själv som fram till 1908 drev Fristaten Kongo som sitt eget
privata företag. Bland de värsta exempel som existerar på europeisk kolonialism
finner man i Leopolds Kongo. Avhuggna händer och hemska förhållanden för de
människor som nu underkuvats blev vardagsmat under Leopolds skräckstyre. Som
ett svar på en snabbt växande Anti-Leopoldrörelse övertog den belgiska staten
1908 styret av Kongo, men det blev inte mycket bättre på grund av det. I Kongo
rasar idag ett av världens största och blodigaste krig, trots att det sällan
uppmärksammas i media. Spåren leder till Leopolds hemska kolonisering av landet
(som så ofta annars fokuserat på värdeexport) och den brist på institutioner
som Kongo lämnades med när Belgien, mer eller mindre frivilligt, drog sig undan
år 1960. Ett exempel på denna brist får gestalta slutet av dagens blogginlägg.
När Belgien drog sig ur Kongo 1960 fanns det 16 personer i landet med
eftergymnasial utbildning. <o:p></o:p></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgAUU6eL6Zbxa0cU0fhKFHYRptAXJzlJlrNYsvSrHveBGuS-pksGWaZ7PK_bfqSLFwnRfTyibStnPm0S6-EQ955b2BWVDx6YaGGqpQkw0NaVTiRK2U6XE7kKOAIFkXu8PIBScH_ecFamMQ/s1600/hqdefault.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgAUU6eL6Zbxa0cU0fhKFHYRptAXJzlJlrNYsvSrHveBGuS-pksGWaZ7PK_bfqSLFwnRfTyibStnPm0S6-EQ955b2BWVDx6YaGGqpQkw0NaVTiRK2U6XE7kKOAIFkXu8PIBScH_ecFamMQ/s320/hqdefault.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Tortyr, mord och avhumaniserande behandling kännetecknade Leopold II:s tyranniska välde över Kongo. De sår som detta styre lämnade efter sig har inte läkt ännu.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/08514904795062118871noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7649157381308825786.post-64323169991264358292015-06-29T04:47:00.000-07:002015-06-29T04:47:12.014-07:00Den revolutionerande kinesiska revolutionen<div class="MsoNormal">
Ett land som länge fångat fantasin och intresset för
västerlänningar är Kina. Med en kultur och civilisation som länge varit den
dominerande i världen och på världens marknad har Kina haft en oerhört stor del
i världens olika händelser. När vi tänker på Kina i väst brukar vi idag tänka
på det stora kommunistiskt styrda landet som har en ekonomi som växer så att
det knakar. Tänker man på Kina historiskt brukar det ofta bli tal om den
japanska ockupationen som startade redan under 1930-talet och hur samma
ockupation fick ge plats åt ett inbördeskrig som Mao Tse-Tung och hans
kommunistiska parti gick segrande ur. Tänker man på Kina och revolutioner
brukar den kommunistiska revolutionen 1949 eller den så kallade
kulturrevolutionen 1966 vara de som dyker upp. Men var verkligen dessa
revolutioner speciellt revolutionerande? Till att börja med bör man nog inte se
den kommunistiska revolutionen 1949 som en revolution utan snarare en maktkamp
gestaltad i ett inbördeskrig där den kommunistiska sidan tog makten.
Kommunismen var överlag på framfart efter det andra världskriget, inte minst i
flera delar av Asien. Kulturrevolutionen då? Det var snarare ett försök att återuppliva
revolutionär anda hos befolkningen efter misslyckandet med Maos ”Stora språng
framåt”. Som effekt fick kulturrevolutionen att många kineser angav varandra.
Många hamnade i fängelse och det ”rensades upp” inom kommunistpartiets egna
led.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Men var någon av dessa revolutioner speciellt revolutionär?
Kina har inte haft en tradition av demokratiskt styre, så det ska inte ses som
överraskande att de fortfarande inte har det. Och kulturrevolutionen var
bevisligen snarare ett politiskt knep från Mao Tse-Tung. Dessa två revolutioner
föregicks dock av den mest inflytelserika revolutionen i hela Kinas historia.
En revolution som hamnat i skymundan i historieböckerna. År 1911 störtades det kinesiska
kejsardömet av Kuomintangpartiet, det parti som senare skulle slåss mot
kommunisterna i inbördeskriget. En av revolutionens drivande män var Sun
Yat-Sen, en läkare som länge varit drivande i den nationalistiska kinesiska
rörelsen. Han var dock i exil när revolutionen mot kejsardömet genomfördes och
återvände snabbt till Kina för att tillträda som republikens första president.
Vilken legitimitet denna post och Kinas första regeringar hade går jag inte in
på här, då det inbördeskrig vi förknippar med tiden efter andra världskriget i
praktiken börjar redan nu.<o:p></o:p></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhcDBIcCFkFFXWR5rjdULP0fZ22nI77edwGf4Rfim6YlfTQmNwyv8fgvQufMLutyP3ib1qCiB4mSPU1FrzN1lQg_yT68QpOk2zl7tAwjGcGBY56k0Zxb6SGFZh1DKd2856Pv2_XBD06bwo/s1600/Sun_Yat-sen_2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhcDBIcCFkFFXWR5rjdULP0fZ22nI77edwGf4Rfim6YlfTQmNwyv8fgvQufMLutyP3ib1qCiB4mSPU1FrzN1lQg_yT68QpOk2zl7tAwjGcGBY56k0Zxb6SGFZh1DKd2856Pv2_XBD06bwo/s1600/Sun_Yat-sen_2.jpg" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Sun Yat-Sen. Idag firas han som en nationens fader på Taiwan. 1912, det första året efter revolutionen utgör även år 1 i staten Taiwans tideräkning. Detta om något visar hur pass betydelsefull revolutionen 1911 var.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
I det första ”demokratiska valet” i Kina fick mellan fem och
sex procent av befolkningen delta. Kuomintang vann stor representation i båda
parlamentets kamrar, men hade ingen egen majoritet. Sun Yat-Sen var dock inte
president längre, utan den posten hade nu tillfallit en herre vid namn Yuan
Shikai, en gammal militär med stort inflytande i flera väpnade grenar. Under 1913
och 1914 skulle maktbalansen mellan parlamentet och presidenten att balansera
fram och tillbaka, tills parlamentet upplöstes år 1914. Detta politiska kaos
utmynnade år 1927 i regelrätt inbördeskrig, där bland annat det kinesiska
kommunistpartiet, grundat 1921 av Mao Tse-Tung med flera, kom att bli en
huvudsaklig kombattant. Någon demokratisk stabilitet kom Kina alltså aldrig att
uppleva efter revolutionen 1911<o:p></o:p></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEioYWvSXFfnzVWR-2iXQgyZM5mQYwDgT3R88q5ytBI0BrEW8qW-ywGjm_wwQLOe5Oh5teqLQo-0kOOpZZRw84d7WKc4i1wEqvZap65ZIPHhrlXrF8NMYHyu-jC9kHZPIr41fbfj8mwN_qg/s1600/Yuan_shikai.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEioYWvSXFfnzVWR-2iXQgyZM5mQYwDgT3R88q5ytBI0BrEW8qW-ywGjm_wwQLOe5Oh5teqLQo-0kOOpZZRw84d7WKc4i1wEqvZap65ZIPHhrlXrF8NMYHyu-jC9kHZPIr41fbfj8mwN_qg/s320/Yuan_shikai.jpg" width="257" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Yuan Shikai, tidigt under sin tid som president.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Men vad är det då som gör revolutionen 1911 till så
revolutionerande? I mina ögon mer revolutionerande än Maos kommunistiska revolutioner?
Kina hade år 1911 haft en kejsarfamilj som styrande i landet i mer än 3500 år.
Kejsarfamiljen hade fått styra grundat på <i>Tian,
</i>himlens mandat. Tanken om himlens mandat stammar ur konfucianismen. Genom
att uppfylla himlens mandat och bete sig som en kejsare bör får en kejsarfamilj
stanna på tronen, medan de som tappat tronen till andra alltså inte förtjänat
ett förlängt himlens mandat. Detta styrelsesätt resulterade i flertalet olika
kejserliga dynastier som kom att styra i Kina ända från åtminstone år 1600 f.Kr.
Ifall Xiadynastin existerade, vilket historiker är osäkra på om den gjorde, så
skall himlens mandat ha utsett kejsare ända sedan 2200 f.Kr. Att frångå tanken
om <i>Tian </i>och konfucianismens principer,
samt börja med ett semi-parlamentariskt styre är alltså en oerhörd revolution i
Kina, en av världens äldsta stater och högkulturer.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Konfucius levde under de krigande staternas period (481-403
f.Kr.) och utvecklade sin filosofi om stat och styre med förhoppningen att det
skulle leda till en mer stabil kinesisk stat. Inom konfucianismen finns det en
tanke att alla män (som vanligt är kvinnor marginaliserade i filosofin) skall
sträva efter att bli <i>Junzi </i>– en bättre
man. Det gäller att känna sin plats i en serie av hierarkiska förhållanden och
att bete sig därefter. <i>Junzi </i>blir man
när man i ett förhållande av far och son uppfyller sina åtaganden om att
respektera sin överordnade och vara respektingivande mot sin underordnade.
Detta förhållande översattes lätt till förhållandet mellan kejsaren och staten,
där kejsaren fick föreställa statens fader. Ifall kejsaren inte skulle bete sig
i enlighet med vad som ansågs krävas av statens fader skulle han komma att bli
av med <i>Tian. </i>Ofta tillrättalades
historier i efterhand av de nya kejsarna, så att den tidigare dynastins siste
kejsare svartmålades som en som inte förtjänat <i>Tian.<o:p></o:p></i></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjBM0CwK7oWZVTLaWQ5bWQcWEZPZILR1CvCcHyJx6GV1a9utG7tq6tAM410LCnpyslMt5HmmOzYgAwoHTePDsvDBh020LXtCFPCbBXOAOHCsnZKX6Ka1ZfYJhyphenhypheni6UVsL3IYdmnwCwdnPxU/s1600/Confucius-001.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="192" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjBM0CwK7oWZVTLaWQ5bWQcWEZPZILR1CvCcHyJx6GV1a9utG7tq6tAM410LCnpyslMt5HmmOzYgAwoHTePDsvDBh020LXtCFPCbBXOAOHCsnZKX6Ka1ZfYJhyphenhypheni6UVsL3IYdmnwCwdnPxU/s320/Confucius-001.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Konfucius är en av de mest inflytelserika kineserna någonsin. Trots att hans läror förbjudits av flera kejsare och regeringar utgör hans filosofi grunden för stora delar av det kinesiska vardagslivet.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<i><br /></i></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
1911 var inte första gången någon avsatte en kejsarfamilj i
Kina. Tidigare dynastier ersatte inte sällan varandra efter våldsamma utbyten
sina familjer emellan. Delar av den dynastiska tiden kallas även för ”De
krigande staternas period”, vilket belyser att Kinas styre inte alltid varit
fridfullt och övergångarna mellan olika dynastier aldrig friktionsfria. 1911
var dock första gången kejsaren, dennes himmelska mandat och konfucianismen
fick stå åt sidan. Något det dessutom fått fortsätta göra i över 100 år. Även
om många av de gamla dynastiska tankesätten sitter kvar i dagens Kina har de
inte haft någon ärftlig kejsartitel beroende av himlens mandat på 104 år,
vilket i mina ögon gör revolutionen 1911 till den mest revolutionära
revolutionen i Kinas historia.<o:p></o:p></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/08514904795062118871noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7649157381308825786.post-607442342276578982015-06-23T04:55:00.001-07:002015-06-23T04:55:36.889-07:00Populärkulturell evolution: exemplet Fanta<div class="MsoNormal">
Populärkultur brukar sammanfattas av det som är allmänt
uppskattat, nyttjat och sett inom ett givet samhälle. För tillfället lever
exempelvis stora delar av världen påverkade av en amerikansk populärkultur,
till följd av en globaliserad ekonomisk marknad med stora amerikanska
intressen. Ända sedan det tidiga 1900-talet har det amerikanska levnadssättet
tilltalat stora delar av världens befolkning, vilket har gett USA och dess
invånare, företag och statliga institutioner möjlighet att påverka
populärkulturen världen över. Vad vi äter, dricker, ser på tv och hur vi pratar
är i stor utsträckning påverkat av den kulturella output som kommer ifrån
Hollywood och visas på tv-skärmar och biografer världen över.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Men att se det enbart så är kanske lite väl eurocentrisk.
Även om ingen vid sina sinnens fulla bruk kan förneka den extrema påverkan som
den amerikanska kulturen har fått på resten av världen finns det självklart
andra stora kulturcentra som ger output som sprider sig och påverkar människors
agerande utanför sina originella gränser och målgrupper. Inte ens i Europa är
vi under total kulturell kontroll utövad ifrån Kalifornien. Man skulle även
kunna argumentera att alla amerikaner inte heller är det. Undantag finns det
alltid och människor är oftare heterogena än homogena i sina grupperingar.
Svensk kulturell påverkan som har kommit att sprida sig världen över skulle nog
hos många människor kännas igen som möbler ifrån Småland eller Death Metal
ifrån Göteborg. Vad som blir inkorporerat i en modern levnadsstandard verkar
ibland smått chansartat och ibland känner vi inte ens till ursprunget för den
kultur vi följer. Idag kommer jag beskriva hur en handelsvara kunde komma att
ta en stor plats på den internationella marknaden på grund av de yttre
omständigheter som omgav produktionen och efterfrågan av densamma. Vi ska
undersöka hur läsken Fanta kom att bli en så stor kulturbärare som den blev.<o:p></o:p></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgIDOLuCbH0AVFqUB9V4nxyeJmh4voUwjiXX5Ip0tbekJqoGnS6RgnbHFeyI-gbULqKHSG1V1oBIPU8a8OksLakLdxjcWF0RtOc-EBRC64w-0fsLJORWjJpNsMN4d-5UUYE6Xi0ZyFu3XI/s1600/f11afa0462827543c77c51b712f5cdc5.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgIDOLuCbH0AVFqUB9V4nxyeJmh4voUwjiXX5Ip0tbekJqoGnS6RgnbHFeyI-gbULqKHSG1V1oBIPU8a8OksLakLdxjcWF0RtOc-EBRC64w-0fsLJORWjJpNsMN4d-5UUYE6Xi0ZyFu3XI/s320/f11afa0462827543c77c51b712f5cdc5.jpg" width="180" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Tysk reklam för Fanta ifrån 1940-talet.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Om man umgåtts med människor ifrån Tyskland finns chansen
att man upptäckt hur pass populär den gula apelsinläsken är i Tyskland. Det
syns även ganska tydligt på de matvaruaffärer man finner i landet. Fanta och
varianterna av denna dryck under samma namn överskuggar vanligtvis all annan
läskedryck i de tyska butikerna. Fanta är en dryck som ägs av och tillverkas
under det amerikanska företaget The Coca-Cola Company. Detta företags
storsäljare världen över är dock inte Fanta utan den globalt sett mer populära
drycken Coca-Cola. Företaget började sälja Coca-Cola världen över redan under
1800-talets slut och när 1900-talet väl kommit var det den mest säljande läsken
världen över. The Coca-Cola Company öppnade filialer och fabriker i andra
länder världen över för att sälja sina produkter på en global marknad. Ofta
satte man amerikanska affärsmän på chefsposter i företagets filialer världen
över. Tyskland var inget undantag. År 1938 tillsatte The Coca-Cola Company den
amerikanskfödde affärsmannen Max Keith som chef för Coca-Cola i Tyskland,
lokaliserat i Essen. Året därpå invaderade Tyskland Polen, vilket ofta ses som
starten av det andra världskriget. Coca-Cola höll dock sin fabrik öppen i
Tyskland och Max Keith satt kvar som chef, trots att Tyskland nu var ett krigförande
land. Det skulle dock ta drygt två år innan Tyskland och USA hade förklarat
varandra krig, vilket kan förklara varför amerikanerna inte drog hem sina
affärsmän från Tyskland, utan fortsatte bedriva sin verksamhet.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Dock skulle det visa sig svårt för Max Keith och Coca-Colas
tyska gren att bedriva verksamheten som vanligt. Ett problem hade nu uppstått i
tillverkningsprocessen av den efterfrågade svarta läskedrycken. På grund av de
allierade truppernas blockader mot tyska hamnar kunde man inte längre få tag i
alla ingredienser man behövde för att framställa Coca-Cola. Det var nu man
satte igång med att experimentera fram en ny sorts läskedryck. Coca-Colas tyska
chefskemist, en doktor Schetelig hade år 1940 framställt en ny läskedryck med
smak av apelsin. Genom att använda resterna ifrån ost- och syltproduktion
behövde man inte vara rädd för att ingredienserna skulle ta slut. Dessa
ingredienser kunde man tillverka i Tyskland. Man gav den nya läskedrycken
namnet Fanta, efter det tyska ordet Fantasie, vars svenska motsvarighet ni nog
kan gissa er till. Fanta kom att bli oerhört populär i Tyskland under resten av
kriget, och när striderna slutat på våren 1945 gav Max Keith receptet på Fanta
till Coca-Colas amerikanska huvudkontor. Läsken fortsatte produceras och är
idag ett väldigt lätt läskalternativ att få tag på för den törstige, inte minst
i Tyskland.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Kan man då säga att nazisterna på något sätt är ansvariga
för tillkomsten av Fanta? Vi kan med säkerhet säga att produktionen av denna
läskedryck inte hade skett om det inte varit för de yttre omständigheter The
Coca-Cola Companys tyska dotterbolag hade upplevt som en följd av kriget.
Därmed kan vi även sluta oss till att produktionen av Fanta med stor trolighet
inte kunde ha skett någon annanstans än i Tyskland vid denna tid. Med Coca-Cola
borta från marknaden fyllde Fanta snabbt behovet av läskedryck hos den tyska
befolkningen. Det är närmast något evolutionärt över detta skeende, där den nya
läskedrycken fyller den tomma nischen lämnad av den tidigare giganten. De två
tävlade inte längre om samma konsumenter och kan utvecklas oberoende av
varandra. Det ger oss även en ny bild av Tyskland under det andra världskriget, då vi ser att vanlig kapitalistisk verksamhet kunde fortsätta under hyfsat normala former, trots brinnande krig.<o:p></o:p></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhFlj5kwN0pvtQSUwSexLWIrEuWa-lyIa30C7loyqfO-wYNULQaJD_O5z18w6KFTILTqo8Kix6K1pfMaPf66mu5TazRNWPLWNckPjXQfhhRH5fDtFzOfsBDTJYNqQrWrIKBJN3VS3oJmBU/s1600/Stief_die_b%25C3%25A4r.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhFlj5kwN0pvtQSUwSexLWIrEuWa-lyIa30C7loyqfO-wYNULQaJD_O5z18w6KFTILTqo8Kix6K1pfMaPf66mu5TazRNWPLWNckPjXQfhhRH5fDtFzOfsBDTJYNqQrWrIKBJN3VS3oJmBU/s320/Stief_die_b%25C3%25A4r.jpg" width="244" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Björnen Stief var en maskot som användes för att främja drickandet av Fanta i Tyskland under det andra världskriget. Här ses Stief fotograferad med tre tyska soldater vintertid.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
Max Keith kom att bli utredd av de amerikanska myndigheterna
efter kriget för att se om han hade haft några nazistiska böjelser. Man fann
att Keith flertalet gånger blivit rekommenderad att gå med i nazistpartiet,
även innan kriget, för att det skulle kunna hjälpa honom i hans arbete. Keith
hade dock aldrig gått med i nazistpartiet och friades från alla anklagelser.
Fanta kom snart att produceras i USA och säljas världen över, med en speciell
plats i tyskarnas hem. Antal varianter av denna fruktläsk har ökat
exponentiellt de senaste åren, och även om Coca-Cola äger denna läsk vid sidan
om den som bär företagets namn brukar de båda marknadsföras separat. Och har ni
svårt att tro på denna historia? Passa på att kolla in läskhyllan i en tysk
matvaruaffär nästa gång ni reser nere på kontinenten.<o:p></o:p></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/08514904795062118871noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7649157381308825786.post-87170627032445901152015-06-08T05:31:00.001-07:002015-06-08T05:31:22.625-07:00Förbudstidens USA<div class="MsoNormal">
<span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">Lagstiftningen är
något som är tänkt finnas till för att skydda de olika suveräna staternas egna
medborgare. Ofta utgår lagstiftningen ifrån grundläggande värden som de flesta
kan komma överens om. Jag säger ”de flesta”, eftersom lagarna – i alla fall i
Sverige och andra demokratiska stater – stiftas av en representativ församling
politiker, vilkas mandat utgår i proportion från hur pass populära de är hos
befolkningen över 18 års ålder. Sedan kan lagstiftandet även ses som en form av
förmynderi, vilket det är, men kanske som tydligast i de lagtexter som stiftas
utan populär majoritet. Ibland stiftas lagar som är omåttligt impopulära hos en
majoritet av befolkningen, och detta inte enbart i diktaturer. Moderna exempel
ifrån Sverige är exempelvis FRA- och Ipred-lagarna, vilka mött kraftigt
motstånd ifrån stora delar av befolkningen. Hela fältet med lagstiftning kring
intellektuell rättighet, kopieringsrätt och nätneutralitet är en av dagens
hetaste potatisar.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">På 1920-talet
existerade dock inte internet, utan fokus inom lagstiftningen låg på andra
områden. Vid denna tid var de olika nykterhetsförbunden, från de
internationella till de regionala, oerhört starka. Alkoholförtäringen var inte
lika kontrollerad som idag och skapade stora sociala problem, något som fortfarande
är sant i dagens samhälle. När det kommer till droger brukar man kunna se att
de som nyttjas mer allmänt inom olika kulturer lättare accepteras. Att tugga
khat är väldigt ovanligt i norden och är därför inget som gemene svensk gör. På
Afrikas horn är detta bruk vanligare, men i sin tur skulle de nog se snett på
någon som söp sig lika redlös som ”Svensson” gör på midsommar. Och alkohol har
inte alltid vart en självklarhet i de länder där den konsumeras i stor
utsträckning idag. Alkohol har visserligen varit en vanlig del av samhället i
tusentals år, då man funnit att öl och vin uppskattningsvis dracks för redan
7000 respektive 8000 år sedan. Starksprit har däremot en kortare historia. Det
är först under 1600- och 1700-talen som vanligt folk börjar destillera alkohol
till starksprit. Innan dess hade alkohol inte lika hög volymprocent vilket såg
till att det allmänna fylleriet inte var lika utbrett som det skulle komma att
bli.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;"><o:p> <table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhpYaWGH9xP9VUtYzz-WwOdGxs8gRK48Ae5t8hWQC49PyPHwGah7jRLb3lw8DYH4Md7L4i3zexYV_g92gQdXFaoC6bYLeN5psTL-nYNUqCiRYf_IvJVcQ-zy9GaU0vhJ_zWkbwCONSL38E/s1600/scotch-on-wooden-background.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="211" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhpYaWGH9xP9VUtYzz-WwOdGxs8gRK48Ae5t8hWQC49PyPHwGah7jRLb3lw8DYH4Md7L4i3zexYV_g92gQdXFaoC6bYLeN5psTL-nYNUqCiRYf_IvJVcQ-zy9GaU0vhJ_zWkbwCONSL38E/s320/scotch-on-wooden-background.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Inom västerländsk kultur har alkohol kommit att bli en stor del av kulturen. Självklart finns det nykterister och människor som motsätter sig att dricka alkohol på grund av etiska skäl i västvärlden, men de är lätträknade i jämförelse. Ser man till antalet muslimer som inte dricker alkohol inser man hur pass kulturellt betingad just denna drog är.</td></tr>
</tbody></table>
</o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">Men fylleriet
skulle komma att bli utbrett och skapa stora bekymmer. Vissa företag började
smita undan att betala sina anställda ordentliga löner genom att istället
betala dem i alkohol. Många grovarbetare skulle komma att bli onyktra så fort
de gick av jobbet, men även oftare. Alkoholen kom att växa fram som ett av
samhällets största problem, mycket på grund av att den var så svår att reglera
och så lätt att producera. Den internationella godtemplarorden med flera
liknande rörelser kom att värva fler och fler medlemmar. I början var många av
medlemmarna kvinnor och människor aktiva i kyrkan. Kvinnor led av alkoholens
biverkningar i stor utsträckning under 1800-talet, då deras äkta män ofta blev
betalade i alkohol, eller lade stora delar av hushållskassan på rusdryck. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">Det största
försöket att kontrollera alkoholen, samt en av de största framgångarna för
rörelser som IOGT var det politiska beslut som skulle komma att fattas i USA:s
kongress den 28:e oktober 1919. Beslutet, som dagen efter vann makt i senaten
också, var ett förbud mot rusdrycker på federal nivå i USA. Beslutet trädde i
kraft i januari 1920, och barerna var därefter endast tillåtna att sälja öl med
en volymstyrka av 0,5 %. Beslutet kom att bli det artonde tillägget till den
amerikanska konstitutionen.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;"><o:p> <table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiGSNoZ5x4BdBqVwnkl9UFmBkY10adCfYsRZxilHRuGz5WL3VFBHbhCzomYZFxnBvLyoldJzQoMp4PeZi3nMOexC5q1_VAs2TLpvgcUikx4C8xqb1HaVkv-EuYGxED9jeyEWWYHu-abuH0/s1600/Prohibition+Women.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiGSNoZ5x4BdBqVwnkl9UFmBkY10adCfYsRZxilHRuGz5WL3VFBHbhCzomYZFxnBvLyoldJzQoMp4PeZi3nMOexC5q1_VAs2TLpvgcUikx4C8xqb1HaVkv-EuYGxED9jeyEWWYHu-abuH0/s320/Prohibition+Women.png" width="312" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Dessa slagord var vanliga i debatten om alkoholförbud. Att många kvinnor tog del av nykterhetsrörelsen kom att bidra till exempelvis suffragett-rörelsen och kampen för kvinnlig rösträtt. Självklart fanns det också kvinnor inom den rörelsen som inte såg alkoholförbud som en bra lösning.</td></tr>
</tbody></table>
</o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">Även om alkohol
är bevisat dåligt för hälsan skulle inte beslutet att förbjuda rusdrycker komma
att bli någon succé i USA. Några som tyckte absolut bäst om kongressens och
senatens beslut att förklara rusdrycker olagliga var de som opererade inom den
organiserade brottsligheten. Helt plötsligt hade det öppnat sig en helt ny
marknad för dem. Men eftersom alkoholen nu var olaglig och den organiserade
brottsligheten satt på utbudet kunde de göra synnerligen lukrativa affärer.
Hembrännare slog sig ihop med huvudena för den organiserade brottsligheten och
tillsammans kom de att tjäna miljontals dollar under åren som kom. Det var
självklart inte friktionsfritt, då olika fraktioner och familjer inom den
organiserade brottsligheten kom att inkräkta på varandras territorier, förstöra
varandras varor och mörda varandra i stor utsträckning. Detta är den tid som
har kommit att ge oss ökända gangstrars som exempelvis Al Capone och Frankie
Yale.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">Men om maffian
satt på utbudet, hur stod det då till med efterfrågan? Den kan enkelt beskrivas
som skriande. Sällan har en federal amerikansk lag funnit så lite stöd bland
befolkningen.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Drivandet av lönnkrogar
och hembränning blev brott som stora delar av befolkningen kom att göra sig
skyldiga till. Inom rättsväsendet finns exempel på hur poliser, domare och
åklagare såg mellan fingrarna med uppenbar brottslighet. Ett exempel på det
minimala stödet denna lag hade kan tas ifrån Detroit när polisen en kväll slog
till mot en lönnkrog vid namn Deutsches Haus. Bland de som ertappades med att
bryta mot den federala förbudslagen på denna krog fanns bland annat
borgmästaren sheriffen och stadens kongressledamot. Problemen med
alkoholförbudet var uppenbara och problemen hade snarare växt än krympt i USA
sedan förbudet inträdde. I december 1933 upphävdes det federala alkoholförbudet
i och med det tjugoförsta tillägget till konstitutionen. Delvis tillät man
alkohol igen för att stävja de problem som uppstått under förbudstiden, men
framför allt såg den federala regeringen möjligheter till stora skatteintäkter
på alkoholen, något som kunde hjälpa dem slå tillbaka mot den ekonomiska
depression som USA för tillfället upplevde. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;"><o:p> <table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi3mhsZ0hC-_ZxPXuJHR1RnX5SGNykBlkNCxSFaRdvV4hTA0G20lYrNZJW1lI2xD7Shbcb1JYpHSUBUCwuUz12g00fcpnyrOvAKh9QUiYHW1QrPCs0DFucfDqp6M7ww8TEdKpj1O5-GdDk/s1600/prohibition_repeal-20111209-095813.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="204" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi3mhsZ0hC-_ZxPXuJHR1RnX5SGNykBlkNCxSFaRdvV4hTA0G20lYrNZJW1lI2xD7Shbcb1JYpHSUBUCwuUz12g00fcpnyrOvAKh9QUiYHW1QrPCs0DFucfDqp6M7ww8TEdKpj1O5-GdDk/s320/prohibition_repeal-20111209-095813.png" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">När förbudstiden tog slut kunde amerikaner äntligen fira med en drink utan att bryta mot en federal lag. Alkoholförbudet ses vanligtvis som ett av de största misstagen i amerikansk lagstiftning. </td></tr>
</tbody></table>
</o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">Alkoholförbudet
får svårt att passa in i våra vanliga berättelser om USA under 1920-talet. Det
brukar vanligtvis vara framgångshistorier som handlar om en allmänt ökande
rikedom, jazzens genombrott och problemfri konsumism. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Och detta är också en del av det amerikanska
1920-talet. Men många av de typiska 1920-talsfester man föreställer sig, där
ungdomar dansar till den nya jazzflugan, måste alltså ha ägt rum på lönnkrogar.
Och passar den ökade organiserade brottsligheten in i våra narrativ om det
problemfria 1920-talet? Går det ihop med den romantiserade bilden som böcker
som ”The Great Gatsby” gett oss av 1920-talet när vi inser att det var hembränd
lönnsprit som dracks på Gatsbys eleganta fester? Det amerikanska 1920-talet kom,
liksom mycket av den lönnsprit som producerades då, att lämna efter sig en stor
baksmälla. Denna baksmälla brukar vi kalla den stora depressionen.<o:p></o:p></span></div>
<!--[if gte mso 9]><xml>
<o:OfficeDocumentSettings>
<o:AllowPNG/>
</o:OfficeDocumentSettings>
</xml><![endif]-->
<!--[if gte mso 9]><xml>
<w:WordDocument>
<w:View>Normal</w:View>
<w:Zoom>0</w:Zoom>
<w:TrackMoves/>
<w:TrackFormatting/>
<w:HyphenationZone>21</w:HyphenationZone>
<w:PunctuationKerning/>
<w:ValidateAgainstSchemas/>
<w:SaveIfXMLInvalid>false</w:SaveIfXMLInvalid>
<w:IgnoreMixedContent>false</w:IgnoreMixedContent>
<w:AlwaysShowPlaceholderText>false</w:AlwaysShowPlaceholderText>
<w:DoNotPromoteQF/>
<w:LidThemeOther>EN-US</w:LidThemeOther>
<w:LidThemeAsian>JA</w:LidThemeAsian>
<w:LidThemeComplexScript>X-NONE</w:LidThemeComplexScript>
<w:Compatibility>
<w:BreakWrappedTables/>
<w:SnapToGridInCell/>
<w:WrapTextWithPunct/>
<w:UseAsianBreakRules/>
<w:DontGrowAutofit/>
<w:SplitPgBreakAndParaMark/>
<w:EnableOpenTypeKerning/>
<w:DontFlipMirrorIndents/>
<w:OverrideTableStyleHps/>
<w:UseFELayout/>
</w:Compatibility>
<m:mathPr>
<m:mathFont m:val="Cambria Math"/>
<m:brkBin m:val="before"/>
<m:brkBinSub m:val="--"/>
<m:smallFrac m:val="off"/>
<m:dispDef/>
<m:lMargin m:val="0"/>
<m:rMargin m:val="0"/>
<m:defJc m:val="centerGroup"/>
<m:wrapIndent m:val="1440"/>
<m:intLim m:val="subSup"/>
<m:naryLim m:val="undOvr"/>
</m:mathPr></w:WordDocument>
</xml><![endif]--><!--[if gte mso 9]><xml>
<w:LatentStyles DefLockedState="false" DefUnhideWhenUsed="true"
DefSemiHidden="true" DefQFormat="false" DefPriority="99"
LatentStyleCount="276">
<w:LsdException Locked="false" Priority="0" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Normal"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="heading 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 7"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 8"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 9"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 7"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 8"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 9"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="35" QFormat="true" Name="caption"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="10" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Title"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="1" Name="Default Paragraph Font"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="11" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtitle"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="22" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Strong"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="20" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="59" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Table Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" UnhideWhenUsed="false" Name="Placeholder Text"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="1" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="No Spacing"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" UnhideWhenUsed="false" Name="Revision"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="34" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="List Paragraph"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="29" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Quote"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="30" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Quote"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="19" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtle Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="21" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="31" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtle Reference"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="32" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Reference"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="33" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Book Title"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="37" Name="Bibliography"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" QFormat="true" Name="TOC Heading"/>
</w:LatentStyles>
</xml><![endif]-->
<!--[if gte mso 10]>
<style>
/* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
{mso-style-name:"Normal tabell";
mso-tstyle-rowband-size:0;
mso-tstyle-colband-size:0;
mso-style-noshow:yes;
mso-style-priority:99;
mso-style-parent:"";
mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
mso-para-margin:0cm;
mso-para-margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;}
</style>
<![endif]-->
<!--StartFragment-->
<!--EndFragment--><br />
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/08514904795062118871noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7649157381308825786.post-87848071353299962702015-05-27T05:51:00.000-07:002015-05-27T05:51:59.709-07:00Ellen Key<div class="MsoNormal">
<span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">En av de mer
prominenta kvinnorna inom den svenska kampen för kvinnors rättigheter är Ellen
Key. Hon skrivs om och läses fortfarande idag på högskolor, framför allt för
hennes arbete inom pedagogiken, vilket kommit att forma den moderna skolan i
stor utsträckning. Studenter vid någon av landets lärarutbildningar kan
knappast ha gått igenom sin utbildning utan att i alla fall bläddra i Keys bok <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Barnets århundrade </i>från 1900<i style="mso-bidi-font-style: normal;">. </i>I en omvälvande tid var Key en av
frontfigurerna för förändring i det svenska samhället. Hon skrev flertalet
debattartiklar och uttalade sig i flertalet olika politiska frågor som färgade
den tid hon levde i. Allt ifrån nykterhetsfrågan till upplösningen av den
svensk-norska personalunionen 1905 uttalade hon sig i. Hon fick mycket stöd för
sina uttalanden, men också mycket kritik. Som en sann mångsysslare med många
strängar på lyran kan hon kommas ihåg på flera olika sätt. Jag skall i denna
text försöka gå igenom flera av dessa sätt så grundligt som möjligt. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;"><o:p> <table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjYDSuMYQBaN763cQncc-hcCj9xa2Xh1W33Ftyg8AGy1camtEGlpKElbX5UGqyoAFH75YXUmmckZbTPaW_WjRw5z_oBd6U8wz6kRMKtf7IGa-AJJHeeT9ylmviT4A31MZxbxpMWgw259NE/s1600/Ellen_Key_kabinettfoto.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjYDSuMYQBaN763cQncc-hcCj9xa2Xh1W33Ftyg8AGy1camtEGlpKElbX5UGqyoAFH75YXUmmckZbTPaW_WjRw5z_oBd6U8wz6kRMKtf7IGa-AJJHeeT9ylmviT4A31MZxbxpMWgw259NE/s320/Ellen_Key_kabinettfoto.jpg" width="211" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Ellen Key.</td></tr>
</tbody></table>
</o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">Politikern. </span></b><span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">Ellen Key hade alla förutsättningar för att gå in
i politiken. Hon föddes till fadern Emil Key, som hade ett säte i andra
kammaren för nationalliberalerna mellan 1867-1880. Hennes mor, grevinnan Posse,
var brorsdotter till Arvid Posse, som var statsminister 1880-1883. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Hon skulle dock komma att göra upp med vissa
av familjens värderingar, exempelvis religionen. Istället för den starka
kristna tro som förespråkades i barndomshemmet kom Key att tyda sig till bland
annat Charles Darwin, Herbert Spencer (socialdarwinismens största
förespråkare), T.X. Huxley och Rosseau. Hennes ideologiska grundval brukar
beskrivas som humanism, individualism och empirism. Hon är mest känd för att ha
varit drivande i frågor om kvinnors rättigheter och omvandlandet av
skolväsendet. Med sin erfarenhet som lärarinna och åsikter påverkade av Rosseau
förespråkade hon att man skulle sätta barnet i centrum för undervisningen. Hon
var emot auktoritär pedagogik och segregerande undervisning. Under sitt liv kom
Ellen Key att skriva flertalet feministiska artiklar och böcker om
folkbildning.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">Feministen. </span></b><span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">Ellen Key var en förespråkare av kvinnors och mäns
lika rättigheter. Hon blev en framstående förkämpe för feminismen, även om hon
inte var utan sina motståndare även inom detta läger. 1896 gav hon ut boken <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Missbrukad Kvinnokraft </i>som behandlar det
Key tyckte var kvinnorörelsens överdrifter. Boken har kommit att kallas för
”särartsfeministisk” och är inte lika radikal som andra verk ifrån dåtidens
kvinnorörelse. Under tiden för upplösningen av den svensk-norska personalunionen
1905 fick Key utstå liknande kritik ifrån delar av kvinnorörelsen. Key ansåg
att norrmännens frigörelse från Sverige, med bland annat en folkomröstning den
13 augusti 1905, kunde vara ett bra verktyg på vägen mot inkluderande av
kvinnor i den demokratiska processen även i Sverige. Key ställde sig vid
unionsupplösningen bakom den socialistiska apellen ”låt nordmännen gå”, sin
borgerliga bakgrund till trots. Från borgerliga kretsar blev hon kallad
”landsförrädare” för denna ståndpunkt. Och kvinnorörelsen kom även att bli
delad av Norgefrågan, då kvinnor med mer borgerlig bakgrund inte var fantaster
av unionsupplösningen. I flera kretsar kom unionsupplösningen att kallas för en
”norrmännens revolution”. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;"><o:p> <table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhl2A_Oe1QhPtmnvLuGW6FVMkzWwH_E8BH7R9u5pzFyDvJTPeruAmPUvK3ygniMT6ZkfXIIgU03-vgCQgWcFd85PtiYW0nOun7rbxdwwVN4y8lIkXYZ0XC0tb4yQuGd8qjgOKXQi7tfRkk/s1600/unnamed.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhl2A_Oe1QhPtmnvLuGW6FVMkzWwH_E8BH7R9u5pzFyDvJTPeruAmPUvK3ygniMT6ZkfXIIgU03-vgCQgWcFd85PtiYW0nOun7rbxdwwVN4y8lIkXYZ0XC0tb4yQuGd8qjgOKXQi7tfRkk/s320/unnamed.jpg" width="179" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Tidningen Puck illustrerar hur den skandinaviska skrivkunniga politikereliten i April 1905 översvämmar The Times redaktion med inlägg. Detta hände efter att Sven Hedin och Fritiof Nansen gått i offentlig polemik mot varandra i internationella tidningar över unionen mellan Sverige och Norge. Ellen Key kan synas långt fram till höger i bilden.</td></tr>
</tbody></table>
</o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">Pedagogen. </span></b><span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">Med boken <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Barnets
Århundrade </i>blev Ellen Key en av 1900-talets mest inflytelserika pedagoger i
Sverige.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Som tidigare nämnt förkastade
hon den auktoritära pedagogiken och satte barnet i centrum. Redan på 1870-talet
hade Key dock grundat en söndagsskola i Stockholm. Denna höll öppet in på
1880-talet då den lades ner. Key försörjde sig därefter som lärarinna och
föreläsare inom både arbetarrörelsen och nykterhetsrörelsen, den sistnämnda
framför allt på uppdrag av godtemplarorden. Idag är hennes gärningar inom
pedagogiken uppmärksammade på lärarutbildningar över hela landet. Hon har även
fått ge namn åt olika byggnader och institutioner vid svenska skolor och
universitet. Bland annat Linköpings Universitet, Ellen Key-skolan i Västervik
och waldorfskolan med samma namn i Bromsten är exempel på detta.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;"><o:p> <table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh2gk5toTSl0WamxRWCna_z4DGopHyM4J6G3RRTX1RCNs_V0WV2y3AiDcbRsB3yGA2uA3DXO8c0opKKmB3CYCkJgaOwjmLQDPqF_YFgrOQesmGvNxSjbQQx3vU4JFm0EPy0QmdrcEncG34/s1600/640px-Ellen_Key_staty.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh2gk5toTSl0WamxRWCna_z4DGopHyM4J6G3RRTX1RCNs_V0WV2y3AiDcbRsB3yGA2uA3DXO8c0opKKmB3CYCkJgaOwjmLQDPqF_YFgrOQesmGvNxSjbQQx3vU4JFm0EPy0QmdrcEncG34/s320/640px-Ellen_Key_staty.jpg" width="225" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Ellen Key står staty i Ellen Keys park i Stockholm. Statyn uppfördes av Sigrid Fridman 1953.</td></tr>
</tbody></table>
</o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">Författarinnan. </span></b><span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">Key skrev för det mesta verk som kom att användas
i politiska eller pedagogiska syften, men hon har även lämnat efter sig en del
biografier, bland annat om sin far Emil Key. Hennes författande kom att
uppmärksammas vida utanför Sveriges gränser. Hon skrev samtidigt som andra
kända svenska författare. Ett exempel är August Strindberg, som utvecklade
vänskap med Ellen Key. Denna vänskap skulle dock komma att övergå i ömsesidig
fiendskap. Strindberg skrev bland annat in en karaktär i sin bok <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Svarta Fanor </i>som skall föreställa Ellen
Key. Karaktären heter Hanna Paj och framställs som en otrevlig och intrigerande
person. Ledamoten av den svenska akademin, Vitalis Norström, var även en av
Keys motståndare. 1902 skrev han boken <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Ellen
Keys tredje rike – En studie över radikalismen. </i>Keys bibliografi är
omfattande och inbegriper över 25 olika verk.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">Sammanfattningsvis
kan man kalla Ellen Key för en mångsysslare. Hon var aktiv i flertalet fält och
debatter och kom att påverka oerhört mycket med sitt arbete. Den svenska skolan
hade aldrig sett likadan ut utan Ellen Key, och kvinnorörelsen vid det förra
sekelskiftet hade mist en av sina största förkämpar utan Ellen Key. Hon är
rätteligen ihågkommen som en av de mest inflytelserika personerna i det
offentliga rummet ifrån det förra sekelskiftet. Key avled efter en
hjärnblödning 1926 och ligger idag begraven i familjegraven på Västerviks
kyrkogård.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">Rekommenderad läsning<o:p></o:p></span></b></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">Vill man läsa mer
om Ellen Key så rekommenderas i första hand något av hennes skrivna verk, framför
allt Barnets Århundrade, som är en av hennes mest inflytelserika texter. Vill
man lära sig mer om personen rekommenderar jag dock Ronny Ambjörnssons biografi
<i style="mso-bidi-font-style: normal;"><a href="http://libris.kb.se/bib/11865170" target="_blank">Ellen Key – En europeisk intellektuell.</a></i></span></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/08514904795062118871noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7649157381308825786.post-62739416055671802192015-05-23T02:26:00.001-07:002015-05-23T02:26:44.782-07:00Karin - en svensk konstnär<div class="MsoNormal">
Trots flertalet imponerande<span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;"> verk som minst motsvarat det deras manliga kollegor producerad under sin
livstid har kvinnor verksamma inom allehanda olika fält blivit åsidosatta.
Detta är berättelsen om en svensk konstnär som producerade flertalet
imponerande alster under sin verksamma tid, men som har fått relativt liten
plats i nedtecknandet av den svenska konsthistorien, hennes imponerande verk
till trots.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">Den 3 oktober
1859 föddes Karin Bergöö i Örebro. Hon kom att växa upp i Örebro och Hallsberg,
där hennes far Adolf var en framgångsrik köpman. Eftersom det fanns pengar inom
familjen Bergöö kunde dottern Karin ägna sig åt sin passion, nämligen konsten.
Hon visade goda anlag och blev antagen till Konstakademien i Stockholm vid 18
års ålder. Dessförinnan hade Karin utbildat sig vid Franska skolan och
Slöjdskolan i Stockholm. Hon kom att tillbringa fem år som student vid
Konstakademien innan hon tog nästa steg i karriären. Som så många andra
konstnärer genom tiderna skulle hon komma att söka sig till Paris. Karin tog sig dit år 1882. Möjligen kan
utbildningen vid den Franska skolan i Stockholm ha påverkat henne i detta val,
men alla som ville bli något inom konsten sökte sig till Paris vid denna tid.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;"><o:p> <table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEidaRUMuYFDkwLApA3QD3_fh671V3z5Be4iHqhFIdzM1w0-Y5mGvodknKErxUTDm3S7fvZwpglZ9otZweMpFTQ2p-7Xgkfd_rWq70wl3bsqdC2oSMWNf6TMREhSmtZtPKFSXpSkY4RQ04o/s1600/Karin-Bergoo.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEidaRUMuYFDkwLApA3QD3_fh671V3z5Be4iHqhFIdzM1w0-Y5mGvodknKErxUTDm3S7fvZwpglZ9otZweMpFTQ2p-7Xgkfd_rWq70wl3bsqdC2oSMWNf6TMREhSmtZtPKFSXpSkY4RQ04o/s320/Karin-Bergoo.jpg" width="247" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Fotografi av Karin Bergöö år 1882. Samma år som hon tog sig till konstnärskolonin Grez-sur-Loing i Paris.</td></tr>
</tbody></table>
</o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">I Paris skulle
Karin komma att ingå i den skandinaviska konstnärskolonin Grez-sur-Loing. Denna
kommun i Paris är mycket känd för de konstnärer som varit igenom där under sina
karriärer. Det är inte heller enbart skandinaviska konstnärer som varit där,
även om flertalet kända sådana kan nämnas. Bruno Liljefors, August Strindberg
och Skagenmålarna är bara några exempel. Internationellt kända namn som den
brittiska tonsättaren Frederick Delius eller den skotske diktaren Robert Louis
Stevenson har också vistats i Grez-sur-Loing. Delius bodde där ända till sin
död. Karin hade alltså hamnat i gott sällskap för att främja sin konstnärliga
ådra. Och sällskapet skulle snart bli mer än bara främjande för konsten. Kort
efter sin ankomst till konstnärskolonin träffade Karin konstnärskollegan Carl.
De två konstnärerna var snart ett par och kom 1883, bara ett år efter Karins
ankomst till Paris, att gifta sig i Stockholm. De for sedan tillbaka till
Grez-sur-Loing, där Karin nedkom med parets första barn, dottern Suzanne, år
1884. Därefter kom dock paret att flytta hem till Sverige igen, även om Carls
uppdrag som konstnär förde paret tillbaka till Paris, men även till andra
ställen. Efter några lyckade uppdrag kom paret att slå sig ned utanför Falun.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;"><o:p> <table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEicMf87OfoiGnzVy8h0JafXh0OM452hTpfwcHoVP2TRHaLfXrcyvqxclLJmAIoBJLJ5ITEaz_pAa1LYMGlZeWGbHdMAlPhC4QJN_6QKfy36HxTU6LENK0AV-XvhO9pWjuxnZ10-OcCfSSY/s1600/Atelje-idyll_Konstna%25CC%2588rens_hustru_med_dottern_Suzanne_av_Carl_Larsson_1885.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEicMf87OfoiGnzVy8h0JafXh0OM452hTpfwcHoVP2TRHaLfXrcyvqxclLJmAIoBJLJ5ITEaz_pAa1LYMGlZeWGbHdMAlPhC4QJN_6QKfy36HxTU6LENK0AV-XvhO9pWjuxnZ10-OcCfSSY/s320/Atelje-idyll_Konstna%25CC%2588rens_hustru_med_dottern_Suzanne_av_Carl_Larsson_1885.jpg" width="239" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Maken Carl målade detta porträtt av Karin och dottern Suzanne år 1885.</td></tr>
</tbody></table>
</o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">Karin och Carl
skulle under äktenskapet komma att få åtta barn. Och även om mycket av Karins
tid nu upptogs av de för 1800-talet typiska ”kvinnosysslorna” hann hon
fortfarande med att i stor utsträckning få utlopp för sin konstnärliga ådra.
Även om det var Carl som blev det stora namnet fortsatte Karin producera. Hon
designade sina och barnens kläder och arbetade mycket med textilier.
Karinförklädet kom att bli en av hennes mer kända kreationer, även om det idag
är döpt efter maken Carl. Hon designade och formgav även möbler. Karin avled
vid 69 års ålder år 1928, efter ett liv vigt åt konsten. Vid en utställning vid
Victoria and Albert Museum i London år 1997 skrevs bland annat följande om
Karins textilier:<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV" style="font-size: 11.0pt; mso-ansi-language: SV;">”Karins textilier var mycket originella. Hon föregick den kommande
abstrakta textilkonsten. Hennes djärva kompositioner var utförda med starka
färger och hennes broderier hade ofta stiliserade växter. I svart och vitt
linne omtolkade hon japanska motiv. Hon var tekniskt äventyrlig och utforskade
traditionella tekniker samtidigt som hon experimenterade med nya.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">Nu tänker nog
läsaren på ett av två sätt. Antingen ställer den sig frågande till varför jag
sade att Karin inte fick så mycket uppmärksamhet som hon kan ha förtjänat. Hon
verkar ju bevisligen ha fått göra en hel del konst och till och med fått sin
konst utställd på ett av Londons mer prestigefulla muséer långt efter sin död.
Eller så är läsaren väl medveten om vilka Karin och Carl är och håller antingen
med mig eller tycker att jag är ute och cyklar. Karin bytte nämligen ut
efternamnet Bergöö mot Larsson när hon gifte sig med sin nya man 1883. Mannen i
fråga var då Carl Larsson, en duktig konstnär i sin egen rätt. Att det var Carl
och inte Karin som fick de större uppdragen under deras verksamma år kan nog
tillskrivas marknaden och samhällsklimatet mer än någon orättvis fördelning
inom äktenskapet. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">Carl och Karin
Larssons gård utanför Falun ligger i den lilla byn Sundborn utanför Falun och
är idag känd som Carl Larsson-gården. Den konst paret producerade där har
blivit en väldigt viktig del i den svenska konstskatten. Många har sett tavlor
av paret Larssons barn, avmålade av Carl, när de är mitt uppe i julpyssel,
midsommarfirande och annat ”typiskt svenskt”. Och Carl Larsson-gården har
kommit att bli en väldigt stor turistmagnet för konstälskare och svenskar. Det
är närmast en idealisering av den svenska folksjälen.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;"><o:p> <table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEisFVKB6ZYoTx90dvGvJjmXf-8a2m3i7RypiMqRVjr4339j9jNLqlsF6EWaGaDb_EHKz5aFFIWnhQRhsvHopx-zMPXuoAeN-5EafOKTfHHoJt3DRrzWHB-5Nsf18JFTf4Es3qVinU9TKQw/s1600/CL-f.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEisFVKB6ZYoTx90dvGvJjmXf-8a2m3i7RypiMqRVjr4339j9jNLqlsF6EWaGaDb_EHKz5aFFIWnhQRhsvHopx-zMPXuoAeN-5EafOKTfHHoJt3DRrzWHB-5Nsf18JFTf4Es3qVinU9TKQw/s320/CL-f.jpg" width="155" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Carl Larsson-förklädet, mer rätteligen men mer sällan kallat Karinförklädet var en vanlig syn i Carl Larssons akvareller målade på gården Sundborn. Karin designade och sydde detta åt sig, döttrarna och tjänstepersonalen på gården.</td></tr>
</tbody></table>
</o:p></span></div>
<!--[if gte mso 9]><xml>
<o:OfficeDocumentSettings>
<o:AllowPNG/>
</o:OfficeDocumentSettings>
</xml><![endif]-->
<!--[if gte mso 9]><xml>
<w:WordDocument>
<w:View>Normal</w:View>
<w:Zoom>0</w:Zoom>
<w:TrackMoves/>
<w:TrackFormatting/>
<w:HyphenationZone>21</w:HyphenationZone>
<w:PunctuationKerning/>
<w:ValidateAgainstSchemas/>
<w:SaveIfXMLInvalid>false</w:SaveIfXMLInvalid>
<w:IgnoreMixedContent>false</w:IgnoreMixedContent>
<w:AlwaysShowPlaceholderText>false</w:AlwaysShowPlaceholderText>
<w:DoNotPromoteQF/>
<w:LidThemeOther>EN-US</w:LidThemeOther>
<w:LidThemeAsian>JA</w:LidThemeAsian>
<w:LidThemeComplexScript>X-NONE</w:LidThemeComplexScript>
<w:Compatibility>
<w:BreakWrappedTables/>
<w:SnapToGridInCell/>
<w:WrapTextWithPunct/>
<w:UseAsianBreakRules/>
<w:DontGrowAutofit/>
<w:SplitPgBreakAndParaMark/>
<w:EnableOpenTypeKerning/>
<w:DontFlipMirrorIndents/>
<w:OverrideTableStyleHps/>
<w:UseFELayout/>
</w:Compatibility>
<m:mathPr>
<m:mathFont m:val="Cambria Math"/>
<m:brkBin m:val="before"/>
<m:brkBinSub m:val="--"/>
<m:smallFrac m:val="off"/>
<m:dispDef/>
<m:lMargin m:val="0"/>
<m:rMargin m:val="0"/>
<m:defJc m:val="centerGroup"/>
<m:wrapIndent m:val="1440"/>
<m:intLim m:val="subSup"/>
<m:naryLim m:val="undOvr"/>
</m:mathPr></w:WordDocument>
</xml><![endif]--><!--[if gte mso 9]><xml>
<w:LatentStyles DefLockedState="false" DefUnhideWhenUsed="true"
DefSemiHidden="true" DefQFormat="false" DefPriority="99"
LatentStyleCount="276">
<w:LsdException Locked="false" Priority="0" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Normal"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="heading 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 7"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 8"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 9"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 7"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 8"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 9"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="35" QFormat="true" Name="caption"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="10" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Title"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="1" Name="Default Paragraph Font"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="11" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtitle"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="22" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Strong"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="20" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="59" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Table Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" UnhideWhenUsed="false" Name="Placeholder Text"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="1" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="No Spacing"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" UnhideWhenUsed="false" Name="Revision"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="34" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="List Paragraph"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="29" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Quote"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="30" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Quote"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="19" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtle Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="21" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="31" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtle Reference"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="32" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Reference"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="33" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Book Title"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="37" Name="Bibliography"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" QFormat="true" Name="TOC Heading"/>
</w:LatentStyles>
</xml><![endif]-->
<!--[if gte mso 10]>
<style>
/* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
{mso-style-name:"Normal tabell";
mso-tstyle-rowband-size:0;
mso-tstyle-colband-size:0;
mso-style-noshow:yes;
mso-style-priority:99;
mso-style-parent:"";
mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
mso-para-margin:0cm;
mso-para-margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;}
</style>
<![endif]-->
<!--StartFragment-->
<!--EndFragment--><br />
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">Utan att säga
något om hur Karin fann sig i att vara den mindre kända konstnären i
giftermålet (framför allt eftersom jag inte med säkerhet kan säga det) kan man i alla fall
konstatera att så var fallet. Gården, förklädet, målarstilen och så vidare.
Allt är känt som ”typiskt Carl Larsson” idag. Och inte för att förringa Carl
Larsson heller, men gården i Sundborn var definitivt ett lagarbete. Det var
inte enbart han som designade gården och dess inventarier. Karin hade ett
väldigt stort inflytande i detta också. Hur hon än kände inför detta så kom hon
i alla fall att forma mycket av den svenska konstscenen under det sena 1800-
och tidiga 1900-talet. Det mesta blev känt i hennes mans namn, men det kanske
hon inte hade något emot. Karin Larsson är dock någon jag tycker förtjänar mer
uppmärksamhet än ”Carl Larssons fru”, vilket är det vanligaste sättet hon blir
beskriven på. Och utställningen där Karins textilier blev kritiserade på
Victoria and Albert Museum i London? Det var en Carl Larsson-utställning.<o:p></o:p></span></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/08514904795062118871noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7649157381308825786.post-51941574299503096232015-05-21T02:31:00.003-07:002015-05-21T02:31:32.528-07:00Drottning Kristina<div class="MsoNormal">
<span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">Som en av de mer
kända svenska regenterna i historien har Drottning Kristina kommit att få en
speciell plats i det svenska historiemedvetandet. Det människor I allmänhet
känner till om Drottning Kristina är att hon, som enda regent hittills,
abdikerade tronen. Detta skulle hon ha gjort som en följd av att hon ville
konvertera till katolicismen, något som var närmast otänkbart för någon I
dåtidens Sverige. Även om denna bild inte ligger allt för långt ifrån sanningen
behövs den nyanseras och broderas ut. Drottning Kristina var delvis en I raden
av flertalet regenter. På så sätt skilde hon sig inte så mycket från de kungar
som satt på tronen före eller efter. Men en del av hennes handlingar var
oerhört unika för en regent. På så sätt skilde hon sig inte heller speciellt
mycket från de kungar som satt på tronen före eller efter henne.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhuxGFhsTsnFUmXkS_Q8-APJx9A0dXKTIdEBf8k_FC9FZYpMjLlVHkXHWg0kJifNzFoRCWPl8zDoiQIkfQ6Ahf0DveoOkbyTub5-rEpvf8HVcsmDG4s5ugcfVi2JExrcMDuW-SbULLmSuQ/s1600/Drottning_Kristina_av_Sverige.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhuxGFhsTsnFUmXkS_Q8-APJx9A0dXKTIdEBf8k_FC9FZYpMjLlVHkXHWg0kJifNzFoRCWPl8zDoiQIkfQ6Ahf0DveoOkbyTub5-rEpvf8HVcsmDG4s5ugcfVi2JExrcMDuW-SbULLmSuQ/s320/Drottning_Kristina_av_Sverige.jpg" width="262" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Drottning Kristina.</td></tr>
</tbody></table>
</div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">Kristina föddes
år 1626, som förste överlevande barn (de tre tidigare graviditeterna hade
slutat i dödföddhet) till kung Gustav II Adolf och drottning Maria Eleonora.
Angående drottningens födsel finns det en historia som ofta berättas om och om
igen. Kristina påstås ha fötts i segerhuva, ett tillstånd där moderkakan
insveper en del av barnet när det föds. En följd av detta var att man bara såg
ansiktet, armarna och benen på den nyfödda drottningen, som i övrigt var
aningen hårig vid födseln, samt skrek i en ganska grov stämma (för att vara ett
nyfött spädbarn). Detta skall ha fått barnmorskorna att meddela att en arvprins
nu hade fötts. Genast ljöd en kanonsalut för att fira den nyfödde prinsen.
Barnmorskorna skall snabbt ha insett sitt misstag och förklarat det för kungen.
Det roliga med denna berättelse är att källorna styrker den och att den med
stor sannolikhet är sann. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">Det var däremot
ingen besvikelse för kung Gustav II Adolf eller drottning Maria Eleonora att de
hade nedkommit med en dotter. Redan 1627 såg Gustav II Adolf till att få
Kristina erkänd som rikets ”rätta arvfurstinna och drottning” av de samlade
ständerna. Delvis var det ett realpolitiskt beslut, då den polska grenen av
Vasaätten fortfarande visade intresse för den svenska tronen. Men det var även
utav en oro ifrån Gustav II Adolf, då han tvivlade på att han skulle få en äkta
son som kunde ärva tronen efter honom. Hur som helst var Kristina innan hon ens
blivit ett år gammal erkänd som kronprinsessa. Detta skulle visa sig bli ett
smart drag, då Kristina inte skulle komma att få se sin far efter att hon fyllt
tre. Gustav II Adolf drog ut i den pågående konflikt som skulle komma att bli
känd som det 30-åriga kriget. Och vad som skulle hända honom i Lützen år 1632
är allmänt känt. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">Efter Gustav II
Adolfs död kom en förmyndarregering att besluta i Kristinas ställe, samtidigt
som hon kom att utbildas till att bli en så komplett regent som möjligt.
Ledningen i förmyndarregeringens arbete kom att tas av rikskanslern Axel
Oxenstierna. Under de kommande 12 åren fram till Kristinas myndighet skulle han
komma att leda Sverige i flertalet inrikes- och utrikespolitiska frågor.
Samtidigt som Sverige var inbegripna i det stora kriget på kontinenten. Mängden
militära segrar skulle komma att bli färre under de dessa år, även om Sverige
höll en framskjuten plats på kontinenten och i dess politik. Kristina
utbildades samtidigt på samma sätt som en kung vid tiden skulle ha utbildats. Hon
uppvisade stora diplomatiska färdigheter och tog emot utländska gäster enda
ifrån 14 års ålder. Hon var framför allt väl skolad i språk och talade förutom
svenska även latin, franska, tyska, holländska, grekiska, spanska och
italienska. Tre av dessa språk var hon dessutom självlärd i. Utöver språk
bestod hennes studier av mycket teologi och filosofi. När hon sedan
myndigförklarades och övertog tronen hade hon fått sig en bildning som vilken
som helst annan europeisk regent.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">År 1644 fick
Kristina till slut ta över tronen och bli Drottning över Sverige. Denna titel
skulle hon komma att inneha i tio år, innan hon abdikerade. Vid den här tiden
hade krigslyckan på kontinenten börjat vända tillbaka i svensk favör och under
de kommande 4 åren skulle den svenska militären uppleva vidare framgångar. I
övrigt präglades Kristinas tid som regent av hennes intresse för vetenskap och
kultur (något hon inte heller är ensam om som regent). Flertalet lärda européer
reste till det svenska hovet. En av de mer kända ifrån denna tid är René
Descartes. Kristina tillbringade också en hel del tid i västmanländska Kungsör,
där hon ägnade sig åt sitt intresse för ridning. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhaMklEZqLQu_GQzjL0Ly_bmnXdHOrP6-qX0UwXuIzaFBOrHMsl8_LOdHmjlhtFViqv95C8T23rjzvXv16qift7DD34RxY7HQtflXLmiv1uj6baLBn4pGfdx-csxPv-1w0N8w7hDAbF4YM/s1600/Rene%25CC%2581_Descartes_i_samtal_med_Sveriges_drottning%252C_Kristina.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><img border="0" height="296" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhaMklEZqLQu_GQzjL0Ly_bmnXdHOrP6-qX0UwXuIzaFBOrHMsl8_LOdHmjlhtFViqv95C8T23rjzvXv16qift7DD34RxY7HQtflXLmiv1uj6baLBn4pGfdx-csxPv-1w0N8w7hDAbF4YM/s320/Rene%25CC%2581_Descartes_i_samtal_med_Sveriges_drottning%252C_Kristina.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Drottning Kristina i samtal med René Descartes. Descartes själv kom dock att avlida under sitt besök till Sverige som en följd av sjukdom han ådrog sig.</td></tr>
</tbody></table>
</div>
<!--[if gte mso 9]><xml>
<o:OfficeDocumentSettings>
<o:AllowPNG/>
</o:OfficeDocumentSettings>
</xml><![endif]-->
<!--[if gte mso 9]><xml>
<w:WordDocument>
<w:View>Normal</w:View>
<w:Zoom>0</w:Zoom>
<w:TrackMoves/>
<w:TrackFormatting/>
<w:PunctuationKerning/>
<w:ValidateAgainstSchemas/>
<w:SaveIfXMLInvalid>false</w:SaveIfXMLInvalid>
<w:IgnoreMixedContent>false</w:IgnoreMixedContent>
<w:AlwaysShowPlaceholderText>false</w:AlwaysShowPlaceholderText>
<w:DoNotPromoteQF/>
<w:LidThemeOther>EN-US</w:LidThemeOther>
<w:LidThemeAsian>JA</w:LidThemeAsian>
<w:LidThemeComplexScript>X-NONE</w:LidThemeComplexScript>
<w:Compatibility>
<w:BreakWrappedTables/>
<w:SnapToGridInCell/>
<w:WrapTextWithPunct/>
<w:UseAsianBreakRules/>
<w:DontGrowAutofit/>
<w:SplitPgBreakAndParaMark/>
<w:EnableOpenTypeKerning/>
<w:DontFlipMirrorIndents/>
<w:OverrideTableStyleHps/>
<w:UseFELayout/>
</w:Compatibility>
<m:mathPr>
<m:mathFont m:val="Cambria Math"/>
<m:brkBin m:val="before"/>
<m:brkBinSub m:val="--"/>
<m:smallFrac m:val="off"/>
<m:dispDef/>
<m:lMargin m:val="0"/>
<m:rMargin m:val="0"/>
<m:defJc m:val="centerGroup"/>
<m:wrapIndent m:val="1440"/>
<m:intLim m:val="subSup"/>
<m:naryLim m:val="undOvr"/>
</m:mathPr></w:WordDocument>
</xml><![endif]--><!--[if gte mso 9]><xml>
<w:LatentStyles DefLockedState="false" DefUnhideWhenUsed="true"
DefSemiHidden="true" DefQFormat="false" DefPriority="99"
LatentStyleCount="276">
<w:LsdException Locked="false" Priority="0" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Normal"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="heading 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 7"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 8"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 9"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 7"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 8"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 9"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="35" QFormat="true" Name="caption"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="10" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Title"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="1" Name="Default Paragraph Font"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="11" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtitle"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="22" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Strong"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="20" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="59" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Table Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" UnhideWhenUsed="false" Name="Placeholder Text"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="1" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="No Spacing"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" UnhideWhenUsed="false" Name="Revision"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="34" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="List Paragraph"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="29" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Quote"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="30" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Quote"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="19" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtle Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="21" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="31" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtle Reference"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="32" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Reference"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="33" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Book Title"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="37" Name="Bibliography"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" QFormat="true" Name="TOC Heading"/>
</w:LatentStyles>
</xml><![endif]-->
<!--[if gte mso 10]>
<style>
/* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
{mso-style-name:"Table Normal";
mso-tstyle-rowband-size:0;
mso-tstyle-colband-size:0;
mso-style-noshow:yes;
mso-style-priority:99;
mso-style-parent:"";
mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
mso-para-margin:0cm;
mso-para-margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;}
</style>
<![endif]-->
<!--StartFragment-->
<!--EndFragment--><br />
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">När Kristina var
några år in på sin tid som regent började frågan om giftermål att aktualiseras.
I den dåvarande svenska grundlagen stod att det kunde gå för sig att ha en
drottning på tronen, men att ett villkor för detta var att drottningen skulle
komma att gifta sig så snart som möjligt efter hennes trontillträde. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Kristina besvarade dock detta med att säga ”at
H.M:s ögon och näsa sittia alt för högt till att gifva sigh under mans våldh i
then stat H.M:t nu står och är uthi.” Detta var dock inte en kommentar om
hennes egna fysiska utseende, utan beskriver vilken maktposition hon är i.
Kristina visste att hennes makt skulle komma att bli underminerad om hon gifte
sig, och vägrade därmed. Detta var ett kontroversiellt beslut, men Kristina stod på sig. Arrangemang gjordes dock för en tronföljare. Kusinen Karl Gustav av Pfalz-Zweibrücken antogs som Kristinas efterträdare av ständerna, även ifall de inte skulle komma att gifta sig.<o:p></o:p></span><br />
<span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;"><br /></span>
<span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">Kristinas regeringstid innehöll, som för de flesta andra regenter, en del motsättningar emellan de olika stånden. De ofrälse ansåg att adelns privilegier sträckte sig för långt. Även om hon gillade vissa av de ofrälses yrkanden och emottog vissa av deras protester kom ingen reduktion att ske varken under hennes eller näste regents tid på tronen. Det var först Karl XI som kom att genomföra detta. </span><br />
<span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;"><br /></span>
<span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">År 1650, fyra år innan Kristina abdikerade, hade hon dock redan hotat riksdagen med detta. Kristina sade sig alltid ha haft ett problem med att bekänna sig till den protestantiska läran. Hon skaffade sig en religiös åskådning, enligt henne själv, efter eget huvud. Dock skulle denna komma att dra sig mot katolicismen, antagligen med viss hjälp av de katolska vänner drottningen hade skaffat sig. Abdikationen blev dock verklighet år 1654. I februari förklarade Kristina sin avsikt att abdikera och i juni daterades sedan hennes avsägelseakt. Tiden däremellan användes till att göra en ordentlig överlämning av rikets styre. Den bild av hur Kristina bara lämnar Sverige i sticket är alltså kraftigt felaktig. Det var inte okänt att drottningen hade för avsikt att abdikera. Tronföljare var sedan länge omhändertaget och byråkratin hann avslutas i godan ro efter att Kristina tillkännagett sin avsikt att abdikera. </span><br />
<span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;"><br /></span>
<span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">Efter att Kristina abdikerat från den svenska tronen flyttade hon söderut och uppehöll sig mestadels i Italien. Hon företog sig även en del äventyr där hon försökte förskansa sig mer makt och bli drottning över ett nytt kungadöme. Ett företag som dock misslyckades. År 1689 gick Kristina ur tiden, vilket innebär att hon levde och verkade i 45 år efter att ha abdikerat den svenska tronen. Dock brukar hon försvinna ur svensk historieskrivning ungefär då. Jag hoppas dock att jag med detta inlägg om Kristina målar upp en bild av en regent som vilken annan som helst, med undantaget att det samhälle Kristina kom att regera över kanske inte var helt redo för henne. </span><br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg-E-UjSiLRHmydzLxda2RO7y7Ykiww_tICHyEwpRb3Wi9bEoJBKkvbhOeeT_yYsefZ_MCCBnIC8i-jrvnU0SGkSjd3zpfslmb0y9ucUNaLOFW20OiDkomrpetvE5J5qaV6_nv0tBwJ_Sc/s1600/800px-Vatican_6_20101103.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg-E-UjSiLRHmydzLxda2RO7y7Ykiww_tICHyEwpRb3Wi9bEoJBKkvbhOeeT_yYsefZ_MCCBnIC8i-jrvnU0SGkSjd3zpfslmb0y9ucUNaLOFW20OiDkomrpetvE5J5qaV6_nv0tBwJ_Sc/s320/800px-Vatican_6_20101103.JPG" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Kristinas kvarlevor ligger i den påvliga kryptan i Peterskyrkan i Rom. Detta om något bör ses som en hedersbetygelse för en utländsk monark från ett av europas mer inflytelserika protestantiska länder. Kristina hann komma en lång väg.</td></tr>
</tbody></table>
<span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;"><br /></span></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/08514904795062118871noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7649157381308825786.post-8706357552104797412015-05-16T04:40:00.003-07:002015-05-16T04:40:52.088-07:00Helen Suzman<div class="MsoNormal">
Vetenskap kan handla mycket om att reducera och
generalisera. Detta är framför allt vanligare inom de naturvetenskapliga
disciplinerna. Inom historievetenskapen är dock förståelsen något som sätts
främst. Även om historievetenskapen kan syfta till att generalisera på en
övergripande nivå är det viktigt att komma ihåg att alla samhällen i världen
består av ett antal människor man aldrig kan generalisera. Undantag existerar
alltid och världshistorien har en jobbig tendens att aldrig låta sig
generaliseras enkelt. Exempelvis är en vanlig generalisering av det första
världskriget hur nationalstaten segrar över imperiet och de imperialistiska
centralmakterna. I det narrativet passar det inte in att Storbritannien, en av
segrarmakterna, då var det största imperiet i världen. På samma sätt kommer
denna text handla om en kvinna som inte får plats i den vanliga historien om
den hemska, rasistiska apartheidstaten i Sydafrika mellan 1950-1994. Men även
om Helen Suzman inte tillhör det vanliga narrativet om vita sydafrikaner under
apartheidstaten Sydafrika är hennes historia värd att berätta.<o:p></o:p></div>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEguN03vr_4KlRQVmM56rHKA9_yL1mKkh06AIy7kHHzNfy2UCnQ2UtzxHe1mOte95aIHG04cAFHzq-zaQC0-a2Mv03Im0w9a5yaZTaM7iSmH3cJUwcmzbEjPJYXA24-IZ5wGODCBlp_aB3s/s1600/Helen_Suzman.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEguN03vr_4KlRQVmM56rHKA9_yL1mKkh06AIy7kHHzNfy2UCnQ2UtzxHe1mOte95aIHG04cAFHzq-zaQC0-a2Mv03Im0w9a5yaZTaM7iSmH3cJUwcmzbEjPJYXA24-IZ5wGODCBlp_aB3s/s320/Helen_Suzman.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Helen Suzman.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
I och med parlamentsvalet 1948 fick det sydafrikanska
nationalistpartiet egen majoritet. Det system vi idag känner som Apartheid
kunde nu institutionaliseras och lagstiftas. Dock hade Sydafrikas icke-vita
befolkning förtryckts långt innan detta. Alla svarta män fick redan på
1880-talet pass som begränsade hur de fick röra sig inom landets gränser, en
begränsning av rörelsefriheten vita sydafrikaner undgick. Att
nationalistpartiet ens kunde få en egen majoritet i det sydafrikanska
parlamentet berodde ju dock på att de enda som hade rösträtt var landets vita
befolkning, vilken utgjorde ungefär 10 % av hela landets befolkning. Så att
säga att icke-vita sydafrikaner hade grundläggande demokratiska rättigheter
innan nationalistpartiet fick sin egen majoritet 1948 är en lögn. Men inga
generaliseringar utan undantag. Helen Suzman skulle komma att ta del av den
politiska processen i Sydafrika och utgöra just ett sådant undantag i hela 36
år.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Helen Suzman föddes 1917 som Helen Gavronsky, dotter till
två judiska litauiska invandrare. Suzman arbetade som föreläsare inom ekonomi
och statistik vid Witwatersrands University i Johannesburg innan hon gick in i
politiken. Politisikt var Suzman liberal och valdes som sådan in i parlamentet
år 1953 för <i>United Party. </i>Detta parti
skulle dock komma att få utstå inre stridigheter under de kommande åren. Något
som utmynnade i att Suzman och elva andra liberala medlemmar bröt sig ur <i>United Party </i>och bildade <i>Progressive Party </i>år 1959. Vid valet
1961 var det bara Suzman som fick behålla sin plats i parlamentet av dessa tolv
liberaler som suttit två år för <i>Progressive
Party. </i>Vad var det som var så speciellt med detta då? I en tid när
förtrycket av icke-vita sydafrikaner gick varmt och konflikterna blev allt
våldsammare lyckades en uttalad apartheidmotståndare som Helen Suzman behålla
en plats i ett parlament dominerat av hennes politiska motståndare. Hon skulle
även komma att behålla sin plats i parlamentet som den enda representanten
ifrån <i>Progressive Party </i>i flera val
framöver. Därefter blev fler apartheidmotståndare än Suzman invalda i
parlamentet, ända till Apartheidstatens kollaps och de fria valen år 1994.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Suzman var nu invald i parlamentet på en av de 160 platser
som fanns i parlamentet år 1961. Detta innebär att åtminstone en av 160 vita
sydafrikaner över 18 års ålder hade valt att lägga sin röst på henne. I Orange
Freestate fanns det vissa ytterligare begränsningar kring vem som fick rösta,
men Suzman fick ändå inga röster ifrån den provinsen. Vad har vi lärt oss av
dessa räkneexempel? Att en av 160 vita sydafrikaner höll med en uttalad
apartheidmotståndare kanske inte låter så imponerande. Det låter ännu mindre
imponerande när man betänker att de vita sydafrikanerna var en så liten
minoritet av landets befolkning. Och jag tänker inte på något sätt försvara
majoriteten av sydafrikaner som röstade för nationalistpartiet och deras
rasistiska politik i tiotalet år. Men det är fortfarande värt att lyfta att
Suzman gång efter annan blev invald i parlamentet av vita sydafrikaner. Även om
de var kraftigt i minoritet så existerade dem. Och även om deras berättelse
inte är den vanligast förekommande bland vita sydafrikaner under
apartheidregimen, så är det fortfarande en berättelse värd att känna till och
beakta när man studera Sydafrika under apartheidåren.<o:p></o:p></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiRk7pbRmeGdwQ0j8i-R8ulwZf-4r3WQsu8LHLeBREG1ldtmlrzNTrn5F61Tr8wsK7dADRWB-TiPDFKtK5WRSaCZJSr4tbu540guB5oUn9YY6U9tfqvtUkXTMNriNa4t3ELw8ZrQj9ovcc/s1600/Sharpville-massacre.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="195" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiRk7pbRmeGdwQ0j8i-R8ulwZf-4r3WQsu8LHLeBREG1ldtmlrzNTrn5F61Tr8wsK7dADRWB-TiPDFKtK5WRSaCZJSr4tbu540guB5oUn9YY6U9tfqvtUkXTMNriNa4t3ELw8ZrQj9ovcc/s320/Sharpville-massacre.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Under 1960-talet började våldsamheterna i Sydafrika att eskalera. Sharpevillemassakern 1960 kom att innebära ett hårdare klimat. Bara ett år senare valdes Suzman in i parlamentet som enda representant för <i>the Progressive Party.</i></td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Som motståndare till apartheidsystemet kom Suzman att bli
utsatt för förföljelser ifrån statliga organ, även fast hon var ledamot av
parlamentet. Suzman stod för mycket av det diametralt motsatta som resten av
parlamentet stod för. Som judisk, progressiv kvinna kom hon att stå ut tydligt
mot de calvinistiska, konservativa och nationalistiska männen som dominerade
parlamentet. Suzman räddes inte för att uttala sig kraftigt mot det rådande
apartheidsystem under en tid när knappt någon vit människa vågade göra
detsamma. Kommunister och statsfiender blev ofta utsatta för fängelsestraff,
husarrester och förföljelser från säkerhetspolisen. Och det krävdes inte mycket
för att bli stämplad som kommunist eller statsfiende. Suzman var inget
undantag. Som många andra misstänkta kommunister fick hon telefonen avlyssnad.
En av Suzmans tekniker för att handskas med detta var att blåsa högt med
visselpipa in i telefonluren innan hon påbörjade sina samtal. Då hade redan
säkerhetspolisen börjat lyssna till samtalet. Suzman sägs även ha stått för ett
meningsutbyte i parlamentet med en minister som menade att ”hennes frågor
skämde ut Sydafrika”. Suzman svarade på detta med att ”det inte var hennes
frågor som skämde ut Sydafrika, utan hans svar”.<o:p></o:p></div>
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhBVNaSmwoYt7MJd2HPKuFY3QU1pm9AxtYobTeCoEvF0bJqu-8cIY_KmGV-UUC1AawmthROJTTkLR24u7czB_KIETnOrZm4k7M2TwP_WtJ1-ecs_33F2t2I7D62jlOu6Zffxy3qHf8Lc90/s1600/4f6f02ab-2dd1-4951-967a-906eb19a4829.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhBVNaSmwoYt7MJd2HPKuFY3QU1pm9AxtYobTeCoEvF0bJqu-8cIY_KmGV-UUC1AawmthROJTTkLR24u7czB_KIETnOrZm4k7M2TwP_WtJ1-ecs_33F2t2I7D62jlOu6Zffxy3qHf8Lc90/s320/4f6f02ab-2dd1-4951-967a-906eb19a4829.jpg" width="258" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Helen Suzman med Nelson Mandela 1990. Trots att<br /> hon ofta uttalade sitt stöd för Mandela kunde hon <br />också komma att gå i polemik mot honom.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Under sin tid i parlamentet uttalade hon ofta sitt stöd för
de svarta som organiserat sig politiskt. Exempelvis var Suzman en av de som
besökte Nelson Mandela i fängelset oftare än många andra. Som parlamentsledamot
hade hon dock större möjligheter till att göra detta än andra. Rent politiskt
stod hon dock alltid på sig i sina åsikter. Efter det första fria valet i
Sydafrika 1994 kunde Suzman kritisera den sittande ANC-regeringen där hon
tyckte att den brast. Bland annat kritiserade hon Mandela efter att han berömt
Moammar Gadaffi som ”en förkämpe för mänskliga rättigheter”.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Innan sin död, på nyårsdagen 2009, hann den då 91 år gamle
Helen Suzman med att bli uppmärksammad världen över. Två gånger nominerades hon
för Nobels Fredspris, dock utan att belönas. Hon hann även med att bli
hedersdoktor vid 27 universitet världen över. Drottning Elizabeth II hann även
med att göra Suzman till <i>Dame Commander
of the Order of the British Empire </i>år 1989. Även om hon under stora delar
av sin politiska karriär var i minoritet var Suzman en inflytelserik person som
kommit att ge ett större intryck på modern sydafrikansk historia än många av de
andra som suttit i parlamentet samtidigt som henne.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<b>Rekommenderad läsning<o:p></o:p></b></div>
<div class="MsoNormal">
<b><br /></b></div>
<div class="MsoNormal">
Robin Renwick utkom förra året med boken <a href="http://www.amazon.com/Helen-Suzman-Bright-Star-Chamber/dp/1849546673" target="_blank">Helen Suzman:Bright Star in a Dark Chamber</a>, en biografi över Suzmans liv och leverne i
Sydafrika. Vill man veta mer om Helen Suzman rekommenderas denna officiella
biografi.<o:p></o:p></div>
<br />
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/08514904795062118871noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7649157381308825786.post-45187091644894847352015-05-09T05:15:00.002-07:002015-05-09T05:26:13.898-07:00Kvinnor i strid - 588:e nattbomarregementet<div class="MsoNormal">
När vi tänker på kvinnor i krig brukar vi ofta tänka på
människor som Vera Brittain eller Florence Nightingale. Två kvinnor som var
sjuksköterskor i den brittiska armén i första världskriget respektive
Krimkriget. Ber man någon nämna kvinnliga soldater blir listan genast kortare.
Förutom Jeanne D’arc verkar det inte finnas så många kända kvinnliga soldater i
historien. Soldatyrket är ett yrke som varit manligt dominerat genom historien,
men det betyder inte att det saknas narrativ om kvinnliga soldater. Jeanne D’arc
brukar oftast lyftas fram som en form av undantag. DEN kvinnliga soldaten som
lyckades ta plats bland de franska soldatmännen och inspirera dem till stordåd
mot den engelska fienden i hundraårskriget. Men detta är en felaktig bild.
Kvinnor har, i större utsträckning än vad den traditionella historieskrivningen
säger, deltagit och slagits i krig i många samhällen och historiska epoker. Varför
skulle det exempelvis bara vara män som får plats i våra narrativ om att ge sig
ut och dö och kämpa för kung och fosterland? Kan inte exakt samma motiv driva
kvinnor? Som många vet ingår kvinnor idag i flera av världens väpnade styrkor.
Yrkeskategorin är fortfarande dominerad av män, men det är inte helt tomt på
kvinnor. Sedan 1989 är exempelvis alla positioner inom de svenska vapenslagen
öppna för kvinnor. Och sedan 1994 har svenska kvinnor haft möjligheten att göra
lumpen utan att avse att genomföra någon efterföljande officersutbildning.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Under det andra världskriget var den europeiska östfronten,
där de tyska och sovjetiska arméerna slogs, en av krigets viktigaste
skådeplatser. Det var även här som majoriteten av krigets offer skulle falla,
då Hitler beordrat ett utrotningskrig och Stalin svarade med samma mynt när
Sovjetunionen slog tillbaka. I den enorma röda armén kom flertalet soldater att
bli uppmärksammade för sina insatser på östfronten. En av de mest kända är
Vasilij Zaitsev, en prickskytt som deltog vid slaget i Stalingrad och snabbt
blev en sovjetisk hjälte. Hans krig är avbildat i filmen ”Enemy at The Gates”.
Marskalken Georgij Zjukov kom att bli känd som en av Sovjetunionens största
hjältar i andra världskriget, som i Ryssland är känt som ”Det stora
fosterländska kriget”. Likheten mellan Zaitsev och Zjukov är att de bägge
passar väl in i ett narrativ om den enkla soldaten. Bägge två kom från enklare förhållanden
som bönder och gjorde militära stordåd under kriget. Något som passade väl in i
den sovjetiska propagandan. Inte för att förminska dessa två soldaters insatser
vill jag dock påpeka att det fanns andra sovjetiska soldater som slogs minst
lika hårt för sitt fosterland, även om de inte kom att bli lika mycket
uppmärksammade inom historien. Förutom de miljontals sovjetiska soldater som
gav sina liv på östfronten, finns det även andra historier från östfronten som
inte är lika kända. Idag uppmärksammar jag en av dessa enheter, nämligen det
588:e nattbombarregementet. I detta regemente var alla kvinnor, från piloterna
till mekanikerna och markpersonalen.<o:p></o:p></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEidUgH_NUnYbBp_0WEpoy4mWJH2w0HaymZEdCXlR2Vp9WNYBtvaON-Uhto2XiTQdNvvphkYvPJwezfZl9SUr9aWWzJqMZaXWNue8cBLEIGzk9XYaHprY-DxfFocINaU-sSzgPBxi4xK6-I/s1600/night-witches-thumb-570x360-127220.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="202" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEidUgH_NUnYbBp_0WEpoy4mWJH2w0HaymZEdCXlR2Vp9WNYBtvaON-Uhto2XiTQdNvvphkYvPJwezfZl9SUr9aWWzJqMZaXWNue8cBLEIGzk9XYaHprY-DxfFocINaU-sSzgPBxi4xK6-I/s320/night-witches-thumb-570x360-127220.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Det 588:e nattbombarregementet med sina flygplan i bakgrunden.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Från 1942 till krigsslutet flög det sovjetiska 588:e
nattbombarregementet mer än 23 000 uppdrag mot de tyska fienderna.
Regementet i sig var inte så sort, utan bestod som mest av 80 soldater.
Flygarna arbetade i par, där den ena i paret flög planet och den andre
ansvarade för bomberna. Således var alltså soldaterna i regementet indelade i
40 par. De flög med de oerhört lätta flygplanen Polikarpov Po-2, egentligen
avsedda för att sprida bekämpningsmedel över grödor. Eftersom planen var så
pass lätta i konstruktionen kunde de inte ta med sig fler än 6 bomber per
uppdrag, något som gjorde det nödvändigt för flygarna att flyga flera uppdrag
per natt. Taktiken var enkel, men oerhört effektiv. Efter att ha fått rapporter
om var de tyska soldaterna hade sina positioner flög piloterna iväg i den
becksvarta natten. När de närmade sig de tyska positionerna ströp de motorerna
och glidflög in den sista biten mot målet. På så sätt lyckades de gång efter
annan ta sina fiender med överraskning. När de var över målet släppte de sina
bomber och vände sedan tillbaka till basen, ofta för att plocka upp nya bomber
och flyga ytterligare ett uppdrag. Radar och annan positionsbestämmande
utrustning höll precis på att utvecklas, så de sovjetiska piloterna var tvungna
att kunna navigera väl i mörkret utan någon sådan teknisk assistans. Regementet
fruktades av de tyska soldaterna på östfronten, som gav dem smeknamnet ”nachthexen”
(Natthäxor), på grund av det karaktäristiska svischande som de glidflygande
planen gjorde när de närmade sig målet. Ljudet fick tyskarna att tänka på häxor
som kom på sina kvastar.<o:p></o:p></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjZSyncaTMKfxS2I2ApWDvhPggBEinbsZdP-00LoKr4lLc2ANwtu7ohjnWWHlkF4eyo9lq6OlfyBs2roNoIdwA00WhGNHAcZwfKBnDYHAdP_A6KHYiTXgw_1nI2yplhYJhjzVWUafzLn9k/s1600/220px-Po-2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjZSyncaTMKfxS2I2ApWDvhPggBEinbsZdP-00LoKr4lLc2ANwtu7ohjnWWHlkF4eyo9lq6OlfyBs2roNoIdwA00WhGNHAcZwfKBnDYHAdP_A6KHYiTXgw_1nI2yplhYJhjzVWUafzLn9k/s1600/220px-Po-2.jpg" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Polikarpov Po-2, det flygplan som användes av det 588:e regementet. Det är även det mest producerade flygplanet i flyghistorien.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Under hela det andra världskriget beräknas det 588:e
nattbombarregementet ha släppt ungefär 3 000 ton bomber över sina fiender. 23
av regementets soldater belönades med utmärkelsen Sovjetunionens hjälte, den
högsta utmärkelse en medborgare i Sovjetunionen kunde tilldelas. 30 av
regementets soldater dog i strider på den europeiska östfronten under det andra
världskriget. Regementet var det högst dekorerade kvinnliga regementet inom det
sovjetiska flygvapnet. Med detta sagt måste vi alltså även ta i beaktning att
de inte var det enda kvinnliga regementet i det sovjetiska flygvapnet. Även de
586:e och 587:e regementena bestod av enbart kvinnor. Och detta var enbart i
flygvapnet. Kvinnor var bättre representerade i de sovjetiska styrkorna än hos någon
annan av de stridande nationerna. Kvinnor slogs och dog även i den röda armén.
Dock var kvinnor väldigt underrepresenterade inom marinen, ofta med hänvisning
till att det var otur att ha kvinnor ombord på fartyg. Marinen är, oavsett
land, ett vapenslag där det knorras mycket om kvinnor i de stridande leden
fortfarande idag.<o:p></o:p><br />
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Även om Zaitsev och Zjukov är två av de mest kända exempel
som finns på stridande i Sovjetunionens tjänst under det andra världskriget bör
man inte glömma bort att nämna soldater som Yevdokia Bershanskaya, regementets
kommendant, eller Tatyana Makarova, flygkommendant tillika Sovjetunionens
hjälte. De har dock fått stå åt sidan i populärkulturen. En av de stridande
kvinnorna, Evgenia Zhigulenko, var med och spelade in en sovjetisk film om
regementets krig år 1981. År 2013 körde New York Times Magazine en artikel om
kapten Nadezhda Popova med titeln ”The Night Witch”, då Popova hade dött
tidigare det året. De som gillar det svenska metalbandet Sabaton kanske känner
till regementets historia ifrån albumet Heroes och låten ”Night Witches”, som kom ut
2014.<o:p></o:p></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiJ92I9Y0FvUKWRTUmm1Bcf0ZyHxFmVQ86ncT3GY9HefwGFMP37H5G49qijkRRnqrOr6X7G4ERscgKp9W-e1xFPS0ld0vE4UdRYmkxV7ULF9213d2YI_yyj6grFcE-ffeOD-vKnk4oYIYo/s1600/Nadezhda_Popova.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiJ92I9Y0FvUKWRTUmm1Bcf0ZyHxFmVQ86ncT3GY9HefwGFMP37H5G49qijkRRnqrOr6X7G4ERscgKp9W-e1xFPS0ld0vE4UdRYmkxV7ULF9213d2YI_yyj6grFcE-ffeOD-vKnk4oYIYo/s1600/Nadezhda_Popova.jpg" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Kapten Nadezhda Popova - Sovjetunionens hjälte, föräras år 2009. Den stjärnformade medaljen med det röda släpet är utmärkelsen Sovjetunionens hjälte, den högsta utmärkelse en sovjetmedborgare kunde få.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
Oavsett om historien är fullspäckad med liknande exempel på
kvinnor i stridande förband förblir de allt som oftast oerhört underrepresenterade,
både i faktiska siffror och historieskrivning. Även om det börjar bli vanligare
med kvinnor i det militära är det ett fält som fortfarande är oerhört
mansdominerat. Det enda land i hela världen som har värnplikt för kvinnor är
idag Israel. Där är dock värnplikten för kvinnor två år, medan den för män är
tre år. Dock får kvinnor i den israeliska armén sällan delta i stridande
positioner. Israeliska kvinnor får tjänstgöra frivilligt i sådana enheter, men
förväntas att dra sig tillbaka när striderna börjar.<o:p></o:p></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/08514904795062118871noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7649157381308825786.post-87753131676844996262015-05-02T05:49:00.001-07:002015-05-02T05:49:20.018-07:00Rosalind Franklin<div class="MsoNormal">
Kvinnor har ofta fallit emellan stolarna i
historieskrivningen. Ett fält som visar detta lika tydligt som något annat är inom
vetenskapen. Exempelvis har det nobelpriset genom tiderna delats ut till hela
856 unika människor och organisationer. Av dessa är bara 43 kvinnor. Räknar vi
bort de 16 kvinnor som fått fredspriset (vilket tekniskt sett inte är ett
erkännande för framsteg inom vetenskap) samt faktumet att Marie Curie fått två
så är det bara 26 unika kvinnor som fått nobelpriset som ett erkännande för deras
framsteg inom vetenskapen. Detta är självklart inte det enda sättet att mäta
vetenskaplig framgång med, men det ger en ganska tydlig bild över den
snedfördelning som finns inom även detta fält. Och skälet till att jag tar upp
just nobelpriset är på grund av den kvinna, Rosalind Franklin, som upptäckte
att dubbelhelixen var strukturen på mänskligt DNA. Priset i fysiologi eller
medicin gick istället till forskarna Watson, Crick & Wilkins år 1962 för
denna upptäckt. Men hur kom det sig då att Rosalind Franklin fick stå utan
priset om det nu var hon som först upptäckt strukturen på mänskligt DNA?<o:p></o:p></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgJqD8J5waoKe4txZGELaewIfNaVRcaUMRfd2UQ9b9DNtT0CjZZM8sEn85hxTatl864z56Ehmhyphenhyphene1M1AYn8zw0Zrn8oeEhndChyV-xQahKd66fJihPUwnXEWmYkXwsO6F6wigHLodDwZ20/s1600/Rosalind_Franklin.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgJqD8J5waoKe4txZGELaewIfNaVRcaUMRfd2UQ9b9DNtT0CjZZM8sEn85hxTatl864z56Ehmhyphenhyphene1M1AYn8zw0Zrn8oeEhndChyV-xQahKd66fJihPUwnXEWmYkXwsO6F6wigHLodDwZ20/s1600/Rosalind_Franklin.jpg" height="320" width="249" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Rosalind Franklin.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Watson skrev 1968 boken ”The Double Helix”, vilket är
därifrån de flesta har lärt känna DNA-strukturen, men även fått höra om
Rosalind Franklin. I denna bok beskriver Watson bland annat Franklin med orden ”…stridslysten,
känslomässig och oförmögen att kunna tolka sina egna labbdata” (min
översättning). Om vi åsidosätter det otrevliga i att baktala en kvinna som
varit död i tio år och att Watson konstant kallar henne för ”Rosie”, ett namn
hon <i>aldrig</i> använde, så är ”The Double
Helix” mest ett sätt för Watson att ta åt sig äran för arbete han själv inte
gjorde. Ovan nämnda citat får Watson att framstå som misogyn, men det är även
ett sätt för honom att misskreditera någon som faktiskt hade löst gåtan med DNA
innan han själv (eller någon annan forskare för den delen) lyckades.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Rosalind Franklin föddes i England 1920 i en välbärgad
judisk familj. Hon studerade fysik och kemi vid Cambridge University. Vid bara
26 års ålder lyckades Franklin ta sin doktorsgrad med en studie om ”<a href="http://profiles.nlm.nih.gov/KR/B/B/F/R/_/krbbfr.pdf" target="_blank">Thermalexpansions of coals and carbonised coals</a>”. Det var även vid Cambridge som Franklin träffade Adrienne Weill, en av Marie
Curies tidigare studenter. Weill gjorde starka avtryck på Franklin som lärde
sig franska och kort efter sin doktorsgrad valde att flytta till Paris. Där
skulle hon bli expert på Kristallografi och röntgen, något som passade sig väl
när hon 1951 återvände till England och tog anställning vid Kings College.
Detta var precis när forskare på två olika kontinenter (Europa och Nordamerika)
var mitt uppe i en kapplöpning om att bli de första om att lyckas lösa gåtan
med hur DNA var strukturerat. Franklin och Wilkins arbetade båda vid Kings
College vid den här tiden, som ledare för två olika projekt, som dock skulle
komma att knytas ihop med varandra.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Forskarna hade vid denna tid kommit fram till att DNA med
största säkerhet hade en helix-struktur, likt en korkskruv. Däremot kunde man
inte komma överens över huruvida den struktur man letade efter var en enkel-,
dubbel-, eller trippelhelix. Ingen hade ännu lyckats fotografera eller få fram
bevis på hur det egentligen låg till. Det var här Franklins expertis inom
Kristallografin kom till nytta. Genom röntgendiffraktion lyckades Franklin att
isolera olika mönster inom de DNA-strukturer hon analyserade. Hennes resultat
skulle komma att slå andra forskare med häpnad. År 1952 lyckades hon ta ett
fotografi som blivit ett av de mest kända inom detta forskningsfält, ett foto
som hon kom att kalla <i>Fotografi 51</i>. Inte
nog med att detta fotografi bevisade att DNA hade strukturen av en dubbelhelix,
det antydde även hur DNA replikerade sig självt, något som var vitalt att
förstå för att kunna förstå sig på celldelning, men även många fler användningsområden.<o:p></o:p></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiE6BdAjO5CdQapwecfG477pNXScE6hrNiXgEsL07u3iqFDZw7rAQhhNskQwa4m3HBK47bc25DW7pIw61zZt9GfKn6e8GerxNehvLLM-93Hqk1HcEHLywB0YZn_8EiDECJRe84xO22qIAE/s1600/Photo_51_x-ray_diffraction_image.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiE6BdAjO5CdQapwecfG477pNXScE6hrNiXgEsL07u3iqFDZw7rAQhhNskQwa4m3HBK47bc25DW7pIw61zZt9GfKn6e8GerxNehvLLM-93Hqk1HcEHLywB0YZn_8EiDECJRe84xO22qIAE/s1600/Photo_51_x-ray_diffraction_image.jpg" height="320" width="315" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="font-size: 12.8000001907349px;">Photograph 51. Rosalind Franklins arv till vetenskapen samt det första beviset på den dubbelhelixstruktur vi alla idag kopplar samman med DNA.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
Samtidigt som Franklin arbetade med detta så arbetade Watson
och Crick vid ett annat laboratorium i Cambridge, dock utan samma framgångar.
Watson och Crick hade ännu inte lyckats bekräfta den helixstruktur som Franklin
nu hade funnit. Innan Franklin hunnit publicera sina resultat skulle dock
Watson och Crick få ta del av dem. Wilkins, som arbetade med Franklin vid Kings
College visade upp <i>Fotografi 51 </i>för
Watson, utan Franklins medvetande eller tillåtelse. Så fort Watson fick syn på
Franklins fotografiska bevis för dubbelhelixen föll pusselbitarna på plats och
bara två månader senare hade Watson och Crick publicerat sina fynd, där de slog
ihop sin egen data med Franklins fotografiska bevis. I samma nummer av
tidningen <i>Nature </i>som Watson och Crick
presenterade sina fynd skulle dock Franklin komma att visa upp vad hon hade
forskat sig fram till, men vid den punkten var det redan för sent. Watson och
Crick var nu kända som de hjältar som hade lyckats utröna hur DNA var
strukturerat. Franklins text sågs, som bäst, som ett dåligt försvarstal.<o:p></o:p></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjMqfuZ1EeQKFb3Tb3bGwH57T8jgJbz2ZbfOEo55jYfMZLDyweDaGMzlGbtUp4FkvR7TwgRCTkqSr8TRFR63HkV0j7YBghoihaVGxf9HLnsAFsszI3hORcgMvL_O8MPq7Kx_EZar685ab8/s1600/crick-watson-franklin.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjMqfuZ1EeQKFb3Tb3bGwH57T8jgJbz2ZbfOEo55jYfMZLDyweDaGMzlGbtUp4FkvR7TwgRCTkqSr8TRFR63HkV0j7YBghoihaVGxf9HLnsAFsszI3hORcgMvL_O8MPq7Kx_EZar685ab8/s1600/crick-watson-franklin.jpg" height="180" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Crick, Watson och Franklin. De två förstnämnda är idag synonyma med upptäckten av DNA-strukturen. </td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
1956, under en resa till USA, skulle Franklin komma att
finna en klump i magen som skulle visa sig vara äggstockscancer. Bara två år
senare skulle Franklin avlida som följd av denna cancer, vid den unga åldern
37. Tragiskt nog så var det nog mycket av Franklins banbrytande arbete med
röntgen och den strålning hon fick utstå i samarbete med detta som hade gett
henne cancern. Många forskare vid denna tid utvecklade cancer som en följd av
dåliga skyddskläder och många timmars arbete med strålning och röntgen. Oavsett
vad hennes legat kom att bli till eftervärlden, så förtjänade nog världen mer
än 37 år av Rosalind Franklin. På samma sätt som hon själv säkerligen
förtjänade ett nobelpris i fysiologi eller medicin, samt ett bättre bedömande
till eftervärlden än det Watson lämnade efter sig.<o:p></o:p></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/08514904795062118871noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-7649157381308825786.post-90027329525461497222015-04-26T07:00:00.000-07:002015-04-26T07:00:08.358-07:00Historiska förluster och mänsklig psykologi<div class="MsoNormal">
I dagarna var det 100 år sedan militära styrkor ifrån Nya
Zeeland och Australien landsteg på Dardanellerna i det som då var Osmanska
riket. Den militära operationen blev minst sagt ett fiasko och är idag
ihågkommen som Gallipoli, ett namn som ekar tungt i öronen hos människor ifrån
Australien och Nya Zeeland. Vid denna tid lydde Australien och Nya Zeeland
under Storbritannien och deras militära styrkor stod under brittisk kontroll.
Precis som indier, sydafrikaner, pakistanier med flera slogs för Storbritannien
under det första världskriget i egenskap av brittiska kolonier. Slaget vid
Gallipoli fortsatte fram till och med januari 1916, då de sista av ententens
styrkor evakuerades. Inte enbart en stor militär förlust, utan även en stor
prestigeförlust för Storbritannien, samt den Marinminister som till stor del
drivit på och format kampanjen. Marinministern i fråga fick gömma sig längre
bak i det konservativa partiets led samt tjänstgöra på västfronten en tid, som
straff för detta enorma fiasko. Vi kommer idag ihåg honom som den brittiske
premiärministern under det andra världskriget, Winston Churchill.<o:p></o:p></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiBgOsaKdOAOSRbSlty1WV-UtORX0mDvVPR2c8xAYIgi8q7iFk0guNsFbMgQjuEwCnqcrpXXW_a4qcslB2vREXeG-xJBAv3-p2rzCPOYlgoqS3Prqbbn7SRmVtX-EmL3PpygRcxLeAyQis/s1600/b-mp134-02-trenches.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiBgOsaKdOAOSRbSlty1WV-UtORX0mDvVPR2c8xAYIgi8q7iFk0guNsFbMgQjuEwCnqcrpXXW_a4qcslB2vREXeG-xJBAv3-p2rzCPOYlgoqS3Prqbbn7SRmVtX-EmL3PpygRcxLeAyQis/s1600/b-mp134-02-trenches.jpg" height="210" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Soldater ifrån Nya Zeeland i en skyttegrav på Gallipolihalvön. Marken var långt ifrån optimal för att gräva de djupa, smala skyttegravarna vi ofta känner igen ifrån västfronten.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Den 25 april, dagen då den militära operationen på
Gallipolihalvön inleddes, är idag känd som ANZAC Day på Australien och Nya
Zeeland. <span lang="EN-GB">ANZAC står för
Australian and New Zeeland Army Corps (uttalas <i>core </i>och inte corpse). </span>ANZAC Day är en av de absolut mest
uppmärksammade datumen I dessa länder, då den markerar hur unga män från dessa
två länder gav sig ut och dog i drivor mot en osmansk fiende. Något de blivit
beordrade att göra av brittiskt styre. Men hur kommer det sig då att man väljer
att uppmärksamma en enorm militär förlust? Varför inte en seger? Detta svar
ligger nog snarare i den mänskliga naturen och historiografin än vad det ligger
hos Australiensare och Nya Zeeländare.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
I ett tidigare blogginlägg om pesten gick jag in lite på hur
vi människor hellre ser oss besegrade av andra människor än av bakterier. Ett
talande exempel är det första världskriget, där fler människor dog i
influensaepidemin som följde i krigets fotspår, än vad som dog i strid under
hela kriget. Det är mänsklig natur att vilja berätta historier om hur du blir
besegrad av stora ansiktslösa fiender och inte vilja berätta historier om hur
man blir besegrad av mikrober vi inte ens kan se. Det finns inget koncept av
ära i att ligga och dö hostandes i sin säng. Det gör det dock oftare i att
blint rusa fram över ett öppet fält mot kulsprutor som decimerar dig och dina
kamrater i en ung ålder. Detta koncept av ära, att slåss och dö för en kung,
ett fosterland, ens nära och kära, ligger bakom mycket av hur vi ser på
historien. Om du skickar ut dina unga för att dö på ett slagfält långt borta
vill du nog ha något tillbaka, så du inte känner dig lurad på någon av dina
nära och kära. Berättelserna om hur unga män då heroiskt skall ha offrat sig
för något som varit ”rätt” kan då vara en bra bit på vägen, även om ditt land
eller din kung lidit en stor militär förlust i samband med detta.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Förluster formar även nationalstater och nationellt
medvetande. Ofta vänder man sig till historien och pekar på ansiktslösa
människor som varit av samma etnicitet eller nationalitet som en själv och
pekar på deras offer som något som idag garanterar dig rättigheter eller
friheter. I amerikansk politik är detta något som är oerhört lätt att ta på.
”De gav sitt liv så att jag kan leva som jag gör idag”. Med sådan logik blir de
militära förlusterna narrativ som är oerhört lätta att ta till sig. I de två
största länderna i Oceanien är exempelvis ANZAC Day ett sådant tillfälle. Att
uppmärksamma ANZAC Day ger även befolkningen där något gemensamt att knyta an
till i deras nationella narrativ. Det var män från Australien och Nya Zeeland
som skickades ut att dö för Osmanernas kulsprutor. Inte britter, utan män från
Australien och Nya Zeeland. Nu konstrueras ett tightare ”vi” kring människor
från Australien och Nya Zeeland som de kan samlas kring i sina nationella
historier. Det är nu tydligt att detta ”vi” inte utgörs av britter. Och de
australiska och nyzeeländska rörelserna mot nationell självständighet kan nu ta
sin start.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Finns det fler exempel på förluster som varit viktiga för en
nations självbild? Absolut. Historien är full av sådana exempel som samlar
människor. Om man frågar en genomsnittsutbildad svensk med ett måttligt intresse
för historia om vilket av Karl XII:s slag de känner till kommer de med stor
sannolikhet att svara Poltava. Få amerikanska krig har fått samma utrymme i
populärkulturen under de senaste 40 åren som Vietnamkriget. Om en italienare
får lära sig något i skolan om det första världskriget så är det antagligen
något om slaget vid Caporetto (idag Kobarid i Slovenien), den enskilt största
italienska förlusten under det kriget. Och sätt inte ens igång mig angående vem
som vann eller förlorade slaget vid <i>Kosovo
Polje</i> 1389. Detta är en oerhört infekterad fråga fortfarande idag, 626 år
senare.<o:p></o:p></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhPfkkbIv6NpuGzqTSDmoWNFfozZpywNuWtSb3g5q3kOheRUHipiXWSnPfc2X3R5rQnacZc0cE4dccE6tVFO6NPcHmTRAAaZf6fVsIIOfhaZ_IcSwlyTfTti1uSwRmT18CTm4i8yfddlw4/s1600/Battle_of_Poltava.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhPfkkbIv6NpuGzqTSDmoWNFfozZpywNuWtSb3g5q3kOheRUHipiXWSnPfc2X3R5rQnacZc0cE4dccE6tVFO6NPcHmTRAAaZf6fVsIIOfhaZ_IcSwlyTfTti1uSwRmT18CTm4i8yfddlw4/s1600/Battle_of_Poltava.jpg" height="163" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Slaget vid Poltava har mycket större plats i svensk historieskrivning än vad det har i den ryska. Kanske just för att det var en stor svensk förlust, men en stor rysk vinst?</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Kanske är det så enkelt som att militära förluster har en
del i vår berättarkultur? Dessa berättelser kanske lyfts fram för att försöka
förklara saker man är missnöjd eller nöjd med idag. Framför allt har de nog en
plats i våra berättelser som formar våra olika nationalstater. De skapar ett
tydligt ”vi”, en tydlig fiende och en gemensam historia för de som berättar
den. Att vara Australiensare är idag till stor del att inte vara britt. Att ha
en gemensam historia med andra australiensare om hur deras respektive förfäder
sprang i land på Gallipolihalvön för 100 år sedan och i flera fall aldrig kom
tillbaka.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
Hur det än är har förlusterna och berättelserna om dessa en
tydlig del i vårat nationella självmedvetande. Antingen på gott eller ont.</div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/08514904795062118871noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7649157381308825786.post-20932649861869314572015-04-14T02:44:00.001-07:002015-04-14T02:44:25.806-07:00Danmark under ockupation<div class="MsoNormal">
För den som hänger med i historiesvängen eller kanske
jubileumssvängen gick det nog inte förbi att det i förra veckan var 75 år sedan
Nazityskland invaderade och ockuperade våra grannländer Danmark och Norge.
Vissa kanske till och med hörde undertecknad sitta med i Radio P4 Värmland och
prata om ockupationen av Norge. Dock blev det inte så mycket prat om Danmark
som det blev om Norge. Detta är dock ganska vanligt. Historien om Norge blir
vanligtvis ett mer intressant narrativ än historien om Danmark, då den
innehåller en lokalbefolkning som tappert kämpar emot inkräktaren, men fallerat
till slut. Historien om Norge blir lätt en historia om ett förtryckt folk under
regeringen Quisling, där var och varannan norrman antas ha arbetat för <i>Hjemmefronten.</i> De norska och franska
motståndsrörelserna känner vi till. Men Danmark då? Vad hände i Danmark mellan
den 9 april 1940 och den 5 maj 1945?<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
När Tyskland i april 1940 invaderar och ockuperar Danmark
och Norge är det allmänt känt att det är Norge, och i förlängningen de svenska
malmfälten och den norska Atlantkusten som är målen. Varför invaderas då
Danmark och Norge, men inte Sverige? Svaren på denna fråga är många. Vi kan
delvis titta på hur den skandinaviska geografin ser ut. Några nationalstater
med avlång form, långa kustlinjer och gles bebyggelse och befolkning. Detta är
inte optimala förhållanden för en ockupation, ens för en så folkrik
nationalstat som Tyskland. Logistiken kommer att bli lidande, då linjerna
kommer att bli sträckta längre än vad som är bekvämt. Det kommer även att bli
svårt att hålla de ockuperade människorna under kontroll. Därmed kan man se att
Tyskland högt värderade ockupationen av Norge, då denna skulle komma att kräva
många mantimmar. Förhoppningen var dock att det skulle löna sig. Som mest var
400 000 tyska soldater uppbundna i Norge på en och samma gång under det
andra världskriget.<o:p></o:p></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjwlnrkQM3CpVWiziPQqAtMH3LTIOeOgq_Q5M7Ywebd7ZbeSiccfbP2OeS-JZjyyv4sYIYKjCBXFyveuOaLvbCiMiZhCXWcXfWpyNQZpyxp1Y5PzqpDIQlHcolV6a-LfZuayo1gj42azB0/s1600/German_soldiers_in_Oslo_9_April_1940.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjwlnrkQM3CpVWiziPQqAtMH3LTIOeOgq_Q5M7Ywebd7ZbeSiccfbP2OeS-JZjyyv4sYIYKjCBXFyveuOaLvbCiMiZhCXWcXfWpyNQZpyxp1Y5PzqpDIQlHcolV6a-LfZuayo1gj42azB0/s1600/German_soldiers_in_Oslo_9_April_1940.jpg" height="253" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Även om norrmännen lyckades hålla emot längre än danskarna marscherade tyska soldater på Oslos gator redan den 9 april 1940, samma dag som invasionerna inleddes.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Men Danmark då? Om man skall slå ur Tysklands läge och satsa
på en lyckad invasion av Norge behöver man nog ockupera Danmark av bara farten.
Annars kommer det att bli mycket lättare att störa transporterna mellan
Tyskland och Norge för de allierade. Om tyskarna istället kan få till flyg- och
marinunderstöd för sina transporter från både norsk och dansk mark kommer de
att fara mycket säkrare. I tysk propaganda från tiden direkt efter invasionerna
av Danmark och Norge så berättar man även en historia som säger att invasionen
av Norge från britterna var nära förestående (vilket är sant) och väver även in
att en brittisk invasion av Danmark stod för dörren (vilket är mindre sant, i
alla fall för tidpunkten). Argumentet går sedan vidare att skulle
Storbritannien lyckas upprätta en flygbas i Danmark så skulle nästan hela
Tyskland stå hotat för flyg- och bombangrepp från det brittiska flygvapnet.
Helt orealistisk var inte denna rädsla, men vi som sitter med facit i hand kan
se att just detta blev det aldrig verklighet av.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Skälet till att både Danmark och Norge så snabbt kom att bli
ockuperade av tyskarna hade att göra med att ingen av dessa stater förväntade
sig en invasion av sitt suveräna territorium. Danskarna och norrmännen hade
antagit samma taktik som svenskarna vid denna tid och förklarat sig neutrala.
Man gjorde sedan det mesta i sin makt för att inte provocera eller förarga
någon av stormakterna. Dock vägde de resurser av järn som finns i norra Sverige
tyngre än nationalstaternas suveränitet och invasionen blev ett faktum. I
efterhand kan vi konstatera att tyskarna lyckades komma bara några dagar innan
en planerad brittisk invasion. Järn är en värdefull resurs när man ska ge sig
in i krig. Det var därför den första prototypen för EU kom att kallas kol- och
stålunionen. Kol och stål är nämligen två resurser som är svåra att kriga utan.
Invasionerna av Danmark och Norge blev i alla fall faktum. Även om invasionen
av Danmark ofta beskrivs som en utan motstånd dog ändå 16 danska soldater i
försvar av sitt land innan den danska regeringen kapitulerade. De hade inte
något att sätta emot den tyska armén och var inte beredda på detta anfall.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
I det ockuperade Danmark tilläts den vid invasionen sittande
statsministern Stauning att ombilda en regering innehållande samtliga större
danska politiska partier, inte olik den samlingsregering som Per-Albin Hansson
ledde i Sverige samtidigt. Den första tiden under tysk ockupation brukar ofta
beskrivas som en ganska lugn period i dansk historia. Man agerade närmast som
ett lydrike till Tyskland och offrade en del av sin nationella bestämmanderätt.
Den danska kungen Kristian X tilläts sitta kvar och blev snabbt utnyttjad i
tyska propagandasyften. ”Kungen rider som vanligt fram över gatorna” kunde man
se och höra i en tysk propagandafilm som visade hur Danmark såg ut under tysk
ockupation. Dock är det en myt att han skulle ha gått omkring med en gul
davidsstjärna fastsydd på sina kläder i stöd med landets judiska befolkning.<o:p></o:p></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj8KfQ_s_GrB_ZeyjTe8Bzv4Vg4Zs2AbHPVH6yl4zyrsLwutxByxqLi4L7QPP3fuRq7kldlh5QLOWaoV8fRfaAejr4EuzshopVv8taH8Z1VCcb0FwjkDFDtOX95IHTXauQqQzvr4bX_uik/s1600/King_Christian_X_on_his_horse._Gyldenl%C3%B8vsgade_in_Copenhagen_1940._(9268327912).jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj8KfQ_s_GrB_ZeyjTe8Bzv4Vg4Zs2AbHPVH6yl4zyrsLwutxByxqLi4L7QPP3fuRq7kldlh5QLOWaoV8fRfaAejr4EuzshopVv8taH8Z1VCcb0FwjkDFDtOX95IHTXauQqQzvr4bX_uik/s1600/King_Christian_X_on_his_horse._Gyldenl%C3%B8vsgade_in_Copenhagen_1940._(9268327912).jpg" height="224" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Kung Kristian X blev en symbol som många danskar kunde samlas bakom under kriget. För det mesta agerade han som om inget speciellt hade inträffat. Han fortsatte rida Köpenhamns gator upp och ned under morgonen, vilket var hans vana.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
År 1943 börjar det dock kärva en hel del mellan de tyska
ockupanterna och den danska samlingsregeringen. Likt i de andra territorier man
hade ockuperat började nu tyskarna ta hand om de politiska element man ansåg
vara oönskade genom förföljelse, tvångsinternering och avrättningar. Tyskarna
tyckte att den danska regeringen inte gjorde nog för att hindra det motstånd de
mötte och införde den 29 augusti undantagstillstånd. Man avväpnade den danska
militären och tänkte ta över danska flottans fartyg, varvid man i den danska
marinen sänkte 27 av sina egna fartyg. I oktober samma år tänkte sedan tyskarna
göra upp med den lilla judiska minoritet som fanns i Danmark. En tysk diplomat
vid namn Georg Ferdinand Duckwitz lät dock dessa planer vandra vidare till
motståndsmän som såg till att skeppa 700 av Danmarks judar till Sverige. Totalt
dog dock 52 danska judar i tyska koncentrationsläger.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Likt i Norge fanns det alltså en motståndsrörelse i Danmark.
De har dock inte tillskrivits någon lika heroisk historia som exempelvis
förstörelsen av Hydrofabriken i norska <i>Rjukan</i>,
men bidrog med uppgifter till den allierade bombningen av Shell-huset på våren
1945, den byggnad där Gestapo hade sitt högkvarter i Köpenhamn. För att
nyansera historien lite bör dock även nämnas att ca 12 000 danska män
sökte tjänst i Waffen-SS under kriget, varav hälften av dessa sökande fick
tjänstgöra i denna väpnade gren av den tyska militären.<o:p></o:p></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjdXjPx1lGUVbKR73EARI88DKmxewGsgJ6J414_qAGunZXqXJVBlgU8L2SONu5ZyXFu5YA6uaweCG1bd350v3XuqtROEjkkFsmhw5KqHEoEXydCuca-tBPQ8WoHizlV-qk6QZDZT71r7D4/s1600/German_Waffen_SS_Poster.gif" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjdXjPx1lGUVbKR73EARI88DKmxewGsgJ6J414_qAGunZXqXJVBlgU8L2SONu5ZyXFu5YA6uaweCG1bd350v3XuqtROEjkkFsmhw5KqHEoEXydCuca-tBPQ8WoHizlV-qk6QZDZT71r7D4/s1600/German_Waffen_SS_Poster.gif" height="320" width="222" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Även norrmän gick med i Waffen-SS, en av Nazitysklands elitstyrkor. Denna affisch försöker rekrytera soldater till en skidjägarbataljon, antagligen till strider på östfronten.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Mer varaktiga följder för Danmark ifrån kriget var hur
Färöarna och Island förklarade sig självständiga från Danmark och fann nya sätt
att agera på. Exempelvis skulle Färöarna komma att ersätta mycket av den för
britterna nu förlorade norskfångade fisken. Fiskenäringen på Färöarna fick sig
ett oerhört uppsving under kriget. Även om man nu blev mål för tyska granater
och torpeder och förlorade per capita lika många sjömän som Storbritannien,
bistod man nu engelsmännen med en fjärdedel av deras fisk under andra
världskriget.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Den 5 maj 1945 förklarade både Norge och Danmark att
ockupationerna var hävda. I bägge dessa länder återinfördes dödsstraffet för
att handskas med de man ansåg vara landsförrädare. I processer som handlade mer
om hämndbegär än juridik dödade man i Danmark hela 46 människor, för att göra
upp med vad som skett under ockupationen. Motsvarande siffra i Norge var 24. Många
andra danskar blev också straffade, men med påföljder som fängelse och böter. Detta
är många fler än vad som strök med i Norge och de liknande processer som följde
på ockupationen där.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<b>Rekommenderad läsning<o:p></o:p></b></div>
<div class="MsoNormal">
<b><br /></b></div>
<div class="MsoNormal">
Dagens rekommenderade läsning är något för den bekväme. Jag
länkar nämligen till den tyska propagandafilmen <a href="https://www.youtube.com/watch?v=7tOsJGWq7DE" target="_blank"><i>Kampf um Norwegen</i> </a>som beskriver fälttåget mot Norge och Danmark
1940 (med engelsk undertext). Släppt samma år visar denna 80 minuter långa film framför allt hur de
styrande nationalsocialisterna försvarade denna krigshandling för sig själva
och för folket. Överlag är det väldigt intressant att de propaganda när man som
vi sitter med facit i hand.<o:p></o:p></div>
<br />
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/08514904795062118871noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7649157381308825786.post-29564487291404279512015-04-02T04:02:00.002-07:002015-04-02T04:02:31.864-07:00Nasser - En mer komplicerad bild<div class="MsoNormal">
Trogna Lektures-läsare minns kanske <a href="http://lektures.blogspot.se/2015/01/vietnamkriget-och-dominoteorin.html" target="_blank">ett inlägg </a>där jag
gick igenom Vietnamkriget och dominoteorin, samt hur det var att ta agens ifrån
vietnameserna i Vietnamkriget och tillskriva alla agens till de amerikanska och
sovjetiska intressen som förelåg under tiden. Ni som inte minns detta inlägg
finner det här. Dagens inlägg har lite av en liknande karaktär, då även denna
bit historia utspelar sig under det kalla kriget, i ett land som i historien
har kommit att utmålas som pro-sovjetiskt. Sanningen är att situationen är
mycket mer komplicerad än så. Samtidigt som vi i fallet Egypten pratar om en
spirande arabisk nationalism måste man även inse hur Egyptens ledare mellan
åren 1956-1970, Gamal Abdel Nasser, var oerhört duktig på att spela ut
stormakterna mot varandra för att få som han själv ville.<o:p></o:p></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj3kZ_eLlDlOfFms97MwS4T0ApkY8DQAvGxsO19o7W34hL1Jl5NgBo8vigscfI0HUVEVU8XXRPHy9k78n2YUa8ZgKP6P46n4zxwdiiG7YHhAWTwy09_UBeZhS1FMhQkAd-NJcZOCNAAmtY/s1600/President_Gamal_Abdul_Nasser_with_Baath_Party_founders_Michel_Aflaq_and_Salah_al-Bitar_in_1958.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj3kZ_eLlDlOfFms97MwS4T0ApkY8DQAvGxsO19o7W34hL1Jl5NgBo8vigscfI0HUVEVU8XXRPHy9k78n2YUa8ZgKP6P46n4zxwdiiG7YHhAWTwy09_UBeZhS1FMhQkAd-NJcZOCNAAmtY/s1600/President_Gamal_Abdul_Nasser_with_Baath_Party_founders_Michel_Aflaq_and_Salah_al-Bitar_in_1958.jpg" height="320" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Nasser (i mitten) uppträdde ofta i kostym istället för uniform som många andra militärer i höga politiska poster. Här fotograferas han med två av grundarna till Baath-partiet.</td></tr>
</tbody></table>
Jag är även medveten om att Nasser är en historiskt
kontroversiell människa. När jag läste min morfars korrespondens från juni 1967
under forskningen till min B-uppsats skrädde inte nämnda morfar orden om
Nasser, som enligt honom var en kraftig rasist på väg att ta in världen i ett
nytt raskrig. Och Nassers tid som Egyptens president är kontroversiell, det
skall inte förnekas. Dock kommer jag inte att gå in på det i detta inlägg, då
jag på mellan 1000 och 1500 ord försöker måla upp det komplexa politiska skeendet
i Egypten och världen under Suezkrisen 1956.<br />
<div class="MsoNormal">
<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Gamal Abdel Nasser var en övertygad Egyptisk nationalist som
kom ifrån den egyptiska militären. Politiskt tillhörde han officiellt den
arabiska socialistunionen. Rent politiskt bör vi dock se Nasser som en realist
och pragmatiker och ytterst som en egyptisk nationalist. Nasser var en av de
fria officerare som 1952 var med om att utföra den statskupp som tog makten
ifrån partiet Waft, ett parti som antagligen hade kommit till makten med hjälp
av ett korrumperat system understött av de gamla brittiska kolonialherrarna.
Engelsmännen kontrollerade vid denna tid all sjöfart i Suez-kanalen och hade
efter statskuppen 1952 fortfarande 75 000 trupper i kanalzonen. Varför? Ett av
de äldsta skälen i historien. Kontrollerar du den enda genomfartsleden till
farvatten där andra vill handla kan du ta ut tull av alla som vill passera. Ett
närmare exempel för oss svenskar är Öresund, där danskarna under 1300-talet
byggde ett utsiktstorn i Helsingborg (Kärnan) och en fästning med kanoner i
Helsingør (Kronborgs fästning) för att kunna ta ut Sundstullen för alla som
ville handla på Östersjön. Britterna hade i Egypten den kassako som var den
enda genomfartsleden från Medelhavet till Indiska Oceanen för den som inte
ville lägga flera veckor på att runda hela den afrikanska kontinenten.
Samtidigt var den egyptiska staten en väldigt fattig sådan, med Suez-kanalen
inom sina nationsgränser. Jag hör vad ni tänker. Detta är ett perfekt recept på
stabilitet och kommer aldrig väcka bekymmer. Nej?</div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEic9xwf45u4BX5rRk1E2Iz1rKEairghApWmZz7VeIVRgRGmXYYOlPZws0MCcmG4TG7qkP5fnErCDhoHdOLZzXbxGddyaw_cqYnCAm-aXPJ0LGVWFZeX0rTph_7nUK1v7s5XMAEDCB3xj0s/s1600/Suez_canal_map.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEic9xwf45u4BX5rRk1E2Iz1rKEairghApWmZz7VeIVRgRGmXYYOlPZws0MCcmG4TG7qkP5fnErCDhoHdOLZzXbxGddyaw_cqYnCAm-aXPJ0LGVWFZeX0rTph_7nUK1v7s5XMAEDCB3xj0s/s1600/Suez_canal_map.jpg" height="320" width="274" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Suez-kanalens läge i världen är optimalt för att ta ut tull. Redan innan kanalen existerade brukade det Ottomanska riket ta ut tull i de smalare delarna av Röda Havet.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
En plan hade gjorts upp mellan Nasser och toppar inom den
egyptiska militären och underrättelseväsendet att nationalisera Suez-kanalen.
Under ett tal den 26 juli 1956 satt egyptiska militärer och väntade spänt vid
sina radioapparater. Genom radion hörde de landets president Nasser tala till
folket. De lyssnade noga efter att få höra namnet ”Ferdinand de Lesseps”, då
detta var en signal på att Nasser slutligen tagit beslutet att nationalisera
Suez-kanalen. Vid denna signal skulle de storma de kontorslokaler där
Suez-kanalen opererades av europeiska tjänstemän. Det var aldrig något tvivel
om vad Nasser ville. För säkerhets skull nämnde han ”Ferdinand de Lesseps” 14
gånger under sitt tal. Mot slutet av talet, där han ingående berättat om hur
intäkterna från kanalen som borde tillhöra Egypten försvann i engelska fickor,
avslöjade han att man precis hade nationaliserat kanalen och att den nu var
egyptisk.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Reaktionen på detta internationellt blev en blandad sådan.
Britterna såg det som en oerhörd prestigeförlust och premiärministern Anthony
Eden lät inte vänta på sitt fördömande. Storbritanniens största allierade
västmakt, USA, var dock inte alls lika krigiskt inställda till Egypten, utan
manade britterna till lugn. President Eisenhower skickade över diplomater för
att prata med Anthony Eden och lugna ner situationen. USA:s då störste
meningsmotståndare Sovjetunionen uttalade sig varken för eller emot
nationaliseringen. Många historiker och västerländska journalister vid denna
tid ville gärna måla upp Egypten som en satellitstat till Sovjetunionen. I viss
utsträckning kan man förstå denna koppling, då det var allmänt känt vid denna
tid att Egypten hade beväpnats med sovjetiska vapen emot eventuella fiender.
Sovjetledaren Chrusjtjov visste dock bättre än att räkna Nasser som en
allierad. Att beväpna egypterna sågs snarare som en pragmatisk lösning av
Sovjetunionen. Hade inte Sovjet gjort det hade antagligen USA gjort det.
Egypten hade redan fått nej ifrån Frankrike när man frågat dem om vapen.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Tillbaka i London pekade dock engelska spioner på samröret
mellan Egypten och Sovjetunionen och menade att detta var tecken på ett oerhört
nära samröre de två länderna emellan. Rädslan för Sovjetunionen, förlusten av
Suez-kanalen och därmed mycket prestige satte Storbritannien i en prekär
situation. Först försökte man visa världen att egypterna var oförmögna att driva
kanalen. De få, oerfarna egyptiska kanalarbetarna fick helt plötsligt se sin
kanal översvämmad av en armada av brittiska handelsfartyg, utkommenderade av
Eden. Nya på jobbet och med väldigt lite träning i att guida fartyg genom
kanalen arbetade egypterna dag och natt och lyckades få igenom alla de
brittiska fartygen utan incidenter. Det var nu Eden tog till drastiska metoder.<o:p></o:p></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhuNB0l0v1CWRpFamsB8vIXfMKIRUVzAZxZ4OnIJNJQHAIKOGePP1ST0UPY0thJH_45asxGoND4V860k58a1raW7HLmoha6mqA10iKR5_Sx7n6Fci7IoyaDIryySMjgSZTAQ6OJGulDas8/s1600/INF3-74_Anthony_Eden.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhuNB0l0v1CWRpFamsB8vIXfMKIRUVzAZxZ4OnIJNJQHAIKOGePP1ST0UPY0thJH_45asxGoND4V860k58a1raW7HLmoha6mqA10iKR5_Sx7n6Fci7IoyaDIryySMjgSZTAQ6OJGulDas8/s1600/INF3-74_Anthony_Eden.jpg" height="320" width="263" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Anthony Eden tog en hel del tveksamma beslut på egen hand i det som idag är känt som Suez-krisen. Den dåliga press han fick i samband med detta och den prestigeförlust Storbritannien led tvingade honom att avgå tidigt 1957.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Utan att konsultera NATO eller USA stämde Eden möte med
representanter för de franska och israeliska regeringarna i Paris och
utarbetade en militär anfallsplan. I största hemlighet kom man överens om sina
olika delar av anfallsplanen. Sovjetunionen såg man inte som ett reellt hot, då
de var upptagna med upproren i Ungern. Den 29 oktober landsattes till slut
israeliska, franska och brittiska fallskärmsjägare på Sinai-halvön och runtom i
Egypten. Mot den dåligt utbildade egyptiska armén och beväpnade partisaner såg
denna koalition ut att gå mot en enkel seger. Denna invasion fick dock ett
abrupt slut, på grund av två stycken historiska prejudikat när det kommer till
Kalla kriget.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
För det första hade Sovjetunionen utfärdat direkta hot att
använda sina kärnvapen för första gången. Man hotade med att atombomba London
och Paris ifall invasionen inte fick ett slut (något som självklart skulle ha
utplånat världen). Men mest imponerande är nog att Sovjetunionen <i>tillsammans med </i>USA tryckte på i FN om
att få ett stopp på kriget och ett tillbakadragande av de brittiska, franska
och israeliska trupperna. Trycket blev för stort på dessa tre stater och de
drog sig tillbaka och ersattes av FN-styrkor. Vissa har i efterhand analyserat
detta som att USA gick med på sovjetiska krav, men det är nog mer
sanningsenligt att se det som att amerikanerna såg Storbritanniens och Frankrikes
handlande som onödigt risktagande. Dessutom kände sig Eisenhower sviken av
britterna som lovat att visa tillförsikt.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Sammanfattningsvis kan man se denna episod i historien som
ett mycket mer komplicerat skeende i det kalla kriget än vad
historieundervisningen vanligtvis brukar visa upp. Sovjetunionen och USA
samarbetade. England, Frankrike och Israel gick bakom ryggen på sin
bundsförvant USA. En arabisk nationalism hade sett sin gryning. Det är ett mer
komplicerat skeende än det simpla Väst vs. Öst-scenario vi brukar måla upp.
Frankrike var exempelvis vid denna tid en stat som hade svårt att släppa sina
gamla kolonier, vilket ledde till problem, märkbart i Vietnam och Algeriet. De
ville kanske främja sin egen agenda genom att stötta engelsmännen i ett företag
liknande deras egna? Den stora vinnaren får dock ses som Egypten. Det är alltid
svårt att skriva historia utifrån ”ett lands narrativ”. Den bild jag gett i
detta inlägg är självklart gravt förenklad, men jag hoppas ändå att jag lyckats
ge en mer komplicerad bild av ett viktigt skeende i världens historia.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<b>Rekommenderad läsning<o:p></o:p></b></div>
<div class="MsoNormal">
<b><br /></b></div>
<div class="MsoNormal">
Idag tänkte jag rekommendera <a href="https://www.youtube.com/watch?v=ETOUALw2EIs" target="_blank">en BBC-dokumentär </a>som i stora
drag täcker det jag just gått igenom. Ibland orkar man helt enkelt inte läsa.
Då är det inte fy skam att luta sig tillbaka en timme och låta kunskapen komma
till en.</div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/08514904795062118871noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7649157381308825786.post-32441057975605965212015-03-15T03:07:00.000-07:002015-03-15T03:07:01.225-07:00Brasiliens japanska minoritet<div class="MsoNormal">
Den värld vi lever i är i sanning en global värld, där
människan lättare än någonsin tidigare lyckas finna svar på sina frågor,
resurser till sina företag och möjligheter lättare än någonsin tidigare. Denna
globalisering är ingenting nytt, utan snarast något som världen länge har
utvecklats i riktning mot. Detta har även lett till förbättrade eller
försämrade relationer mellan världens olika nationalstater. Vissa stater har
ibland funnit en symbios med varandra, där deras oerhört olika historia har
kommit att samspela på ett sådant sätt att de kan utnyttja varandras läge till
en situation gångbar för bägge. Idag kommer jag att beskriva en sådan symbios
mellan Brasilien och Japan. När jag först blev tillfrågad att skriva om den
betydande japanska minoriteten i Brasilien blev jag först förvånad, eftersom
jag inte visste att en sådan fanns. Efter en del efterforskningar verkar det
dock som en av de mest naturliga sakerna i världen. Att jag inte kände till det
innan har nog snarare att göra med den eurocentrism som omedvetet formar mig
som europeisk historiker.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Som man kunde läsa i <a href="http://lektures.blogspot.se/2014/11/brasiliens-sjalvstandighet-slakten-ar.html" target="_blank">ett av mina tidigare inlägg </a>om
Brasilien var de den sista amerikanska nationalstaten att avskaffa slaveriet år
1888. Precis som i många andra gamla slavkolonier blev inte allting frid och
fröjd med detta. Ägarna av kaffeplantagerna (den då största brasilianska
exportvaran) ville inte anställa sina gamla slavar som lönearbetare. Skälen
till detta kan debatteras och nyanseras, men en underliggande rasism och
motvilja mot den politiska förändringen kan vi inte bortse ifrån. Istället
började de brasilianska plantageägarna att se utanför landets gränser för att
få tag på arbetskraft. Man frågade både italienska och tyska utblottade
jordbrukare ifall de kunde tänka sig att emigrera till Brasilien för
arbetstillfällen på plantagerna. Dock var de villkor som erbjöds inte något som
de europeiska jordbrukarna fastnade för. Det är nu man finner sin symbios med
Japan och relationen de två nationalstaterna emellan tar sin början.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Japan hade allt sedan Matthew Perry (inte han ifrån Friends)
år 1854 öppnat landet för handel med utlandet genomgått snabba förändringar.
Japan förändrades i grunden på politisk, teknologisk, vetenskaplig, militär och
många andra nivåer. Detta sammanträffade med en japansk befolkningsökning under
det sena 1800- och tidiga 1900-talet. Något som delvis brukar anges som
bakomliggande skäl till japanernas expansionistiska militära politik under det
tidiga 1900-talet och kriget mot Ryssland 1905. En följd av denna
befolkningsökning och i grunden förändrade samhälle blev delvis en
snedfördelning av landets resurser, av vilka det inte fanns tillräckligt till
att börja med. Mycket av det man odlade skickades även till utlandet nu. Många
japaner svälte.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
När man då ifrån brasilianskt håll kontaktar asiatiska
stater för arbetskraft och fastnar för Japan i början av 1900-talet tar det
inte lång tid för de första japanska arbetarna att prova lyckan på andra sidan
Stilla Havet. 1908 ankommer fartyget <i>Kasato
Maru </i>med 781 japanska migranter till Santos. Migranterna slår sig ned i
Brasilien och får arbete på kaffeplantagerna, samt nog med mat för att mätta
sina familjer, något som hade varit svårt för dem på de japanska öarna. Om
detta skriver de hem till Japan och berättar, något som får fler och fler
japanska migranter att söka sig till Brasilien för arbetstillfällen och
möjligheten om ett bättre liv. De japanska bönderna kom till Brasilien i
snabbare och stridare strömmar och 1925 hade 188 000 japanska bönder
emigrerat till Brasilien.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Den andra generationen japaner i Brasilien kom att leva
annorlunda från sina föräldrar. Viljan att stanna i jordbruket på
kaffeplantagerna minskade och många av den andra generationens japanska
invandrare flyttade in till städerna, exempelvis São Paulo, för att starta upp
egna näringsverksamheter. De japanska invandrarna tog nu del i fler områden av
det brasilianska samhället och var en minoritet av betydande storlek. Dock
skulle lite problem i form av storpolitik komma att stå för dörren.<o:p></o:p></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjOP2hP99EqixWcwEedk9ovzVoHeZKeF88ZKZZRnRYJAMls24dz5EoES1m9lGsUgIHfoHxib5Gsfao0kkgU7zpGlKhF1X3YXhvNaGJWriYL9JIiV9E7m2AObpU4owBioa2CYGI3yq1fC1c/s1600/Kasato_Maru_Postal_Card.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjOP2hP99EqixWcwEedk9ovzVoHeZKeF88ZKZZRnRYJAMls24dz5EoES1m9lGsUgIHfoHxib5Gsfao0kkgU7zpGlKhF1X3YXhvNaGJWriYL9JIiV9E7m2AObpU4owBioa2CYGI3yq1fC1c/s1600/Kasato_Maru_Postal_Card.jpg" height="206" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Ett vykort med bild på skeppet Kasato Maru som tog över de första 781 japanska immigranterna till Brasilien år 1908.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Under andra världskriget var Brasilien allierat med
västmakterna medan Japan tillsammans med Tyskland, Italien och Bulgarien var en
av de så kallade Axelmakterna. Den japanska minoriteten som levde i Brasilien
blev nu misstänkliggjord och förföljd. Inte så långt som i exempelvis USA, där
landets japanska minoritet sattes i fångläger under kriget. I Brasilien
förföljdes japanerna framför allt av landets polisstyrka, något som ledde till
att de japanska invandrarna flyttade runt mycket. Många hamnade slutligen i
stadsdelen Liberdade i Sãu Paulo, där de slog sig ned och bildade en japansk
fristad.<o:p></o:p></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj5YAEy3JhyIuCV_V3OlKqXCW7xTN5d8bG1mGCPqQ66Aj4TDBvQMWjeVBV52_ry3lhgtvaGF7AeEISkhbNpScmdpIyzHneuTfN48OrHLwBpGxUF0dDzSaNru1Yva0zWGq7wEMptza154Kk/s1600/Commerce_japonais,_S%C3%A3o_Paulo-ann%C3%A9es_1940.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj5YAEy3JhyIuCV_V3OlKqXCW7xTN5d8bG1mGCPqQ66Aj4TDBvQMWjeVBV52_ry3lhgtvaGF7AeEISkhbNpScmdpIyzHneuTfN48OrHLwBpGxUF0dDzSaNru1Yva0zWGq7wEMptza154Kk/s1600/Commerce_japonais,_S%C3%A3o_Paulo-ann%C3%A9es_1940.jpg" height="232" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">En japansk butik i São Paulo år 1940.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Efter kriget har klimatet mellan Japan och Brasilien återigen
blivit ett gynnsamt sådant. Många brasilianska japaner valde under mitten av
1900-talet att flytta till Japan för att ta del av, och få arbete i, den
kraftigt expanderande japanska industrin. Närmare 400 000 japaner valde
att flytta ”tillbaka” till Japan. De flesta kom att få arbete inom bil- eller
elektronikindustrin i Nagoya. Dock stannade en betydande del av den japanska
minoriteten i Brasilien kvar. På senare år har återigen många japaner kommit
att flytta till Brasilien för möjligheten till arbete. På sätt och vis kan man
säga att historien upprepar sig.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Den japanska invandringen i Brasilien brukar ofta lyftas
fram som väldigt lyckad, trots motsättningarna under andra världskriget. Enligt
IBGE, det brasilianska institutet för geografi och statistik, bor det idag
mellan 1,5 och 2 miljoner invånare i Brasilien, vars befolkning mäter lite över
200 miljoner invånare. I ett land som under både 1800- och 1900-talet upplevt
stora motsättningar grundade i rasism och oliktänkande har den japanska
minoriteten i landet varit relativt förskonad om man jämför med exempelvis den
större mörkhyade minoriteten i landet. Många ättlingar till de japanska
invandrarna återfinns idag på höga positioner inom det brasilianska samhället
och den brasilianska företagshierarkin.<o:p></o:p></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgNazFTRB2WfDBVgUlCSa6BpnQNRXen66QHV_PwBpaCUIf03R_VzHtZGyqdim8s92Sxo3wSHJnTm11yUJl27tAYnbTQggNygUXCvzi-jKTRXOscXTA9JtIuXi6z2pZ9_lJWDy1_-QMXbkY/s1600/Liberdade_sao_paulo.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgNazFTRB2WfDBVgUlCSa6BpnQNRXen66QHV_PwBpaCUIf03R_VzHtZGyqdim8s92Sxo3wSHJnTm11yUJl27tAYnbTQggNygUXCvzi-jKTRXOscXTA9JtIuXi6z2pZ9_lJWDy1_-QMXbkY/s1600/Liberdade_sao_paulo.jpg" height="320" width="231" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Även om fotot ovan ser ut att vara taget i en japansk stad är det tagit i stadsdelen Liberdade i São Paulo, en av de orter i Brasilien som har starkast koncentration av den japanska minoriteten i landet.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<b>Rekommenderad läsning<o:p></o:p></b></div>
<div class="MsoNormal">
<b><br /></b></div>
<div class="MsoNormal">
Detta ämne var väldigt nytt för mig och krävde därmed en del
efterforskning. Ett av de användbara arbeten jag fann var en uppsats ifrån UCSD
publicerad år 2000. Den lyfter fram vad den kallar <i>fördelarna med att vara i etnisk minoritet </i>med japanerna i
Brasilien som exempel. Följ <a href="http://ccis.ucsd.edu/wp-content/uploads/2012/08/wrkg21.pdf" target="_blank">denna länk </a>för att läsa arbetet.<o:p></o:p></div>
<br />
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/08514904795062118871noreply@blogger.com0