Karin - en svensk konstnär

Trots flertalet imponerande verk som minst motsvarat det deras manliga kollegor producerad under sin livstid har kvinnor verksamma inom allehanda olika fält blivit åsidosatta. Detta är berättelsen om en svensk konstnär som producerade flertalet imponerande alster under sin verksamma tid, men som har fått relativt liten plats i nedtecknandet av den svenska konsthistorien, hennes imponerande verk till trots.

Den 3 oktober 1859 föddes Karin Bergöö i Örebro. Hon kom att växa upp i Örebro och Hallsberg, där hennes far Adolf var en framgångsrik köpman. Eftersom det fanns pengar inom familjen Bergöö kunde dottern Karin ägna sig åt sin passion, nämligen konsten. Hon visade goda anlag och blev antagen till Konstakademien i Stockholm vid 18 års ålder. Dessförinnan hade Karin utbildat sig vid Franska skolan och Slöjdskolan i Stockholm. Hon kom att tillbringa fem år som student vid Konstakademien innan hon tog nästa steg i karriären. Som så många andra konstnärer genom tiderna skulle hon komma att söka sig till Paris. Karin tog sig dit år 1882. Möjligen kan utbildningen vid den Franska skolan i Stockholm ha påverkat henne i detta val, men alla som ville bli något inom konsten sökte sig till Paris vid denna tid.

 

Fotografi av Karin Bergöö år 1882. Samma år som hon tog sig till konstnärskolonin Grez-sur-Loing i Paris.

I Paris skulle Karin komma att ingå i den skandinaviska konstnärskolonin Grez-sur-Loing. Denna kommun i Paris är mycket känd för de konstnärer som varit igenom där under sina karriärer. Det är inte heller enbart skandinaviska konstnärer som varit där, även om flertalet kända sådana kan nämnas. Bruno Liljefors, August Strindberg och Skagenmålarna är bara några exempel. Internationellt kända namn som den brittiska tonsättaren Frederick Delius eller den skotske diktaren Robert Louis Stevenson har också vistats i Grez-sur-Loing. Delius bodde där ända till sin död. Karin hade alltså hamnat i gott sällskap för att främja sin konstnärliga ådra. Och sällskapet skulle snart bli mer än bara främjande för konsten. Kort efter sin ankomst till konstnärskolonin träffade Karin konstnärskollegan Carl. De två konstnärerna var snart ett par och kom 1883, bara ett år efter Karins ankomst till Paris, att gifta sig i Stockholm. De for sedan tillbaka till Grez-sur-Loing, där Karin nedkom med parets första barn, dottern Suzanne, år 1884. Därefter kom dock paret att flytta hem till Sverige igen, även om Carls uppdrag som konstnär förde paret tillbaka till Paris, men även till andra ställen. Efter några lyckade uppdrag kom paret att slå sig ned utanför Falun.

 

Maken Carl målade detta porträtt av Karin och dottern Suzanne år 1885.

Karin och Carl skulle under äktenskapet komma att få åtta barn. Och även om mycket av Karins tid nu upptogs av de för 1800-talet typiska ”kvinnosysslorna” hann hon fortfarande med att i stor utsträckning få utlopp för sin konstnärliga ådra. Även om det var Carl som blev det stora namnet fortsatte Karin producera. Hon designade sina och barnens kläder och arbetade mycket med textilier. Karinförklädet kom att bli en av hennes mer kända kreationer, även om det idag är döpt efter maken Carl. Hon designade och formgav även möbler. Karin avled vid 69 års ålder år 1928, efter ett liv vigt åt konsten. Vid en utställning vid Victoria and Albert Museum i London år 1997 skrevs bland annat följande om Karins textilier:

”Karins textilier var mycket originella. Hon föregick den kommande abstrakta textilkonsten. Hennes djärva kompositioner var utförda med starka färger och hennes broderier hade ofta stiliserade växter. I svart och vitt linne omtolkade hon japanska motiv. Hon var tekniskt äventyrlig och utforskade traditionella tekniker samtidigt som hon experimenterade med nya.”

Nu tänker nog läsaren på ett av två sätt. Antingen ställer den sig frågande till varför jag sade att Karin inte fick så mycket uppmärksamhet som hon kan ha förtjänat. Hon verkar ju bevisligen ha fått göra en hel del konst och till och med fått sin konst utställd på ett av Londons mer prestigefulla muséer långt efter sin död. Eller så är läsaren väl medveten om vilka Karin och Carl är och håller antingen med mig eller tycker att jag är ute och cyklar. Karin bytte nämligen ut efternamnet Bergöö mot Larsson när hon gifte sig med sin nya man 1883. Mannen i fråga var då Carl Larsson, en duktig konstnär i sin egen rätt. Att det var Carl och inte Karin som fick de större uppdragen under deras verksamma år kan nog tillskrivas marknaden och samhällsklimatet mer än någon orättvis fördelning inom äktenskapet.

Carl och Karin Larssons gård utanför Falun ligger i den lilla byn Sundborn utanför Falun och är idag känd som Carl Larsson-gården. Den konst paret producerade där har blivit en väldigt viktig del i den svenska konstskatten. Många har sett tavlor av paret Larssons barn, avmålade av Carl, när de är mitt uppe i julpyssel, midsommarfirande och annat ”typiskt svenskt”. Och Carl Larsson-gården har kommit att bli en väldigt stor turistmagnet för konstälskare och svenskar. Det är närmast en idealisering av den svenska folksjälen.

 

Carl Larsson-förklädet, mer rätteligen men mer sällan kallat Karinförklädet var en vanlig syn i Carl Larssons akvareller målade på gården Sundborn. Karin designade och sydde detta åt sig, döttrarna och tjänstepersonalen på gården.

Utan att säga något om hur Karin fann sig i att vara den mindre kända konstnären i giftermålet (framför allt eftersom jag inte med säkerhet kan säga det) kan man i alla fall konstatera att så var fallet. Gården, förklädet, målarstilen och så vidare. Allt är känt som ”typiskt Carl Larsson” idag. Och inte för att förringa Carl Larsson heller, men gården i Sundborn var definitivt ett lagarbete. Det var inte enbart han som designade gården och dess inventarier. Karin hade ett väldigt stort inflytande i detta också. Hur hon än kände inför detta så kom hon i alla fall att forma mycket av den svenska konstscenen under det sena 1800- och tidiga 1900-talet. Det mesta blev känt i hennes mans namn, men det kanske hon inte hade något emot. Karin Larsson är dock någon jag tycker förtjänar mer uppmärksamhet än ”Carl Larssons fru”, vilket är det vanligaste sättet hon blir beskriven på. Och utställningen där Karins textilier blev kritiserade på Victoria and Albert Museum i London? Det var en Carl Larsson-utställning.