Kungariket Ghana

Ofta brukar vi bedöma historiska epoker, regioner och stater utifrån vad vi kan se om dem i historiska källor. Är källäget gott brukar vi kunna få reda på en hel del information och därmed kunna dra slutsatser om den civilisation vi undersöker. Med ett sämre källäge blir det en helt annan situation för historikern. Vissa stenar får man lämna ovända, eftersom vi helt enkelt inte har nog med källor att utgå ifrån. Vad kan det då bero på att ett källäge är dåligt? Ibland beror det på att det material man skrev på inte klarade av vädret eller tidens tand. Ibland beror det på olyckshändelser som biblioteks- eller arkivbränder. Och ibland beror det helt enkelt på att den civilisation man försöker forska om förlitade sig på en muntlig tradition i större utsträckning än en skriftlig.

Vissa brukar se det skrivna ordet som det yttersta tecknet på en civilisation och därmed göra ett grundläggande fel. Felet att man automatiskt dömer ut de civilisationer som förlitade sig på muntlig tradition som lägre stående och ”mindre civiliserade”. Att en civilisation skulle vara mindre värd för att den förlitar sig på muntlig snarare än skriftlig tradition är en fördom som ofta brukar appliceras på afrikanska eller amerikanska urinvånarsamhällen. Detta är en ganska ny, europeisk bild av världen, som jag gärna omgående knuffar omkull genom att säga att två av de litterära verk som vi européer ofta hyllar som den europeiska civilisationens litterära vagga, Iliaden och Odysséen av Homeros, bygger på hundraåriga muntliga traditioner. Dessutom bör man vara försiktig med att kritisera källägen när man lever i våran högst digitaliserade värld. Vissa är rädda att vi går in i en digital ålder med så få bevarade fysiska källor att kommande historiker som skall forska om världen under vår tid kommer ha det jobbigt med källäget.

Idag skall vi besöka en gammal civilisation som i stort förlitade sig på muntliga källor. Dock var den en av sin tids absolut rikaste, stabila och mäktiga. Jag talar om kungariket Ghana. Det vi vet om kungariket Ghana kommer delvis ifrån historikers analyser av muntliga källor, men även skriftliga källor producerade utanför Ghana. Den spanska muslimske geografen Al-Bakri har exempelvis lämnat efter sig flertalet goda skriftliga källor om kungariket Ghana.

Det land som idag heter Ghana ligger inte där det historiska kungadömet Ghana låg. Detta kungadöme existerade från 300-talet e.v.t, men såg sin storhetstid mellan 900- och 1200-talet och låg huvudsakligen i dagens Mauretanien och Mali, med ett styre i den centrala orten Kumbi Saleh. Dock brukar man i dagens Ghana se det gamla Ghana-riket som en föregångare, då man likt majoriteten av kulturer i världen gärna vill visa upp en intressant och rik historia.

Här låg det historiska kungariket Ghana. Ni som kan er afrikanska geografi vet att dagens Ghana ligger där orden "Volta River" står på denna karta.

Ordet Ghana betyder egentligen krigshövding och är inte namnet på folket, utan vad folket kallade sin ledare och i förlängningen sitt rike. Att folket kallade sin hövding för krigshövding är oerhört passande om man ser till hur Ghanariket expanderade under 900-talet. När man lyckades ta staden Awdaghost, strategiskt placerad längs med de vanligaste handelsrutterna, fick man genast ett mycket större inflytande över Västafrika. Detta markerar starten på Ghanarikets storhetstid. Flera mindre kungariken uppgick i Ghana och mot millennieskiftet håller Ghanas kung makten över ett territorium ungefär lika stort som dagens Texas.

Ghanariket blev väldigt viktigt i handelssynpunkt. Genom att handla med de nomadiska Berberna blev man rikare och rikare. Mycket av denna handel handlade om att byta det guld man hade gott om i Västafrika mot det salt som Berberna handlade med (och självklart andra varor också). Ghanas rikedom vilade mycket på de guldfyndigheter som fanns i riket. Den kungliga skattkammaren hade monopol på all guldexport och hovet blev oerhört rika på denna export, samt de tullar man hade för handelsmän som ville föra in gods i riket. Slavhandeln var också väldigt utbredd i Ghanariket. Dock var det inte bara varor som rörde sig på handelsvägarna i Västafrika. Idéer rörde sig också snabbt längs handelsvägarna.

Ghanariket skulle komma att efterföljas av kungariket Mali i regionen. Imperier uppstår och faller och Ghana var inget undantag. I vissa böcker kan man läsa att detta berodde på att muslimer invaderade det som var Ghana och inrättade staten Mali, som skulle vara mer vänlig mot islam än vad Ghana hade varit. Detta är ett på tok för enkelt sätt att se världen. Även om Ghanas kungahus höll fast vid sina afrikanska religioner och inte konverterade till islam, medan kungariket Malis härskare i större utsträckning var troende muslimer, kan man inte se det som ett enkelt ”före och efter islam i Västafrika”. Situationen är, som vanligt, mer komplicerad.

Det fanns gott om muslimer i Ghanariket som kunde utöva sin religion utan problem, även om kungahuset utövade annan religion. Al-Bakri skriver:

The city of Ghana (här menas Kumbi Saleh) consists of two towns lying on a plain, one of which is inhabited by Muslims and is large, posessing twelve mosques (...). Each has its imam, its muezzin and paid reciters of the Quran. The town possesses a large number of jurisconsults and learned men. (Ur McKay et. al. 2008:239).

Att där existerar så många som tolv moskéer visar att den muslimska befolkningen var väldigt stor. Den sista meningen visar även att det fanns delar av stadens offentliga förvaltning som var muslimer. Alltså var det inga problem att ta sig uppåt i rikets hierarki för muslimer. Historiker har även sett tecken på att stadens förvaltning var starkt påverkad av muslimska idéer. Detta målar istället en bild av en mer dynamisk övergång från ett rike till ett annat, där religionen spelar en viss roll, men inte all roll. Det efterföljande Maliriket tog över där Ghanariket tog slut och fortsatte vara en oerhört rik aktör i regionen. Berättelsen om kungen Mansa Moussas vallfärd till Mekka är ett strålande exempel på detta (kanske ett senare blogginlägg).

En avbildning av hur Kumbi Saleh såg ut.

Att Västafrika tidigt var hem åt mäktiga imperier med mycket kapital skulle komma att påverka regionens kommande historia. Hos européer börjar bilden av Västafrika som ett El Dorado sprida sig under Malirikets dagar. Tillgången på guld och även de institutioner kring slavhandel som existerade sedan tidigare kom väl till nytta för européerna när de mellan 1500- och 1800-talet sökte sig till Västafrika för att handla i guld och slavar. Många av de afrikanska slavar som transporterades över Atlanten kom ifrån denna region.

Vad var då min mening med att berätta om detta kungarike? Jag hoppas att jag genom att måla upp bilden av det stora, starka och stabila kungariket Ghana lyckades ge er en bild av Afrika som vanligtvis inte får komma upp till ytan. Under denna tid är Europa delat i flertalet mindre stadsstater som inte kan hålla sams ordentligt. Samtidigt kan detta imperium i västra Afrika växa sig starkt och enat och bli en global aktör inom handel. Världen är inte alltid så enkel som vi tänker oss.

Rekommenderad läsning

Vill ni lära er mer om Ghanariket rekommenderar jag att ni tar en titt på den pinfärska boken Discovering The Empire of Ghana skriven av Robert Z. Cohen. Mycket av boken finns tillgänglig gratis via Google Books för den som vill ha en gratis försmak av Cohens forskning.