Warning:Pirates and Ninjas and Lasers

I detta inlägg kommer jag att besöka en av de platser och perioder jag finner mest fascinerande i världens historia, nämligen Japan under Tokugawa-shogunatet. Samtidigt kommer jag att angripa de gängse bilderna av två välkända japanska företeelser som kraftigt snedvridits av Hollywood, tv-spelsbranschen och många andra. Jag kommer i tur och ordning att berätta om vad grupperna Ninja och Samuraj egentligen innefattar, till skillnad från vad som är allmänt accepterat som sanning idag.

Jag tänker först ge en liten bakgrundsbeskrivning av Japan mellan åren 1603-1868, den tid som brukar kallas för Edo-perioden, eftersom styret under denna period sköttes ifrån Edo, en stad som senare kom att byta namn till Tokyo. Denna period föregicks av en period när flertalet lokala makthavare, Daimyoer, krigade om makten och bildade allianser och försökte utmanövrera varandra om titeln som Shogun. Denna titel innebär ordagrant militär befälhavare, men kom under stora delar av Japans historia att bli synonym med landets de facto-härskare, speciellt då kejsarmakten var svag.

Edo-perioden inleddes efter att shogun Ieasy Tokugawa år 1600 vunnit slaget vid Sekigahara och lyckats få den lojalitet som behövdes för att styra som Shogun. Det som kom att karaktärisera de år som Tokugawa-shogunatet styrde Japan var stabilitet. Japan stängde sig för omvärlden och blev isolationistiskt. Vissa hävdar att detta var enkom på grund av paranoia gentemot europeiska köpmän och missionärer, men det är att tillskriva dessa allt för stor vikt, även om de kan ha kommit att påverka. Andra lagar som stiftades i Japan under denna period förbjöd användandet av hjul på kärror och användandet av vapen för alla som inte tillhörde krigarkasten.

En avbildning av Iyeasu Tokugawa.

Precis. Japan hade ett kastsystem som människorna var indelat i. På toppen kunde man finna krigarkasten, de som var de enda tillåtna att bära vapen. Dessa människor är Samuraj. Samurajkasten växte sig stark under Tokugawa-shogunatet, vilket kan verka förvirrande. Hur kan en krigarkast växa sig stark under en period med intern stabilitet? Jo, genom en av de uppfinningar historiker älskar och många andra hatar; Byråkrati! Samurajerna tog ledande positioner inom Japans byråkrati och utgjorde en enorm maktfaktor som formade landet. Man kan se hur detta går igen senare i historien när samurajättlingar under tidigt 1900-tal tar ledande positioner som officerare inom militären och efter andra världskrigets slut återfinns i stor utsträckning som investmentbankirer och andra yrken traditionellt vikta åt överklassen. Det är långt sedan dagarna då samurajer stod ansikte mot ansikte på var sin sida om ett fält vid exempelvis Sekigahara för att kriga till ”ett ärorikt slut”, den bild som ofta får porträttera samurajer i modern västerländsk kultur.

För att ytterligare nyansera bilden av samurajer är det värt att nämna att inte bara män var samurajer. En enkel tumregel ger att ungefär varannan samuraj var såklart kvinna. Det finns såklart även testamenten till hur samurajer beter sig på ett sätt man sällan får se i Hollywoodfilmer med Tom Cruise. Eller som författaren Andrew Gordon säger i sin bok A Modern History of Japan:

A Rough-and-tumble lot. Samurai gang wars – a West Side Story in the shadow of Edo Castle - were frequent in the early 1600s.

Vi pratar alltså om en samhällsklass i det japanska samhället som är oerhört mångfacetterad och inte kan sammanfattas som en asketiskt levande krigare med ädla ideal tillhörande en värld som glömmer bort honom (kvinnor brukar inte få plats i sådana narrativ), vilket oftast är bilden av ”den ädle samurajen” som porträtteras i västerländsk populärkultur.

Varifrån kommer då vår bild av ninjan? Den historiska förlagan härrör ur perioden Sengoku, som föregick Tokugawa-shogunatet. Sengoku kan löst översättas till ”perioden för inbördeskrig”. I två av de mer glesbefolkade territorierna utan stark centralmakt i centrala Kyushu (Japans största ö) slöt sig lokala samurajer samman i egna klaner som fick utgöra grunden till byar där de verkade ifrån. Detta var från början en skyddsåtgärd. Byarna var ofta svåra att ta sig till och samurajerna som levde där utvecklade gerillakrigföring och sätt att agera på i mindre militära förband. Ofta svarade de bara till sitt eget lokala överhuvud, men ju mer kända dessa sammanslutningar blev, desto oftare blev de anlitade av andra daimyoer för att utföra gerillaoperationer och, ja, även lönnmord.

Dock måste vi se till att detta inte innebar att ninjas bara opererade nattetid helt klädda i svart och hade monopol på att använda specifika vapen, som exempelvis kaststjärnor (shuriken) eller de ishackeliknande Kusari-Gama. Shuriken blev mer populära under Tokugawa-shogunatet, när bara samurajer fick bära vapen, eftersom vilken bonde som helst kunde bära och lätt dölja en Shuriken. Kusari-Gama skulle bara motverka en ninjas syfte, då de mest väcker uppmärksamhet. Det så kallade ninjato-svärdet, som ofta syns i populärkultur om ninjas, har inget belägg i verkligheten.

Ytterligare ett belägg för den bild Ninjan har fått i vår populärkultur.

En följd av att ninja ofta slöt sig samman i så pass små enklaver som de gjorde och sällan interagerade i vanlig social kontext med människor utanför sin egen by ledde även till ett visst mått av inavel inom vissa ninjaklaner. Vissa klaner utvecklade även religiös fanatism och blev mer sektlika, men detta skall inte ses som allmänt rådande. I och med slutet av Sengoku-perioden och inledningen av Tokugawa-shogunatets styre blev ninjaklaner allt mer sällsynta i Japan, framför allt eftersom de nu inte kunde fylla samma syfte som tidigare.

Jag hoppas att jag med detta inlägg har lyckats nyansera bilderna av vad Samuraj och Ninja innebär. Detta går egentligen igen när det gäller de flesta nationella ikoner som skall avbildas som en enkel och homogen grupp. Den gängse bilden av våra skandinaviska vikingar är exempelvis en sammanslagning av olika myter uppfunna av 1800-talets svenska nationalister bittra över förlusten av Finland, den tyske kompositören Richard Wagner, Hollywood och både svenska och utländska vodkatillverkare med flera.

Rekommenderad läsning

Idag kommer jag rekommendera skönlitteratur. Jag har alltid funnit Japan och deras historia och kultur fantastiskt intressant, då den har en så pass säregen prägel. Mycket av detta intresse kommer ifrån när jag läste James Clavell’s Shogun (1975 års stora bästsäljare). Även om Clavell förenklar en del skeenden har han gjort gedigen research om Japan och ger en enormt detaljrik bild i detta epos.