Arternas samspel; Exemplet kanin.

Även om vi gärna vill tro det är vi människor inte ensamma på denna planet. Världen snurrar inte heller kring oss, även om vi varit bättre än någon annan art på planeten när det kommer till att påverka densamma på kortast möjliga tid.

Idag tänkte jag belysa detta genom ett historiskt exempel innehållande kaniner. Ett djur som utanför Monty Pythons film Monty Python and The Holy Grail ofta uppfattas som ett fluffigt litet oskyldigt djur. Vad har då detta till synes oskyldiga djur då att göra med ett av TV:s (för mig oförståeligt) mer populära program om australiensiska gränsbevakare? En hel del ska det visa sig. Det ska även visa sig att det kanske är fler än Monty Python som tycker att kaniner kan vara hemska djur.

Oryctolagus cuniculus, även känd som europeisk vildkanin.

1854 grundas sällskapet La Societe Zoologique d’Acclimatation i Paris. Ett sällskap som arbetar utifrån idén att ju mer europeisk världen ser ut, desto bättre. Detta sällskap var inte det enda som skrev under på denna princip bland 1800-talets europeiska kolonialmakter. I Victoria, Australien grundades snart en av flera liknande sällskap efter den franska förebilden, här hette sällskapet Acclimatization Society. Grundaren av detta sällskap var godsägaren, tillika brittiska nybyggaren Thomas Austin. Ett av hans största problem med den australiensiska faunan var att den inte var lika tillfredsställande som den europeiska i fråga om småvilt att jaga. Austin bad således sin bror i december 1859 att skicka över en del småvilt från England, för att utgöra basen till småvilt att jaga i Australien. Bland de djur som skickades över fanns 24 europeiska vildkaniner. Så fort dessa satte tass på australiensisk mark var skadan skedd och de zoologiska dammluckorna öppnade.

Bara åtta år senare rapporterades det om en storjakt på Austins gods i New South Wales där man hade lyckats skjuta runt 14 000 europeiska vildkaniner, samtliga ättade till de 24 första. Om inte varningsklockorna hade ringt tidigare borde de ringa nu. Vilka mått tog man då efter att dessa siffror publicerats? Jo, man valde att belöna Austin med Acclimatization Societys medalj som tack för att han importerat kaninerna.

Facepalm: A facepalm is the physical gesture of placeing one's hand across one's face or lowering one's face into one's hand or hands. (...) The gesture is found in many cultures as a display of frustration, disappointment, embarassment, shock, surprise or sarcasm.

Hur kunde då kaninbefolkningen i Australien växa sig så stor så fort? En kull vildkaniner brukar vara kring 4 stycken och dräktighetsmånaden ligger på en månad. Inte så farliga siffror om det inte vore för att kaninhonan är redo att para sig igen bara timmar efter att ha fött den första kullen. Under en säsong kan kaninhonan hinna med att föda sex kullar. Kaninen blir könsmogen vid fyra månaders ålder. I Europa har vi dock inte haft samma problem, eftersom våran fauna innehåller vesslor, mårdar och rävar som gladeligen sätter i sig vildkaniner och håller deras population nere. Eftersom sådana djur saknas i Australien var det fritt fram för kaninerna att breda ut sig i så stor utsträckning som möjligt, vilket de även gjorde.

1910 beräknade man att där existerade runt 10 miljarder kaniner i Australien, samtliga besläktade med de 24 första kaninerna, som kom bara femtio år tidigare. De utgör stora bekymmer för australiens lantbrukare, då dessa vegetarianer kan sätta i sig ordentligt med föda ur antingen betesmarker eller spannmålsskörder. Vissa till Australien tillhörande däggdjur fick se sin föda ätas upp av kaninerna. Kaninernas framfart kostar idag den australiensiska staten årligen mellan 1 och 6 miljarder kronor.

Har man inte försökt göra något för att stoppa kaninerna och deras framfart på en större skala än småviltsjakterna på Thomas Austins gods? Jodå, redan i början av 1900-talet satte man upp staket tvärs över kontinenten för att försöka isolera kaninerna till ena delen av kontinenten. Detta enorma projekt slutade i att kaninerna helt sonika grävde sig under staketen och spred sig över hela kontinenten. 50 år senare försökte man istället att få bot på sina gnagarproblem genom att sprida för kaninerna dödliga sjukdomar över kontinenten. Det för vildkaniner dödliga Myxomaviruset slog ut kaninerna på stor skala och verkade fort. Dock glömde man här bort en av de primära reglerna inom virologi. Ett virus kommer aldrig kunna slå ut en hel art, då det kommer vara ungefär 10 % av denna art som är naturligt immuna. Dessa immuna kaniner behöver i sin tur bara något år på sig för att återbefolka populationen till den magnitud den var innan viruset släpptes ut, med följden att den nya populationen är resistent mot viruset. Det är därför man finner några av världens friskaste kaniner i just Australien.

Denna historia kan man dra flera lärdomar av. En av de enklare lärdomar man kan dra är att man måste vara försiktig med ekosystem man inte känner till. Detta exempel är väldigt talande för de europeiska kolonisatörernas attityder gentemot sina kolonier och den brist på respekt man hade för den mångfald som existerade runtom i världen. En sådan nonchalant attityd i kombination med australiens ömtåliga ekosystem fick i det fall svåröverskådliga konsekvenser som ingen kunde förutse när Austin 1859 importerade sina 24 europeiska vildkaniner. Idag vet vi att biologisk mångfald är något eftersträvansvärt, då vi funnit att alla levande organismer på något sätt fyller en funktion i våra ekosystem. Genom att inte respektera detta har flertalet arter bara under de senaste 2-300 årens ökade globalisering fått stryka på foten och förpassas till historieböckerna, utan att vi någonsin har förstått var de passar in i respektive ekosystem.

Många gånger har vi människor inte ens varit medvetna om vad vi gjort när vi skadat den biologiska mångfalden, även om vi helt plötsligt har fått sitta med det tråkigt resultatet. Ett strålande exempel på detta är hur befolkningen på Påskön i Stilla Havet gjorde sig kvitt all skog som fanns på ön, enligt C-14 metoden i stor skala redan under 1300-talet. En dag fanns det inte längre någon ved att elda med, men då var det redan för sent. Och det var nog först då man började ångra sig för vad man själv och ens förfäder gjort.

Rekommenderad läsning

Jag kommer rekommendera lite lätt läsning där både exemplen med kaninerna och Påskön finns med, samt en hel del andra historiska misstag. Daniel Rydéns 101 historiska misstag är en trevlig liten bok innehållande flertalet mer eller mindre dråpliga episoder där människor har ”klantat sig lite” genom historien.