måndag 17 november 2014

Världens största land

Om man tar en titt på närmaste världskarta och får frågan om vilket världens till ytan största land är är svaret inte speciellt svårt. Man kan enkelt känna igen Ryssland som världens största land, utan att ens tveka om det är en följd av Mercator-projektionen. Med drygt 17 miljoner km2 är Ryssland nästan dubbelt så stort som världens till ytan näst största land, Kanada.

Vad beror då detta på? En del av förklaringarna kan stå att finna i det ogästvänliga klimat som råder över stora delar av den landmassa som idag tillhör Ryssland. I och med att permafrosten och tajgan historiskt inte varit rika på resurser eller andra fördelar som icke-ryska politiker skulle kunna vara intresserade av skulle de enligt denna logik ha lämnat dessa landmassor ifred. Och möjligen ligger det sanning i dessa argument. Ryssland är trots all oerhört glesbefolkat, med de mer ogästvänliga territorierna i stort sett tomma på människor.

Men detta är bara en del av historien. Att lyckas hålla samman så pass stora landmassor med så oerhört mångkulturell befolkning till en enda nationsstat är inget lätt företag. Och som historien ska visa har det heller inte varit det.

Ryssland kom att utvecklas ur ett rike som vi idag kallar Kievrus, som existerade mellan 800- och 1200-talet. Detta rike innefattar delar av det som idag är västra Ryssland, samt den östra halvan av Ukraina. Styret skedde, som man kan gissa på namnet, ifrån Kiev i dagens Ukraina. På Lunds Universitet fick jag lära mig att denna stat grundades av svenska vikingar och handelsmän som reste söderut genom Östeuropa på floder som Dniepr för att komma till mellersta östern. Vissa drar även paralleller till att detta skulle vara grunden till att Ukrainas flagga har samma färger som den svenska (vilket är fel på flera nivåer). Jag lägger dock mina pengar på en annan (utanför Sverige) förhärskande teori, som känns mer logisk. Kievrus grundades mer troligtvis av slaviska folk som redan bodde i området, samt vandrade nordost ifrån Balkan. Språkligt och kulturellt ligger ryska och Ryssland mycket närmre de slaviska språken och kulturerna än den svenska. Att den förstnämnda teorin dock är vanligt förekommande i Sverige är inte speciellt förvånande, då det skulle innebära någon form av svensk överhet gentemot Ryssland, samt en stolthet i att ha grundat världens största land.
Ungefär hur gränserna för Kievrus gick

Ryssland är ett land slitet mellan två kontinenter. Genom historien har de orienterat sig mer mot antingen Europa eller Asien. De tidiga storfurstarna i Kievrus orienterade sig mer mot det Europeiska i ett beslut som fortfarande är av vikt i Ryssland. De konverterade till bysantinsk kristendom, istället för en annan stor religion i trakterna, islam. Enligt vissa uppgifter var detta på grund av att Kejsar Vladimir I under 1000-talet fann det omöjligt att konvertera till en religion som islam, som förbjöd alkohol. Han tillskrivs även citatet (min översättning): ”Drycken är ryssens glädjeämne”. Så mycket för att slå hål på ihållande fördomar mot ryssarna. Denna orientering mot Europa har dock spår i Ryssland idag, i form av den Rysk-Ortodoxa kristendom som utövas vitt och brett i landet. Den är även nära besläktad med den Grekisk-Ortodoxa kristendomen som är vanlig i sydöstra Europa, då bägge dessa former av kristendom har sitt ursprung i den Bysantinska kristendomen.

År 1240 kommer dock en vändning mot Asien, när Djingis Khan och hans mongoler utan större problem annekterar Kievrus och inlemmar det i det enorma rike som sträckte sig över nästan hela Asien och en bra bit in i Europa. I och med Djingis Khans död formas riket Gyllene Horden i det som idag är södra Ryssland. Även om detta rike inte kom att påverka Ryssland speciellt mycket direkt, så skapade det en folkvandring österut, ifrån Kiev, av det folk som identifierade sig som Rus. Det politiska systemet var ett där ryska prinsar försökte utmanövrera varandra om lokal makt, vilket mongolerna var okej med, så länge prinsarna betalade skatt till mongolerna och erkände dem som överhuvuden. En mer direkt följd av Gyllene Hordens khanat är dock att ryssarna skärs av ifrån Bysans, det rike som Kievrus tidigare hade haft mycket gemensamt med. Ryssarna blir mer isolerade och blir inte riktigt européer, mongoler eller bysantiner. De skapar sig en egen kultur i spänningsfältet mellan dessa andra riken.

Något annat mongolerna även fick makt över var att utse den ryske Storfursten bland de ryska prinsarna. Det är nu maktskiftet bland ryssarna skiftar vidare österut och landar i Moskva, då mongolerna gör Moskovitprinsar till Storfurstar vid mer än ett tillfälle. De ger även de moskovitiska prinsarna rätt att samla in skatter åt mongolerna från de andra ryska prinsarna, vilket ger moskoviterna extra klirr i kassan. Här byggdes en stabilitet i Moskva, då moskoviterna var lierade med mongolerna som hjälpte till att skydda staden. Moskva ligger även vid fyra olika floder, vilket gör att staden är väl positionerad för handel. Och få saker lockar till sig människor som möjligheten till kommers. Moskva växer under denna period, till den milda grad att den ryska kyrkan till och med anlägger sitt säte där år 1325.

Under slutet av 1300-talet börjar dock mongolernas makt i imperiet att krympa och Moskoviterna förklarar krig mot mongolerna och lyckas vinna större framgångar, vilket får övriga ryssar att se mongolerna som möjliga att besegra, och Moskoviterna som ledande kämpar att samlas bakom.

Det är dock senare, under Ivan III (även känd som Ivan den Store) och den andra halvan av 1400-talet som mongolerna börjar få rikligt med stryk av Moskoviterna, som även lägger under sig områden tillhörande andra ryska prinsar. Gyllene Horden krossas och Ivan expanderar både västerut mot Baltikum och österut mot det sammanfallande mongoliska imperiet. Moskoviternas makt börjar sprida sig över större och större områden. Mongolväldet är starkt på nedgång och Ivan III utnyttjar detta till att lägga under sig mycket av det vi idag ser som Ryssland. Ivan förklarar sig senare som härskare över alla ryska folk och är den förste att ta sig titeln Tsar. Han tar sig även titeln autokrat. Han är därmed den förste att skapa den första centraliserade ryska staten.
Den vanligaste avbildningen av Ivan III

Under de kommande 500 åren kommer Rysslands gränser att skifta mycket, dock med samma centrala områden. Landet kommer även att genomgå en kommunistisk revolution och förklaras som den socialistiska staten Sovjetunionen i över 70 år. Alla dessa gränsförändringar till trots, inklusive den senaste annekteringen av Krim-halvön, lades ändå grunden till Ryssland som ett så pass stort land det är under Ivan III och 1400-talet.

Rekommenderad läsning

Mycket av den litteratur som producerats om Ryssland på svenska rör ofta de senaste 200 årens historia och går inte lika långt tillbaka i historien som en del teman i detta blogginlägg. Jag vill dock rekommendera Per-Arne Bodins (prof. Slaviska Institutionen, SU) Ryssland och Europa: En kulturhistorisk studie, som tar tag i hur Ryssland varit isolerat och påverkats från flera håll med avstamp i 900-talet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar