Om man tar en
titt på närmaste världskarta och får frågan om vilket världens till ytan
största land är är svaret inte speciellt svårt. Man kan enkelt känna igen
Ryssland som världens största land, utan att ens tveka om det är en följd av Mercator-projektionen.
Med drygt 17 miljoner km2 är Ryssland nästan dubbelt så stort som
världens till ytan näst största land, Kanada.
Vad beror då
detta på? En del av förklaringarna kan stå att finna i det ogästvänliga klimat
som råder över stora delar av den landmassa som idag tillhör Ryssland. I och
med att permafrosten och tajgan historiskt inte varit rika på resurser eller
andra fördelar som icke-ryska politiker skulle kunna vara intresserade av
skulle de enligt denna logik ha lämnat dessa landmassor ifred. Och möjligen
ligger det sanning i dessa argument. Ryssland är trots all oerhört
glesbefolkat, med de mer ogästvänliga territorierna i stort sett tomma på
människor.
Men detta är bara
en del av historien. Att lyckas hålla samman så pass stora landmassor med så
oerhört mångkulturell befolkning till en enda nationsstat är inget lätt
företag. Och som historien ska visa har det heller inte varit det.
Ryssland kom att
utvecklas ur ett rike som vi idag kallar Kievrus, som existerade mellan 800-
och 1200-talet. Detta rike innefattar delar av det som idag är västra Ryssland,
samt den östra halvan av Ukraina. Styret skedde, som man kan gissa på namnet,
ifrån Kiev i dagens Ukraina. På Lunds Universitet fick jag lära mig att denna stat grundades av
svenska vikingar och handelsmän som reste söderut genom Östeuropa på floder som
Dniepr för att komma till mellersta östern. Vissa drar även paralleller till
att detta skulle vara grunden till att Ukrainas flagga har samma färger som den
svenska (vilket är fel på flera nivåer). Jag lägger dock mina pengar på en annan (utanför Sverige) förhärskande teori, som känns mer logisk. Kievrus grundades
mer troligtvis av slaviska folk som redan bodde i området, samt vandrade
nordost ifrån Balkan. Språkligt och kulturellt ligger ryska och Ryssland mycket
närmre de slaviska språken och kulturerna än den svenska. Att den förstnämnda teorin
dock är vanligt förekommande i Sverige är inte speciellt förvånande, då det
skulle innebära någon form av svensk överhet gentemot Ryssland, samt en
stolthet i att ha grundat världens största land.
Ungefär hur gränserna för Kievrus gick |
Ryssland är ett
land slitet mellan två kontinenter. Genom historien har de orienterat sig mer
mot antingen Europa eller Asien. De tidiga storfurstarna i Kievrus orienterade
sig mer mot det Europeiska i ett beslut som fortfarande är av vikt i Ryssland.
De konverterade till bysantinsk kristendom, istället för en annan stor religion
i trakterna, islam. Enligt vissa uppgifter var detta på grund av att Kejsar
Vladimir I under 1000-talet fann det omöjligt att konvertera till en religion
som islam, som förbjöd alkohol. Han tillskrivs även citatet (min översättning):
”Drycken är ryssens glädjeämne”. Så mycket för att slå hål på ihållande
fördomar mot ryssarna. Denna orientering mot Europa har dock spår i Ryssland
idag, i form av den Rysk-Ortodoxa kristendom som utövas vitt och brett i
landet. Den är även nära besläktad med den Grekisk-Ortodoxa kristendomen som är
vanlig i sydöstra Europa, då bägge dessa former av kristendom har sitt ursprung
i den Bysantinska kristendomen.
År 1240 kommer
dock en vändning mot Asien, när Djingis Khan och hans mongoler utan större
problem annekterar Kievrus och inlemmar det i det enorma rike som sträckte sig
över nästan hela Asien och en bra bit in i Europa. I och med Djingis Khans död formas riket Gyllene
Horden i det som idag är södra Ryssland. Även om detta rike inte kom att
påverka Ryssland speciellt mycket direkt, så skapade det en folkvandring österut, ifrån
Kiev, av det folk som identifierade sig som Rus. Det politiska systemet var ett
där ryska prinsar försökte utmanövrera varandra om lokal makt, vilket mongolerna
var okej med, så länge prinsarna betalade skatt till mongolerna och erkände dem
som överhuvuden. En mer direkt följd av Gyllene Hordens khanat är dock att
ryssarna skärs av ifrån Bysans, det rike som Kievrus tidigare hade haft mycket
gemensamt med. Ryssarna blir mer isolerade och blir inte riktigt européer,
mongoler eller bysantiner. De skapar sig en egen kultur i spänningsfältet mellan dessa andra riken.
Något annat
mongolerna även fick makt över var att utse den ryske Storfursten bland de
ryska prinsarna. Det är nu maktskiftet bland ryssarna skiftar vidare österut
och landar i Moskva, då mongolerna gör Moskovitprinsar till Storfurstar vid mer
än ett tillfälle. De ger även de moskovitiska prinsarna rätt att samla in
skatter åt mongolerna från de andra ryska prinsarna, vilket ger moskoviterna extra
klirr i kassan. Här byggdes en stabilitet i Moskva, då moskoviterna var lierade
med mongolerna som hjälpte till att skydda staden. Moskva ligger även vid fyra
olika floder, vilket gör att staden är väl positionerad för handel. Och få
saker lockar till sig människor som möjligheten till kommers. Moskva växer under
denna period, till den milda grad att den ryska kyrkan till och med anlägger
sitt säte där år 1325.
Under slutet av
1300-talet börjar dock mongolernas makt i imperiet att krympa och Moskoviterna
förklarar krig mot mongolerna och lyckas vinna större framgångar, vilket får
övriga ryssar att se mongolerna som möjliga att besegra, och Moskoviterna som
ledande kämpar att samlas bakom.
Det är dock
senare, under Ivan III (även känd som Ivan den Store) och den andra halvan av
1400-talet som mongolerna börjar få rikligt med stryk av Moskoviterna, som även
lägger under sig områden tillhörande andra ryska prinsar. Gyllene Horden
krossas och Ivan expanderar både västerut mot Baltikum och österut mot det
sammanfallande mongoliska imperiet. Moskoviternas makt börjar sprida sig över
större och större områden. Mongolväldet är starkt på nedgång och Ivan III
utnyttjar detta till att lägga under sig mycket av det vi idag ser som
Ryssland. Ivan förklarar sig senare som härskare över alla ryska folk och är
den förste att ta sig titeln Tsar. Han
tar sig även titeln autokrat. Han är därmed den förste att skapa den första
centraliserade ryska staten.
Den vanligaste avbildningen av Ivan III |
Under de kommande
500 åren kommer Rysslands gränser att skifta mycket, dock med samma centrala områden. Landet kommer även att
genomgå en kommunistisk revolution och förklaras som den socialistiska staten Sovjetunionen i över 70 år.
Alla dessa gränsförändringar till trots, inklusive den senaste annekteringen av
Krim-halvön, lades ändå grunden till Ryssland som ett så pass stort land det är
under Ivan III och 1400-talet.
Rekommenderad läsning
Mycket av den
litteratur som producerats om Ryssland på svenska rör ofta de senaste 200 årens
historia och går inte lika långt tillbaka i historien som en del teman i detta
blogginlägg. Jag vill dock rekommendera Per-Arne Bodins (prof. Slaviska
Institutionen, SU) Ryssland och Europa: En kulturhistorisk studie, som tar tag i hur Ryssland varit isolerat och påverkats från flera håll med avstamp i
900-talet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar