Få av oss känner
till den gamla kolonin Saint-Domingue. Om jag däremot säger att det är den
västligaste tredjedelen av ön Hispaniola så kommer nog många av er inse att det
är Haiti och dess koloniala namn jag pratar om. Efter att Christoffer Columbus
stigit iland på ön 1492 och förklarat den spansk tog det inte många år innan
lokalbefolkningen var i det närmsta utrotad, en historia som går igen överallt
på de amerikanska kontinenterna. Den historia jag tänkte berätta tar dock sin
start 1697, när spanjorerna säljer det som skall komma att bli Haiti till det
expanderande franska imperiet.
Man döper den
nyligen inköpta delen av Hispaniola till Saint-Domingue och börjar snabbt göra
ändringar i hur ön drivs i syfte att göra ekonomisk vinning på den. Man väljer
att ändra på en hel del av miljön och satsa på att framställa socker och kaffe.
Efter ett tag kommer så mycket som 40 % av Europas socker och 60 % av Europas
kaffe ifrån Saint-Domingue. Hur lyckas man då med detta? Jo, med enorma mängder
slavar som man tvingat med sig ifrån Afrika. Det går så långt att
Saint-Domingue ett tag är den koloni i Amerika som har näst flest slavar efter
Brasilien. Det är nu du skall jämföra länderna Haiti och Brasilien på en
världskarta och inse hur omfattande och omänsklig denna slavhandel var. Än mer
så, när man tänker på att sockerplantager är bland de mest omänskliga ställen
man kan tvingas arbeta vid. Dödstalen steg i höjden och många blev lemlästade.
Hur ser då det
Haitiska samhället ut vid tiden för revolutionen? Man kan säga att samhället
var indelat i fyra etniskt åtskilda grupper. Högst upp på näringskedjan fann man
de vita plantageägarna, Grand Blancs. Dessa
ägde plantagerna och slavarna och höstade in vinsterna som gjordes på desamma.
De höll sig dock för det mesta hemma i Frankrike och levde gott på sin
avkastning. Dock hade dessa fransmän, som var överväldigande män, gett upphov
till nästa samhällsklass, genom att under sina resor till Saint-Domingue avla
barn tillsammans med de färgade slavkvinnorna. Dessa fäder brukade sedan frige
sina barn och se till att de kom att utgöra ett styrande skikt i kolonin. Vissa
av de fria färgade kom så långt i samhället att de senare själva ägde
plantager. Under dessa kunde man finna nästa samhällsgrupp, Le Petit Blancs, de fattiga vita, vilka
man skulle kunna se som arbetarklassen. Slavarna var ca. 90 % av öns befolkning
vid den här tiden, men det var knappast någon som såg på dem som en egentlig
del av befolkningen, eller ens som människor. Fantastiskt framgångsrecept för
en stabil regim, hör jag hur ni inte tänker.
När den franska
revolutionen bröt ut 1789 hade alla dessa grupper något att klaga på. Grand
Blancs klagade på franska handelslagar, de färgade fria på att de fortfarande
blev diskriminerade emot på laglig basis, oavsett hur rika och viktiga de blev
för kolonins ekonomi. Petit Blancs klagade på att de färgade fria hade mer att
säga till om i samhället än vad de hade. Och slavarna var såklart inte nöjda
med sin position. I och med den franska revolutionen 1789 börjar det gå ett
rykte bland slavarna på ön om att den franske kungen skulle ha frigett dem. Här
börjar vi se grogrundenför slavuppror. 1791 ger den franska kongressen fler
rättigheter till de färgade fria, vilket Petit Blancs inte är nöjda med. De i
sin tur börjar nu likna sig själva med det tredje ståndet i Frankrike och vill
ta del av den frihet, jämlikhet och broderskap som man revolutionerar för
hemma. I praktiken vill de också bli slavägare. Jämlikheten i detta fall gällde
inte svarta människor. Detta ledde till bråk och skärmytslingar mellan Petit
Blancs och de färgade fria, som nu distansierat sig ännu mer från varandra.
I augusti 1791
agerar sedan slavarna. Slavarna slåss och håller sitt eget mot fransmännen,
samtidigt som de allierar sig med Spanien, som också är i krig med Frankrike. T’oussaint
L’Ouverture, revolutionens ledare blir till och med hedersofficer i den spanska armén. 1793
blir situationen sedan ännu jobbigare för fransmännen, då engelsmännen, som
också är i krig med Frankrike, väljer att invadera Saint-Domingue. Matematiken
gör sig rätt enkel nu. Frankrike kände att de inte hade råd att slå ner en armé
av slavar som frigjort sig själva, samtidigt som de slogs mot både spanjorer
och engelsmän. Detta leder till att generalförsamlingen i Paris den 4 februari
1794 beslutar sig för att befria sina slavar. När dessa nyheter nådde
Saint-Domingue i maj samma år bytte L’Ouverture och hans armé sidor i kriget
och avslutade det.
L’Ouverture tog
över styrningen av Saint-Domingue och började styra ön i riktning mot
självständighet. Sockerplantagerna fanns kvar, då de var en vital del av
kolonins ekonomi, men slaveriet var i alla fall avskaffat. För tillfället.
Frankrike led, som de flesta vet, stora förändringar vid den här tiden. När
Napoleon Bonaparte senare kommer till makten antar man en ny konstitution, vars
lagar dock inte nödvändigtvis behöver gälla i de franska kolonierna. Nu vill
man tjäna pengar på Saint-Domingue och man tänker att det bästa sättet att göra
det på är att åter introducera slaveriet till kolonin. 1802 landar följaktligen
franska krigsfartyg på Saint-Domingue, vilket kom att bli starten till kampen
för självständighet från Frankrike. Striderna började när fransmännen försökte
ta vapnen från de nu befriade slavarna. Även om fransmännen hade
vapenkraft och manskap på sin sida,
lyckades man inte besegra sin fiende, som förutom goda gerillataktiker även
hade tropiska sjukdomar på sin sida i kampen mot fransmännen. Av de 40 000
franska soldater som tagit sig till ön var det vara 8 000 som lyckades ta
sig hem. Nu förhandlade man ifrån kolonins sida med Napoleon om självständighet
och Napoleon gav upp sina drömmar om ett amerikanskt kolonialvälde.
Saint-Domingue blev självständigt och fick namnet Haiti, vilket det hade haft
innan Frankrike kolonialiserade ön.
Vilka är de stora
vinnarna på detta, bortsett från Haitianerna, som tagit sig ur slaveri,
förtryck och kolonialism och vunnit sin självständighet (märk hur tidigti
historien detta sker också)? Jo, den största vinnaren här är den unga nationen
USA. I och med att Napoleon ger upp drömmarna om ett nordamerikanskt
kolonialvälde möjliggör detta Louisiana-köpet,
vilket i princip dubblar storleken på USA.
Efter USA var Haiti nu den andra
staten som gjort sig självständig från kolonialförtryck på de amerikanska
kontinenterna, samt den första moderna nationsstat som styrdes av människor med
afrikanskt ursprung.
Detta är en
fantastisk berättelse om hur Haiti, i en tid av spirande nationalism, lyckas
stå upp för idéerna om alla människors lika värde. Idéer som börjat ta fäste
här och var på den europeiska kontinenten som en följd av den franska
revolutionen, men som i praktiken får genomslag på Haiti.
Litteratur
Vill du läsa mer om
slavrevolter i Karibien? Låt mig då rekommendera Laurent Dubois’ & John D.
Gariggus’s bok Slave Revolution in The
Caribbean, 1789-1804.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar