måndag 13 oktober 2014

1789, fransmän, revolution och... Karibien?

Få av oss känner till den gamla kolonin Saint-Domingue. Om jag däremot säger att det är den västligaste tredjedelen av ön Hispaniola så kommer nog många av er inse att det är Haiti och dess koloniala namn jag pratar om. Efter att Christoffer Columbus stigit iland på ön 1492 och förklarat den spansk tog det inte många år innan lokalbefolkningen var i det närmsta utrotad, en historia som går igen överallt på de amerikanska kontinenterna. Den historia jag tänkte berätta tar dock sin start 1697, när spanjorerna säljer det som skall komma att bli Haiti till det expanderande franska imperiet.

Man döper den nyligen inköpta delen av Hispaniola till Saint-Domingue och börjar snabbt göra ändringar i hur ön drivs i syfte att göra ekonomisk vinning på den. Man väljer att ändra på en hel del av miljön och satsa på att framställa socker och kaffe. Efter ett tag kommer så mycket som 40 % av Europas socker och 60 % av Europas kaffe ifrån Saint-Domingue. Hur lyckas man då med detta? Jo, med enorma mängder slavar som man tvingat med sig ifrån Afrika. Det går så långt att Saint-Domingue ett tag är den koloni i Amerika som har näst flest slavar efter Brasilien. Det är nu du skall jämföra länderna Haiti och Brasilien på en världskarta och inse hur omfattande och omänsklig denna slavhandel var. Än mer så, när man tänker på att sockerplantager är bland de mest omänskliga ställen man kan tvingas arbeta vid. Dödstalen steg i höjden och många blev lemlästade.

Hur ser då det Haitiska samhället ut vid tiden för revolutionen? Man kan säga att samhället var indelat i fyra etniskt åtskilda grupper. Högst upp på näringskedjan fann man de vita plantageägarna, Grand Blancs. Dessa ägde plantagerna och slavarna och höstade in vinsterna som gjordes på desamma. De höll sig dock för det mesta hemma i Frankrike och levde gott på sin avkastning. Dock hade dessa fransmän, som var överväldigande män, gett upphov till nästa samhällsklass, genom att under sina resor till Saint-Domingue avla barn tillsammans med de färgade slavkvinnorna. Dessa fäder brukade sedan frige sina barn och se till att de kom att utgöra ett styrande skikt i kolonin. Vissa av de fria färgade kom så långt i samhället att de senare själva ägde plantager. Under dessa kunde man finna nästa samhällsgrupp, Le Petit Blancs, de fattiga vita, vilka man skulle kunna se som arbetarklassen. Slavarna var ca. 90 % av öns befolkning vid den här tiden, men det var knappast någon som såg på dem som en egentlig del av befolkningen, eller ens som människor. Fantastiskt framgångsrecept för en stabil regim, hör jag hur ni inte tänker.

När den franska revolutionen bröt ut 1789 hade alla dessa grupper något att klaga på. Grand Blancs klagade på franska handelslagar, de färgade fria på att de fortfarande blev diskriminerade emot på laglig basis, oavsett hur rika och viktiga de blev för kolonins ekonomi. Petit Blancs klagade på att de färgade fria hade mer att säga till om i samhället än vad de hade. Och slavarna var såklart inte nöjda med sin position. I och med den franska revolutionen 1789 börjar det gå ett rykte bland slavarna på ön om att den franske kungen skulle ha frigett dem. Här börjar vi se grogrundenför slavuppror. 1791 ger den franska kongressen fler rättigheter till de färgade fria, vilket Petit Blancs inte är nöjda med. De i sin tur börjar nu likna sig själva med det tredje ståndet i Frankrike och vill ta del av den frihet, jämlikhet och broderskap som man revolutionerar för hemma. I praktiken vill de också bli slavägare. Jämlikheten i detta fall gällde inte svarta människor. Detta ledde till bråk och skärmytslingar mellan Petit Blancs och de färgade fria, som nu distansierat sig ännu mer från varandra.

I augusti 1791 agerar sedan slavarna. Slavarna slåss och håller sitt eget mot fransmännen, samtidigt som de allierar sig med Spanien, som också är i krig med Frankrike. T’oussaint L’Ouverture, revolutionens ledare blir till och med hedersofficer i den spanska armén. 1793 blir situationen sedan ännu jobbigare för fransmännen, då engelsmännen, som också är i krig med Frankrike, väljer att invadera Saint-Domingue. Matematiken gör sig rätt enkel nu. Frankrike kände att de inte hade råd att slå ner en armé av slavar som frigjort sig själva, samtidigt som de slogs mot både spanjorer och engelsmän. Detta leder till att generalförsamlingen i Paris den 4 februari 1794 beslutar sig för att befria sina slavar. När dessa nyheter nådde Saint-Domingue i maj samma år bytte L’Ouverture och hans armé sidor i kriget och avslutade det.

L’Ouverture tog över styrningen av Saint-Domingue och började styra ön i riktning mot självständighet. Sockerplantagerna fanns kvar, då de var en vital del av kolonins ekonomi, men slaveriet var i alla fall avskaffat. För tillfället. Frankrike led, som de flesta vet, stora förändringar vid den här tiden. När Napoleon Bonaparte senare kommer till makten antar man en ny konstitution, vars lagar dock inte nödvändigtvis behöver gälla i de franska kolonierna. Nu vill man tjäna pengar på Saint-Domingue och man tänker att det bästa sättet att göra det på är att åter introducera slaveriet till kolonin. 1802 landar följaktligen franska krigsfartyg på Saint-Domingue, vilket kom att bli starten till kampen för självständighet från Frankrike. Striderna började när fransmännen försökte ta vapnen från de nu befriade slavarna. Även om fransmännen hade vapenkraft  och manskap på sin sida, lyckades man inte besegra sin fiende, som förutom goda gerillataktiker även hade tropiska sjukdomar på sin sida i kampen mot fransmännen. Av de 40 000 franska soldater som tagit sig till ön var det vara 8 000 som lyckades ta sig hem. Nu förhandlade man ifrån kolonins sida med Napoleon om självständighet och Napoleon gav upp sina drömmar om ett amerikanskt kolonialvälde. Saint-Domingue blev självständigt och fick namnet Haiti, vilket det hade haft innan Frankrike kolonialiserade ön.

Vilka är de stora vinnarna på detta, bortsett från Haitianerna, som tagit sig ur slaveri, förtryck och kolonialism och vunnit sin självständighet (märk hur tidigti historien detta sker också)? Jo, den största vinnaren här är den unga nationen USA. I och med att Napoleon ger upp drömmarna om ett nordamerikanskt kolonialvälde möjliggör detta Louisiana-köpet, vilket i princip dubblar storleken på USA.
 Efter USA var Haiti nu den andra staten som gjort sig självständig från kolonialförtryck på de amerikanska kontinenterna, samt den första moderna nationsstat som styrdes av människor med afrikanskt ursprung.
Detta är en fantastisk berättelse om hur Haiti, i en tid av spirande nationalism, lyckas stå upp för idéerna om alla människors lika värde. Idéer som börjat ta fäste här och var på den europeiska kontinenten som en följd av den franska revolutionen, men som i praktiken får genomslag på Haiti.

Litteratur


Vill du läsa mer om slavrevolter i Karibien? Låt mig då rekommendera Laurent Dubois’ & John D. Gariggus’s bok Slave Revolution in The Caribbean, 1789-1804. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar