fredag 27 februari 2015

Det Colombianska utbytet

Det colombianska utbytet är tyvärr något jag inte tycker är tillräckligt känt i världens historia. Det har ett häftigt namn och låter som en spionroman från 1970-talet. Det enda gemensamma det har med Colombia att göra är dock att både nationalstaten som detta skeende har fått namn efter samma italienare, Christofer Columbus. Jag skulle vilja gå så långt att tillmäta det colombianska utbytet lika stor vikt som den industriella revolutionen på 1800-talet. Det är en händelse som har kommit att i grunden förändra våran värld. Med följder som ingen av oss ens kan överskåda ordentligt idag. Dock hade nog Columbus själv inte en aning om detta när han 1492 landsteg i Karibien. Jag vill redan nu flagga för att jag i detta inlägg kommer att sammanfatta de amerikanska kontinenterna i den simplare termen ”Amerika”. När jag använder det ordet så menar jag alltså både Nord- och Sydamerika.
En etsning av Columbus ilandstigande på Guanihani, en ö i ögruppen Bahamas som Columbus snart hade döpt om till San Salvador. Det är dock antagligen inte den ö på Bahamas som heter så idag.

Det colombianska utbytet handlar om det flertal utbyten som skett mellan Amerika å ena sidan och Eurasien och Afrika å andra sidan. Ett av de mer kända utbyten som skedde här emellan var utbytet av sjukdomar. Detta eftersom sjukdomarna blev så oerhört kostsamma för de ursprungsbefolkningar som bodde i Amerika. Sjukdomar som exempelvis smittkoppor var något de europeiska sjömännen som nådde Amerika hade hunnit utveckla immunitet mot i större utsträckning. Detta innebär dock inte att de inte kunde bära på sjukdomen. I väldigt stor utsträckning kom de olika ursprungsbefolkningarna i Amerika att decimeras. Vi är inte säkra på hur många som gick under i dessa utbyten av bakterier och virus, men vi vet att det åtminstone var hälften av ursprungsbefolkningen. I stil med samma procentsats av européer som strök med i digerdödens härjningar på 1300-talet.

Dock fick européerna med sig en sjukdom hem till Europa, nämligen Syfilis. Även om i princip alla européer idag skyller syfilisen (franska sjukan) på andra europeiska folkslag (i Ryssland kallas det exempelvis för polska sjukan) kom den ifrån andra sidan Atlanten och har sedan dess lyckats smitta flertalet människor på alla olika samhällsnivåer. Och till skillnad från smittkoppor har syfilisen inte blivit utrotad. En annan amerikansk gåva till omvärlden som decimerat människor i väldigt stor utsträckning sedan dess är tobaken.
Som denna informativa affisch från 1900-talets mitt så tydligt säger täcker idag könssjukdomar hela jordklotet.

En annan stor del av det colombianska utbytet har att göra med matvaror och kaloriintag. I Amerika fanns det råvaror som var mycket mer kaloririka än de som fanns i Europa. När dessa introducerades i Europa kom befolkningen att påbörja en kraftig ökning och till och med hinna dubblas innan den industriella revolutionen ägde rum. Stapelvaror som idag ses som klassiskt europeiska som exempelvis potatis och tomater hade aldrig existerat utanför Amerika före 1500-talet. Till Amerika kom nu även europeiska godsaker som vete och vindruvor. Man kan se det som att européerna bytte vin och öl mot vodka. Eller i alla fall deras föregångare. Cassava, en rot som idag räknas som inhemsk till den afrikanska kontinenten, existerade aldrig där innan den transatlantiska handeln tog med den dit ifrån Amerika. Och att potatisen inte funnits på Irland sedan urminnes tider kan bli svårt att övertyga irerna om.
Att tänka sig ett Italien utan pizza, tomatsåser eller tomat-någonting är idag otänkbart. Det var dock verkligheten innan det Colombianska utbytet.

Något som också påverkades oerhört mycket av denna transatlantiska handel var utbytet av fauna mellan de olika världsdelarna. Exempelvis hade man i Sydamerika sedan länge domesticerat Lamadjuret. Problemet med detta är dock att Lamadjuren inte klarar av att bära speciellt stora bördor eller användas till att plöja upp åkrar. När hästen sedan introducerades i Amerika blev sådana uppgifter genast lättare. Ett av inkornas bästa packdjur innan dess var tyvärr inkorna själva. Och själva sinnebilden av den nordamerikanske indianen som rider över stäppen kunde inte få någon verklig förlaga förrän européerna hade tagit över hästar och sålt sådana till indianerna.
Mer än bara hästar bytte man också sinsemellan. Exempelvis kom grisar och kor att bli oerhört vanliga i Amerika. Grisar är en art som förökar sig explosionsartat. Detta kom att ge kolonisatörerna och nybyggarna i Amerika gott om mat, men det kom även att skapa problem för en del av ursprungsbefolkningen, då grisarna tog till vana att springa omkring fritt och mumsa i sig av ursprungsbefolkningens grödor.

En baksida av detta som jag av dramaturgiska skäl inte nämnt ännu är den strömlinjeformning och minskade komplexitet av världens flora och fauna som nu träder in. Självklart kan vi se det som positivt att Majsen kom till Europa och vetet till Amerika, men vad skedde det på bekostnad av? Flertalet växter och djurarter blev nu mindre populära och försvann snabbare och snabbare till utrotning. Sedan Christofer Columbus landade på det som idag är Bahamas har världens utbud av flora och fauna blivit allt mer likriktat och tråkigt. Det existerar exempelvis så lite som ca. 3200 tigrar i världen idag (källa: WWF), men så mycket som ungefär 1,57 miljarder kor (källa: Jordbruksverket). Och takten vi utrotar arter i har på intet sätt avstannat sedan det Colombianska utbytet tog sin start.

Att vi alla idag är mer sammanlänkade innebär även att vi i mycket större utsträckning delar samma immunitet mot sjukdomar. Vilket kan vara positivt när det gäller att försöka utrota en sjukdom som exempelvis smittkoppor. Dock innebär det samtidigt att vi inte är immuna mot exakt samma sjukdomar och därmed kanske kan komma att se Digerdöden-proportioner på en eventuell pandemi.
Så hur ska man nu se på det Colombianska utbytet? Vissa ser enbart en pessimistisk syn och pekar på hur vår ökade kontakt med varandra bara skapar större bekymmer och problem för oss själva. Andra, jag själv inräknad, ser det istället som ett ofrånkomligt skeende. Människan har alltid velat ta sig lite längre än vad tidigare generationer har lyckats med. Det var bara en tidsfråga tills någon från endera Amerika eller Afrika/Eurasien skulle upptäcka den andre och starta ett utbyte av varor på stor skala. Idag får Christofer Columbus äran för detta. Och på kort sikt har detta utbyte av varor, växter, djur och människor (mer tveksamt med sjukdomarna) varit positivt för människorasen. Vad framtiden har att utvisa vet ni läsare lika väl som jag. Det vill säga inte.

Rekommenderad läsning

För den som är intresserad av att läsa en mer pessimistiskt inriktad tolkning av detta skeende rekommenderar jag Alfred Crosby Jr.’s bok The Columbian Exchange . Även om ni inte är särskilt pessimistiskt lagda kan den vara mycket intressant att läsa.

1 kommentar:

  1. Var det roligt för dig och översätta Crash Course? :)

    SvaraRadera