Vetenskapliga landvinningar uppstår lite nu som då. Ibland i
fredstid, ibland i krigstid. Att vi förknippar en hel del teknologiska
landvinningar med krig har att göra med att många stridande nationer och arméer
funnit sig fast i dödläge och känt sig tvungna att finna på nya vapen för att
försöka bryta detta dödläge. Sådana uppfinningar har sedan kunnat få användning
i det civila under fredstid. Exempelvis skulle amerikanerna aldrig ha lyckats
landa på månen 1969 om inte nazisterna experimenterat fram både V1- och
V2-raketerna under andra världskriget. Detta visar att vetenskap och
teknologiska landvinningar varken är av godo eller ondo. Och om det finns en
människa i historien som tydligt gestaltar just detta är det Fritz Haber, en
tysk kemist som fått nobelpriset och räddat tonvis med liv, på grund av en
uppfinning som han ville döda så många engelsmän, fransmän och ryssar som
möjligt med under det första världskriget.
Fritz Haber var inte bara en kemist, utan även en oerhört
patriotisk sådan. Hans karriär var redan framstående när det första
världskriget bröt ut. Detta krig kom snabbt att fastna i ett dödläge på
västfronten. Med förhoppningen att låsa upp detta dödläge drev Fritz Haber på
för utvecklingen av ett kemiskt vapen som skulle kunna rensa fiendens
skyttegravar så att det egna infanteriet kunde ta det med så små förluster som
möjligt. Efter flertalet experiment fastnade Haber för att använda klorgas som
vapen. En del av processen för att framställa detta vapen var framställandet av
syntetisk ammoniak i industriell skala, något som inte varit möjlighet
tidigare. Tillsammans med den tyske kemisten och ingenjören Carl Bosch
utvecklade han Haber-Boschmetoden för
framställandet av ammoniak i stor skala. Denna upptäckt skulle 1918 komma att
ge Fritz Haber nobelpriset i kemi.
Fritz Haber |
Detta låter ju onekligen konstigt när vi tänker på vilken
fredsälskare Alfred Nobel var. Varför skulle Haber få nobelpriset, då han ville
framställa kemiska vapen? Jo, det var nämligen så att Haber-Boschmetoden hade
fler användningsområden än bara kemisk krigföring. Syntetiskt framställande av
ammoniak underlättade produktionen av konstgödsel, vilket gjorde att fler
människor kunde odla sina grödor i större utsträckning och mer instabila klimat
än vad de tidigare kunnat. Fritz Habers upptäckt kom att ge massor med
människor, som annars hade svält, ordentligt med mat. Hur allt detta
konstgödslande varit dåligt för miljön tänker jag inte gå in på i denna text,
även om det är ytterligare en intressant aspekt av Habers upptäckt.
På våren 1915 kom Fritz Habers klorgas att testas i strid
för första gången. Vid Ypres i Belgien, där striderna stått hårda sedan krigets
utbrott, testades gasen för första gången. Resultaten var överraskande bra. Den
första gasattacken i det första världskriget hade ägt rum. Ingen i de
allierades skyttegravar hade gasmasker när den kom och togs fullständigt med
överraskning. Haber återvände med officerare från armén till Berlin för att
fira. Hans fru, Clara Immerwahr, opponerade sig kraftigt mot Habers arbete med
giftgas och tog sitt eget liv i deras trädgård denna kväll. Haber blev, så vitt
vi vet, knappast tagen av detta och for nästa dag till östfronten för att
övervaka ett gasangrepp mot ryska styrkor.
Efter första världskriget var det inte mycket kvar av Ypres i Belgien. Idag är staden uppbyggd igen och en oerhört vacker belgisk pärla i Flandern. |
Som vi vet kom de allierade snart att svara med sina egna
gasattacker. Detta är ett mönster man lätt kan följa i historien när det gäller
militär teknologi. Har motståndaren ett enastående bra vapen som du saknar, då
kommer du med största säkerhet försöka efterlikna det. Ända sedan stridsvagnar
med hjul uppfanns i Mesopotamien tills kärnvapen uppfanns under 1900-talet har
detta varit sanning. Gasattackerna lyckades inte låsa upp dödläget på
västfronten i det första världskriget. Denna vändning kom först med en ändring
av den allierade taktiken och slaget vid Amiens sommaren 1918. Först då
lyckades en av de stridande sidorna i kriget ta landområden och avancera över
stora områden samtidigt som de tog hundratusentals fångar.
Vad gjorde Fritz Haber efter att Tyskland förlorat det
första världskriget då? Han fortsatte arbeta på nya uppfinningar. En av de
uppfinningar han kom att bli mer känd för ifrån mellankrigstiden var ett
insektsbekämpningsmedel som han kom att kalla för Zyklon A. De som studerat sin historia kan nog räkna ut att detta
Zyklon A fick stå som förlaga för andra kemister som senare kom att göra en
mindre ändring på den kemiska strukturen i detta medel för att göra det till en
mycket giftigare gas. Kemister anställda av den nazistiska regimen i Tyskland
utvecklade Zyklon A till Zyklon B, som kom att bli den gas som användes för
massavrättningar av judar, zigenare, homosexuella, kommunister och andra icke
önskvärda i nazisternas koncentrationsläger under det andra världskriget.
Fritz Haber var själv inte kvar i Tyskland vid denna tid.
Efter att nazisterna hade kommit till makten 1933 hade Haber känt sig tvungen
att fly från landet, sina insatser för Tyskland till trots. Haber hade nämligen
judiskt påbrå och tvingades bort ifrån sin tjänst vid Kaiser Wilhelm-institutet, en universitetsinstitution han själv
hade varit med om att grunda. Haber tog sin tillflykt till Cambridge i England
med sin nya fru och barn. Han skulle dock avlida i schweiziska Basel
under en genomresa 1934. Han fick aldrig veta vad hans Zyklon A kom att stå som
förlaga till.
Vad kan vi då säga om Habers vetenskap? Haber själv var en
vetenskapsman som i krigstid ställde sig till statens förfogande för att bidra
till krigsinsatsen, inte olikt många andra vetenskapsmän i många andra stater.
Hans uppfinnande av Haber-Boschprocessen kom att kosta tusentals soldater livet. Samtidigt gjorde denna process
1900-talets exponentiella befolkningsökning möjlig. Om det inte vore för Haber
skulle många fler människor svälta ihjäl i dagens värld. Om vi sedan ser till
vad som kom att ske med Zyklon A har vi där en av Habers uppfinningar som inte
alls var illa menad, men som kom att nyttjas som verktyg i ett av de värsta
folkmorden i världens historia. Den enda slutsats jag tror man kan dra av detta
är att vetenskap i sig varken är ond eller god, oavsett vilka intentioner som
ligger bakom de vetenskapliga upptäckterna. Vetenskapliga landvinningar görs i
både fredstid och krigstid och hur de slutligen används beror på oss människor.
Hur vi väljer att använda vetenskapliga landvinningar är snarare det man bör
fokusera på, då vetenskapliga landvinningar i sig varken är goda eller onda.
Rekommenderad läsning
Vill du läsa mer om hur vi använder vetenskapliga
landvinningar rekommenderar jag att du läser nobelpristagaren Max Perutz I wish I’d made you angry earlier.
Perutz tilldelades nobelpriset i kemi år 1962 och filosoferar i sin bok kring
hur vetenskap kommit att användas genom historien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar