"På fel sida historien"

Vad fyller egentligen en bakåtsträvare för nytta? Vad är det för vits med att vara på fel sida historien? Du kommer ju ändå bara bli ihågkommen som någon som stod i vägen för människans naturliga utveckling. Nja, riktigt så enkelt kanske det inte är. Idag vill jag komplicera och nyansera bilden av historiens (och nutidens) så kallade bakåtsträvare.

Många politiker, ledare, företagare och tänkare har genom historien menat sig stå för det rättfärdigas sida när de genomfört eller propagerat för förändringar. Meningsmotståndare har ofta utmålats som människor som ”står på fel sida historien” eller människor som ”the moral arc of history bends away from”. Att jag skrev det sista citat på engelska är för att jag oftast hört det yttras av en engelsktalande politiker. Den amerikanske presidenten Barack Obama är duktig på att rita upp vad hans administration anser vara rätt respektive fel sida av historien. Sällan var det tydligare än när the Supreme Court gjorde gällande under sommaren 2015 att även homosexuella amerikaner skulle få rätten att gifta sig i alla unionens 50 stater.

Även om jag personligen gillade just detta domslut och är en stor fantast av lika rättigheter oavsett individuella karaktäristika anser jag att man inte ska vara så snabb med att utdöma sina meningsmotståndare som ”på fel sida historien”. Om man studerar världens historia lär man sig att det bara finns en konstant, och att det är förändring. I ovan nämnda exempel med homosexuellas rättigheter kan ju nämnas att dessa inskränkts tidigare. När greker och japaner införde lagar mot homosexualitet trampade man på mångåriga traditioner där förhållanden mellan två män tidigare inte setts som något konstigt. Värt att ta i beaktning här är att i och med denna kriminalisering av homosexualitet lär det ha funnits proponenter som menade att de stod för en godartad utveckling av samhället. För att lyfta in Godwins lag i det hela kan nämnas att exempelvis Hitler menade att han stod för en godartad utveckling i samhället när han började skapa sin nya världsordning.

Här kan man ana sig till pudelns kärna. Oavsett vem man är, vilken grupp man menar sig tillhöra, eller när man befinner sig i historien är det lätt att se på sig själv och det samhälle man lever i som den högsta punkten i världens utveckling. Som om allt som skett tidigare bara varit vägen fram till denna apex i människans utveckling. Vad tror ni man komma anse om 100 år? Visst har mänskligheten i stort gjort enorma landvinningar inom medicin, teknologi, jordbruk, ekonomi, mänskliga rättigheter med mera genom historien vilket lett till att vi som befolkar jorden idag kan skratta åt 1600-talets läkekonst, eller faktumet att Voltaire aldrig ägde en iPhone 6S och att 99 % av världens befolkning i årtusenden var bönder, något som är en mycket mer ovanlig syssla idag. Samtidigt som dessa landvinningar gjorts har det inte varit utan motstånd, eller med hjälp av tidigare landvinningar. Världens trender böljar fram och tillbaka.

Än mer problematiskt blir det när man börjar lyfta in ideologi och människosyn i det hela. Winston Churchill är exempelvis ansedd att vara en av de stora förkämparna för demokrati i världen. Bilden av den engelske bulldoggen som stod starkt emot det nazistiska tyranniet under det andra världskriget har etsat fast sig hos många. Att då nämna Churchills förakt för Indien, dess folk och deras strävan efter frihet från brittisk överhöghet klingar dåligt med denna bild av en demokratins förkämpe. Churchills imperialistiska drag har fått stå åt sidan i mycket historieskrivning, bland annat för att han själv skrev mycket av historien om sig. Av flertalet kollegor i det engelska underhuset kunde man få höra att Churchill stod på fel sida historien och var en övervintrad imperialist från 1800-talet. Detta enkla exempel hoppas jag kan tjäna till att nyansera bilden av historien. Utvecklingen är absolut inte spikrak och landvinningar som sägs göras för mänsklighetens goda kan ha mörka baksidor eller komma att fördömas av senare generationer som något horribelt.

Inom politisk demagogi hör man ofta människor fördöma idéer de ogillar som något som hör hemma i en annan tid eller en utdöd regim erkänd för att begå brott mot mänskligheten. I dagligt tal hör man hur idéer passar hemma ”på medeltiden” eller hur vissa samhällen utdöms som ”rena Sovjet”. Detta är i sig omöjligt. Medeltiden kommer inte komma igen, även om vissa av dess idéer kan. Sovjetunionen är död och begraven och skulle den återuppstå skulle det vara i ny regi med nya aktörer. Jag menar att det är viktigt att dra lärdomar av historien, men att man också måste göra det inom den rätta kontexten. Ja, 2-3 generationer före oss utvann och brände man olja som bara den och grundade en världsekonomi baserad på denna råvara. Idag vet vi att förbränningen av fossila bränslen har gjort irreparabel skada på vårat klimat och är ett av de överhängande problemen för dagens människor att ta itu med. De som utvann och brände oljan för 50-100 år sedan ansåg dock att de gjorde världen en tjänst. Många fler skapade sig finansiell stabilitet, transport förenklades och arbetstillfällen skapades. Detta var de kortsiktiga vinningarna som man var ute efter, då människorna då, precis som vi idag, mest var ute efter att skapa en dräglig tillvaro för sig själva och sina nära och kära.

Vem vet? Kanske några till synes oskyldiga beslut idag skapar stora problem om 75 år? Är det nog för att döma ut hela vår generation som bakåtsträvande problemskapare som bara tänkte på sig själva? Kommer Google bli Skynet? Antagligen inte, men om så är fallet kanske några ”bakåtsträvare” som vägrade använda sig av gmail blir hyllade som de enda som såg problemet innan det skedde. Det är lätt att sitta med facit i hand och lätt att känna sig rättfärdig när man tänker på människor historien har åsidosatt. Det är svårt att sätta sig in empatiskt i hur andra människor tänkte.