Vad fyller egentligen en bakåtsträvare för nytta? Vad är det
för vits med att vara på fel sida historien? Du kommer ju ändå bara bli
ihågkommen som någon som stod i vägen för människans naturliga utveckling. Nja,
riktigt så enkelt kanske det inte är. Idag vill jag komplicera och nyansera
bilden av historiens (och nutidens) så kallade bakåtsträvare.
Många politiker, ledare, företagare och tänkare har genom
historien menat sig stå för det rättfärdigas sida när de genomfört eller
propagerat för förändringar. Meningsmotståndare har ofta utmålats som människor
som ”står på fel sida historien” eller människor som ”the moral arc of history
bends away from”. Att jag skrev det sista citat på engelska är för att jag
oftast hört det yttras av en engelsktalande politiker. Den amerikanske
presidenten Barack Obama är duktig på att rita upp vad hans administration
anser vara rätt respektive fel sida av historien. Sällan var det tydligare än
när the Supreme Court gjorde gällande
under sommaren 2015 att även homosexuella amerikaner skulle få rätten att gifta
sig i alla unionens 50 stater.
Även om jag personligen gillade just detta domslut och är en
stor fantast av lika rättigheter oavsett individuella karaktäristika anser jag att
man inte ska vara så snabb med att utdöma sina meningsmotståndare som ”på fel
sida historien”. Om man studerar världens historia lär man sig att det bara
finns en konstant, och att det är förändring. I ovan nämnda exempel med
homosexuellas rättigheter kan ju nämnas att dessa inskränkts tidigare. När
greker och japaner införde lagar mot homosexualitet trampade man på mångåriga
traditioner där förhållanden mellan två män tidigare inte setts som något
konstigt. Värt att ta i beaktning här är att i och med denna kriminalisering av
homosexualitet lär det ha funnits proponenter som menade att de stod för en
godartad utveckling av samhället. För att lyfta in Godwins lag i det hela kan
nämnas att exempelvis Hitler menade att han stod för en godartad utveckling i
samhället när han började skapa sin nya världsordning.
Här kan man ana sig till pudelns kärna. Oavsett vem man är,
vilken grupp man menar sig tillhöra, eller när man befinner sig i historien är
det lätt att se på sig själv och det samhälle man lever i som den högsta
punkten i världens utveckling. Som om allt som skett tidigare bara varit vägen
fram till denna apex i människans utveckling. Vad tror ni man komma anse om 100
år? Visst har mänskligheten i stort gjort enorma landvinningar inom medicin,
teknologi, jordbruk, ekonomi, mänskliga rättigheter med mera genom historien
vilket lett till att vi som befolkar jorden idag kan skratta åt 1600-talets
läkekonst, eller faktumet att Voltaire aldrig ägde en iPhone 6S och att 99 % av
världens befolkning i årtusenden var bönder, något som är en mycket mer ovanlig
syssla idag. Samtidigt som dessa landvinningar gjorts har det inte varit utan
motstånd, eller med hjälp av tidigare landvinningar. Världens trender böljar
fram och tillbaka.
Än mer problematiskt blir det när man börjar lyfta in
ideologi och människosyn i det hela. Winston Churchill är exempelvis ansedd att
vara en av de stora förkämparna för demokrati i världen. Bilden av den engelske
bulldoggen som stod starkt emot det nazistiska tyranniet under det andra
världskriget har etsat fast sig hos många. Att då nämna Churchills förakt för
Indien, dess folk och deras strävan efter frihet från brittisk överhöghet
klingar dåligt med denna bild av en demokratins förkämpe. Churchills
imperialistiska drag har fått stå åt sidan i mycket historieskrivning, bland annat
för att han själv skrev mycket av historien om sig. Av flertalet kollegor i det
engelska underhuset kunde man få höra att Churchill stod på fel sida historien
och var en övervintrad imperialist från 1800-talet. Detta enkla exempel hoppas
jag kan tjäna till att nyansera bilden av historien. Utvecklingen är absolut
inte spikrak och landvinningar som sägs göras för mänsklighetens goda kan ha
mörka baksidor eller komma att fördömas av senare generationer som något
horribelt.
Inom politisk demagogi hör man ofta människor fördöma idéer
de ogillar som något som hör hemma i en annan tid eller en utdöd regim erkänd
för att begå brott mot mänskligheten. I dagligt tal hör man hur idéer passar
hemma ”på medeltiden” eller hur vissa samhällen utdöms som ”rena Sovjet”. Detta
är i sig omöjligt. Medeltiden kommer inte komma igen, även om vissa av dess
idéer kan. Sovjetunionen är död och begraven och skulle den återuppstå skulle
det vara i ny regi med nya aktörer. Jag menar att det är viktigt att dra
lärdomar av historien, men att man också måste göra det inom den rätta
kontexten. Ja, 2-3 generationer före oss utvann och brände man olja som bara
den och grundade en världsekonomi baserad på denna råvara. Idag vet vi att förbränningen
av fossila bränslen har gjort irreparabel skada på vårat klimat och är ett av
de överhängande problemen för dagens människor att ta itu med. De som utvann
och brände oljan för 50-100 år sedan ansåg dock att de gjorde världen en
tjänst. Många fler skapade sig finansiell stabilitet, transport förenklades och
arbetstillfällen skapades. Detta var de kortsiktiga vinningarna som man var ute
efter, då människorna då, precis som vi idag, mest var ute efter att skapa en
dräglig tillvaro för sig själva och sina nära och kära.
Vem vet? Kanske några till synes oskyldiga beslut idag
skapar stora problem om 75 år? Är det nog för att döma ut hela vår generation
som bakåtsträvande problemskapare som bara tänkte på sig själva? Kommer Google
bli Skynet? Antagligen inte, men om så är fallet kanske några ”bakåtsträvare”
som vägrade använda sig av gmail blir hyllade som de enda som såg problemet
innan det skedde. Det är lätt att sitta med facit i hand och lätt att känna sig
rättfärdig när man tänker på människor historien har åsidosatt. Det är svårt
att sätta sig in empatiskt i hur andra människor tänkte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar