Inte helt genomtänkt - Kobraproblemet

Historien är full av idéer. Både goda och dåliga. I tidigare inlägg har jag bland annat nämnt hur idén från en svensk fältherre att packa ner arméns vapen ledde till att en hel svensk styrka blev tillfångatagen av Napoleons soldater utan att ett skott avlossades. Den idén kan också, diskutabelt, ha öppnat vägen för en fransk härförare till den svenska tronen som Karl XVI Johan. I ett annat inlägg  berättade jag om hur Mansa Musa I av Mali gjorde pilgrimsfärden till Mecka, med följden att han skapade hyperinflation i flera av de länder han passerade. Historien är full av idéer som ibland har fallit ut precis som anstiftaren velat, vissa idéer som genomförts som planerat och gett katastrofala resultat och en hel del idéer som aldrig blivit av. Idag tänkte jag dock inte gå in på det filosofiska i vad som konstituerar en idé, ett historiskt skeende eller positiva och negativa utfall. Det är ändå omöjligt att mäta. Hur stor genomslagskraft fick exempelvis Karl Marx idéer i världen? Vem vet. Hur mycket påverkades världen av min idé att idag gå och köpa lunch på en hamburgerrestaurang i Oslo? Antagligen mindre än Marx idéer, men de 130 norska kronorna som jag betalade går ändå till att betala löner och vidare verksamhet från sagda hamburgerrestaurang. Så alla idéer får ett genomslag. Även många av de som inte genomförs.

Idag tänkte jag specifikt prata om Indien under brittiskt styre. Även om detta snarare är en anekdot än något som kan bevisats ha skett så finns det en kärna av sanning i denna historia, något jag återkommer till. Historien jag tänker på är det ökända brittiska ”kobraproblemet”.

Den indiska kobran, även glasögonkobra, har länge varit en del av indisk kultur. Indiska ormtjusare använder sig av denna orm. Dess bett kan vara dödligt. Idag är den skyddad under indisk lagstiftning.

Det sägs att de styrande brittiska herrarna i Indien under 1800-talet ansåg att landets många kobror var ett problem. För att kämpa emot dessa skadedjur utfärdade man belöningar till indierna för varje död kobra som transporterades till den brittiska överheten. Tanken var att man på så sätt skapade ett incitament för vanliga indier att försöka göra naturen mer gästvänlig, samt att antalet kobror succesivt skulle minska till närmare noll. Enligt anekdoten sägs britterna ha glömt ta hänsyn till människans uppfinningsrikedom, då de inte räknade med att indierna skulle samla kobror och samla dem för att avla fler och fler. De döda kobror som transporterades in till myndigheterna var alltså produkterna av en kontrollerad uppfödning, som garanterade indierna inkomst över en längre period. När britterna sedan insåg att mängden döda kobror som inrapporterades ökade istället för minskade insåg de att något stod lurt till och kobrauppfödningen nystades upp. Belöningen för döda kobror togs bort och indierna som ägnat sig åt uppfödningen av dessa släppte ut sina kobror i det vilda, vilket gjorde det indiska kobraproblemet ännu större än vad det hade varit innan. Detta lyfts ofta fram som ett exempel på en inte helt genomtänkt lösning, som lämnade beslutsfattarna i djupare problem än innan de implementerade sin lösning. Idag använder filosofer, ekonomer med flera detta exempel som ”kobraproblemet” när de argumenterar för vilken lösning som är den bästa på deras problem. Men hände det egentligen?

Som tidigare sagt så är denna historia svår att bevisa och brukar avskrivas som en rolig anekdot. Det finns dock en förlaga som verkligen har skett. Den skedde dock längre österut i Asien, i kolonin Franska Indokina. Detta var en koloni som stod under franskt styre och bestod av de länder som idag är kända som Vietnam, Laos och Kambodja. I Hanoi hade man nämligen stora problem med råttor. De franska kolonialisterna i Hanoi började erbjuda belöning i utbyte mot råttsvansar, något som först verkade fungera, med tanke på hur många råttsvansar som levererades in. Men råttor fortplantar sig enormt snabbt och vietnameserna insåg snabbt hur mycket mer lukrativt det var att bara kapa svansen av råttorna och sedan släppa tillbaka dem i avloppen för att fortplanta sig som vanligt. Väldigt få råttor antas ha mist livet. Detta uppdagades dock då franska kolonialister i Hanoi började få syn på råttor utan svans och snabbt lade ihop pusselbitarna. Någon större ökning i Hanois råttbestånd skedde dock inte. Historikerna Michael Vann menar att det brittiska ”kobraproblemet” från Indien inte kan bevisas, medan det vietnamesiska ”råttproblemet” kan föras i bevis, vilket innebär att vi borde kalla denna typ av lösning för ”råttproblemet”.

Det franska arvet i Vietnam är tydligt. På bilden syns det som idag är Hanois kommunala teater, tidigare operahuset, uppförst av franska kolonialister.

Varför varianten om de brittiska kobrorna, som antagligen aldrig skedde, är mer känd en varianten om de vietnamesiska råttorna, som skedde, kan bero på flertalet faktorer. Britter och fransmän är inte de bästa vänner. Kanske ville man, smått propagandistiskt, bemåla sin ärkefiende med sina egna koloniala tillkortakommanden. Kanske har det bara blivit en vandringslegend som har fått ben och utvecklats till att passa in bäst i människors tankemönster om kolonialism under 1800-talet. Britterna hade en hel del tillkortakommanden och destruktiva taktiker för sig i Indien och många andra länder som de koloniserade. Många av dessa tankefel stammade ifrån en avsaknad av kunskap och respekt för de nya undersåtarna.

Brittisk policy i Indien ledde ofta till stora problem. Under 1800-talets slut svepte stora svälter genom landet. Bilden är ifrån Madras 1898. Detta är dock inte lika underhållande som ett exempel på brittiskt vanstyre som det fiktiva kobraproblemet är.

Oavsett om man föredrar historien med kobror eller råttor så är det två illustrerande exempel på en beslutfattningsprocess där man glömmer att lyfta in den mänskliga faktorn, något som många andra beslutsfattare genom historien har misslyckats med.