Historiska entiteter

Att använda samtiden som referensram när vi läser om historia är ofrånkomligt. Alla människor har referensramar formade av deras eget leverne och deras egen samtid. Detta gör att vi ofta slarvar med uttrycken när vi skriver och talar. Exempelvis kanske vi kallar det Tysk-romerska riket för ”Tyskland”, när Tyskland som samlad enhet är något som uppstår först år 1871, flertalet år efter att det Tysk-romerska riket inte längre var något att räkna med. På samma sätt pratar svenskar gärna om det som skulle komma att bli Sverige och dess handlingar under 1500-talet som ”vi”. Jag själv gör mig konstant skyldig till detta, även om jag vet att ingen av mina förfäder bodde i Sverige förrän under det sena 1600-talet. Att för mig då benämna Gustav II Adolfs arméer som härjade runt Europa under det 30-åriga kriget som ”oss” eller ”vi” blir extra felaktigt när man tänker på att dessa arméer bidrog till den ekonomiska instabilitet i (dagens) Belgien som fick mina förfäder att senare söka sig till Sverige.

Men vad är då en historisk entitet? Kort och gott är det något som i en filosofisk mening har existerat. Länder och utdöda kungariken är exempel på mångfacetterade politiska entiteter. De kan ha skiftat karaktär, men lik förbannat varit en del av samma entitet. Begreppet är brett och används ibland slarvigt. Exempelvis brukar många klassa gudomer som entiteter, även om deras existens är omtvistad. Detta kan dock backas upp i en filosofisk mening med att en gudom som många tror på därmed manifesterar sig som en entitet, även om den kan uppfattas olika av de som betraktar den. Är den katolska kyrkan en entitet? Ja. Är deras gud en entitet? Enligt många, ja. Är de miljontals hinduiska gudarna entiteter i samma utsträckning? Säkerligen. Som ni märker är det ett oerhört brett begrepp där det mesta kan klassas in.

Bevisligen är det problematiskt att försöka prata om historiska skeenden utifrån nutida referensramar. Samtidigt är det förståeligt att vi gör det. Att man likställer en politisk enhet som ”kungahuset Valois” med en nutida enhet som ”Frankrike” är inte ovanligt, även om det är felaktigt. Den som lyssnar till berättelsen får dock en uppfattning om var, rent geografiskt, berättelsen utspelar sig, vilket kan vara ett nyttigt verktyg, då man bildar sig en bild av det omgivande landskapet, dess territoriella och geologiska förutsättningar och dess klimat. Detta hjälper oss att skapa en fyllig bakgrund för den historia vi lystrar till. Även om de geopolitiska lägena har kommit att förändras kraftigt och på många olika nivåer.

Språk är ett annat exempel på en föränderlig del av samhället. Det var en grundval i nationsbyggandet under 1800- och 1900-talen. Ett folk, ett språk, en kultur och så vidare. Bortsett från problematiken i detta strömlinjeformade tankesätt som skapar ramar och grupper som ”oss” och ”de”, så är språk något som är oerhört föränderligt. En svensk i dagens samhälle talar inte samma språk som den som bodde på samma bit land under 1300-talet. För att ta två moderna exempel kan vi till att börja med ta existensen av de två sorters norska som talas. Nynorsk och bokmål. Enligt svenskar är detta två olika sorters norska. Enligt norrmännen är det dock två olika dialekter. Nynorskan kom till ur ett ställningstagande från stora grupper människor på det norska Vestlandet efter år 1814. När norrmännen hade undertecknat grundloven i Eidsvoll den 17 maj 1814 fanns det många, framför allt på Vestlandet som ville göra sig kvitt alla de danska influenser som smugit sig in i språket sedan 1300-talet. Istället för att tala den typ av norska som svenskar känner som just ”norska” (även bokmål) valde man att gå tillbaka till språkets lingvistiska rötter och tala mer som islänningarna. Under 900- och 1000-talet hade nämligen många norrmän utvandrat till Island och mer eller mindre koloniserat ön. Den isländska som talas idag är faktiskt ganska lik den norska som talades för tusen år sedan, då Island har genomför flertalet projekt som syftat till att bevara språket som det varit. Bokmål är den form av norska som växt fram ur de närmare 500 år Norge var en del av Danmark.

I och med riksrådet på Eidsvoll den 17 maj 1814 blev Norge en (mer eller mindre) självständig stat. Att skapa sig en ny språklig tillhörighet är något som hänt på många andra ställen för att markera en nyvunnen självständighet.

Det andra moderna exemplet har att göra med skillnaden mellan amerikansk och brittisk engelska. Hur kommer det sig att två stater som för drygt 200 år sedan stod under samma styre har utvecklat samma språk så olika? Sanningen bakom det är faktiskt väldigt överraskande. Lingvister menar att den engelska som talades i Storbritannien vid tiden för de stora migrationerna över Atlanten under 1600- och 1700-talen ligger väldigt nära dagens amerikanska. När engelsmännen senare skapade sig enorm rikedom i och med det som idag är känt som den industriella revolutionen skapades en stor och rik medelklass. För att särskilja sig från arbetarklassen började man prata med mer släpande och tillbakadragna vokaler, stumma bokstäver och mindre prominenta konsonantljud.

De engelsmän som åkte över och koloniserade Amerika på Mayflower talade nog mer "amerikanskt" än "brittiskt", även om bägge varianterna av språket har utvecklats mycket sedan dess.

Var vill jag då komma med dessa exempel? Ska vi vara noggranna i våra historiska narrativ och komma ihåg att säga ”det som idag är Sverige” istället för bara ”Sverige”? Ja. Verktyget är nyttigt, men det är viktigt att förstå skillnaderna mellan olika entiteter inom historien. Människor flyttar, städer och länder byggs konstant om, marknader är föränderliga och språk utvecklas beroende på trender. Måste vi prata om México som ”Det som en gång var hemvist åt Olmecindianerna”? Nej, om inte det utgör en integral del av historien som berättas. Det man kan ta med sig ifrån denna text om olika historiska entiteter är att allt, och då menar jag verkligen allt, är föränderligt. För miljarder år sedan var vi alla helium och kväve som utsattes för högt tryck i delar av Universum vi inte känner till och omöjligen kommer få besöka. Materia kan inte förstöras, men bevisligen ändra form. Och sociala aspekter av våra samhällen är ännu tydligare objekt för ständig förändring. Känns det förvirrande när vi byter regering? Det är bara en spott i havet mot all den förändring som sker varje dag, varje minut och varje nanosekund hos de oräkneliga en- och flercelliga organismer som trängs på denna planet.

Och då pratar vi ändå bara om denna planet. Att visa respekt för andra, andras historia och tidigare skeden i livet är oerhört viktigt. Ett första steg på denna väg kan vara att inse skillnaden mellan Nynorsk och Bokmål.