Populärkultur brukar sammanfattas av det som är allmänt
uppskattat, nyttjat och sett inom ett givet samhälle. För tillfället lever
exempelvis stora delar av världen påverkade av en amerikansk populärkultur,
till följd av en globaliserad ekonomisk marknad med stora amerikanska
intressen. Ända sedan det tidiga 1900-talet har det amerikanska levnadssättet
tilltalat stora delar av världens befolkning, vilket har gett USA och dess
invånare, företag och statliga institutioner möjlighet att påverka
populärkulturen världen över. Vad vi äter, dricker, ser på tv och hur vi pratar
är i stor utsträckning påverkat av den kulturella output som kommer ifrån
Hollywood och visas på tv-skärmar och biografer världen över.
Men att se det enbart så är kanske lite väl eurocentrisk.
Även om ingen vid sina sinnens fulla bruk kan förneka den extrema påverkan som
den amerikanska kulturen har fått på resten av världen finns det självklart
andra stora kulturcentra som ger output som sprider sig och påverkar människors
agerande utanför sina originella gränser och målgrupper. Inte ens i Europa är
vi under total kulturell kontroll utövad ifrån Kalifornien. Man skulle även
kunna argumentera att alla amerikaner inte heller är det. Undantag finns det
alltid och människor är oftare heterogena än homogena i sina grupperingar.
Svensk kulturell påverkan som har kommit att sprida sig världen över skulle nog
hos många människor kännas igen som möbler ifrån Småland eller Death Metal
ifrån Göteborg. Vad som blir inkorporerat i en modern levnadsstandard verkar
ibland smått chansartat och ibland känner vi inte ens till ursprunget för den
kultur vi följer. Idag kommer jag beskriva hur en handelsvara kunde komma att
ta en stor plats på den internationella marknaden på grund av de yttre
omständigheter som omgav produktionen och efterfrågan av densamma. Vi ska
undersöka hur läsken Fanta kom att bli en så stor kulturbärare som den blev.
Tysk reklam för Fanta ifrån 1940-talet. |
Om man umgåtts med människor ifrån Tyskland finns chansen
att man upptäckt hur pass populär den gula apelsinläsken är i Tyskland. Det
syns även ganska tydligt på de matvaruaffärer man finner i landet. Fanta och
varianterna av denna dryck under samma namn överskuggar vanligtvis all annan
läskedryck i de tyska butikerna. Fanta är en dryck som ägs av och tillverkas
under det amerikanska företaget The Coca-Cola Company. Detta företags
storsäljare världen över är dock inte Fanta utan den globalt sett mer populära
drycken Coca-Cola. Företaget började sälja Coca-Cola världen över redan under
1800-talets slut och när 1900-talet väl kommit var det den mest säljande läsken
världen över. The Coca-Cola Company öppnade filialer och fabriker i andra
länder världen över för att sälja sina produkter på en global marknad. Ofta
satte man amerikanska affärsmän på chefsposter i företagets filialer världen
över. Tyskland var inget undantag. År 1938 tillsatte The Coca-Cola Company den
amerikanskfödde affärsmannen Max Keith som chef för Coca-Cola i Tyskland,
lokaliserat i Essen. Året därpå invaderade Tyskland Polen, vilket ofta ses som
starten av det andra världskriget. Coca-Cola höll dock sin fabrik öppen i
Tyskland och Max Keith satt kvar som chef, trots att Tyskland nu var ett krigförande
land. Det skulle dock ta drygt två år innan Tyskland och USA hade förklarat
varandra krig, vilket kan förklara varför amerikanerna inte drog hem sina
affärsmän från Tyskland, utan fortsatte bedriva sin verksamhet.
Dock skulle det visa sig svårt för Max Keith och Coca-Colas
tyska gren att bedriva verksamheten som vanligt. Ett problem hade nu uppstått i
tillverkningsprocessen av den efterfrågade svarta läskedrycken. På grund av de
allierade truppernas blockader mot tyska hamnar kunde man inte längre få tag i
alla ingredienser man behövde för att framställa Coca-Cola. Det var nu man
satte igång med att experimentera fram en ny sorts läskedryck. Coca-Colas tyska
chefskemist, en doktor Schetelig hade år 1940 framställt en ny läskedryck med
smak av apelsin. Genom att använda resterna ifrån ost- och syltproduktion
behövde man inte vara rädd för att ingredienserna skulle ta slut. Dessa
ingredienser kunde man tillverka i Tyskland. Man gav den nya läskedrycken
namnet Fanta, efter det tyska ordet Fantasie, vars svenska motsvarighet ni nog
kan gissa er till. Fanta kom att bli oerhört populär i Tyskland under resten av
kriget, och när striderna slutat på våren 1945 gav Max Keith receptet på Fanta
till Coca-Colas amerikanska huvudkontor. Läsken fortsatte produceras och är
idag ett väldigt lätt läskalternativ att få tag på för den törstige, inte minst
i Tyskland.
Kan man då säga att nazisterna på något sätt är ansvariga
för tillkomsten av Fanta? Vi kan med säkerhet säga att produktionen av denna
läskedryck inte hade skett om det inte varit för de yttre omständigheter The
Coca-Cola Companys tyska dotterbolag hade upplevt som en följd av kriget.
Därmed kan vi även sluta oss till att produktionen av Fanta med stor trolighet
inte kunde ha skett någon annanstans än i Tyskland vid denna tid. Med Coca-Cola
borta från marknaden fyllde Fanta snabbt behovet av läskedryck hos den tyska
befolkningen. Det är närmast något evolutionärt över detta skeende, där den nya
läskedrycken fyller den tomma nischen lämnad av den tidigare giganten. De två
tävlade inte längre om samma konsumenter och kan utvecklas oberoende av
varandra. Det ger oss även en ny bild av Tyskland under det andra världskriget, då vi ser att vanlig kapitalistisk verksamhet kunde fortsätta under hyfsat normala former, trots brinnande krig.
Björnen Stief var en maskot som användes för att främja drickandet av Fanta i Tyskland under det andra världskriget. Här ses Stief fotograferad med tre tyska soldater vintertid. |
Max Keith kom att bli utredd av de amerikanska myndigheterna
efter kriget för att se om han hade haft några nazistiska böjelser. Man fann
att Keith flertalet gånger blivit rekommenderad att gå med i nazistpartiet,
även innan kriget, för att det skulle kunna hjälpa honom i hans arbete. Keith
hade dock aldrig gått med i nazistpartiet och friades från alla anklagelser.
Fanta kom snart att produceras i USA och säljas världen över, med en speciell
plats i tyskarnas hem. Antal varianter av denna fruktläsk har ökat
exponentiellt de senaste åren, och även om Coca-Cola äger denna läsk vid sidan
om den som bär företagets namn brukar de båda marknadsföras separat. Och har ni
svårt att tro på denna historia? Passa på att kolla in läskhyllan i en tysk
matvaruaffär nästa gång ni reser nere på kontinenten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar