Den revolutionerande kinesiska revolutionen

Ett land som länge fångat fantasin och intresset för västerlänningar är Kina. Med en kultur och civilisation som länge varit den dominerande i världen och på världens marknad har Kina haft en oerhört stor del i världens olika händelser. När vi tänker på Kina i väst brukar vi idag tänka på det stora kommunistiskt styrda landet som har en ekonomi som växer så att det knakar. Tänker man på Kina historiskt brukar det ofta bli tal om den japanska ockupationen som startade redan under 1930-talet och hur samma ockupation fick ge plats åt ett inbördeskrig som Mao Tse-Tung och hans kommunistiska parti gick segrande ur. Tänker man på Kina och revolutioner brukar den kommunistiska revolutionen 1949 eller den så kallade kulturrevolutionen 1966 vara de som dyker upp. Men var verkligen dessa revolutioner speciellt revolutionerande? Till att börja med bör man nog inte se den kommunistiska revolutionen 1949 som en revolution utan snarare en maktkamp gestaltad i ett inbördeskrig där den kommunistiska sidan tog makten. Kommunismen var överlag på framfart efter det andra världskriget, inte minst i flera delar av Asien. Kulturrevolutionen då? Det var snarare ett försök att återuppliva revolutionär anda hos befolkningen efter misslyckandet med Maos ”Stora språng framåt”. Som effekt fick kulturrevolutionen att många kineser angav varandra. Många hamnade i fängelse och det ”rensades upp” inom kommunistpartiets egna led.

Men var någon av dessa revolutioner speciellt revolutionär? Kina har inte haft en tradition av demokratiskt styre, så det ska inte ses som överraskande att de fortfarande inte har det. Och kulturrevolutionen var bevisligen snarare ett politiskt knep från Mao Tse-Tung. Dessa två revolutioner föregicks dock av den mest inflytelserika revolutionen i hela Kinas historia. En revolution som hamnat i skymundan i historieböckerna. År 1911 störtades det kinesiska kejsardömet av Kuomintangpartiet, det parti som senare skulle slåss mot kommunisterna i inbördeskriget. En av revolutionens drivande män var Sun Yat-Sen, en läkare som länge varit drivande i den nationalistiska kinesiska rörelsen. Han var dock i exil när revolutionen mot kejsardömet genomfördes och återvände snabbt till Kina för att tillträda som republikens första president. Vilken legitimitet denna post och Kinas första regeringar hade går jag inte in på här, då det inbördeskrig vi förknippar med tiden efter andra världskriget i praktiken börjar redan nu.

Sun Yat-Sen. Idag firas han som en nationens fader på Taiwan. 1912, det första året efter revolutionen utgör även år 1 i staten Taiwans tideräkning. Detta om något visar hur pass betydelsefull revolutionen 1911 var.

I det första ”demokratiska valet” i Kina fick mellan fem och sex procent av befolkningen delta. Kuomintang vann stor representation i båda parlamentets kamrar, men hade ingen egen majoritet. Sun Yat-Sen var dock inte president längre, utan den posten hade nu tillfallit en herre vid namn Yuan Shikai, en gammal militär med stort inflytande i flera väpnade grenar. Under 1913 och 1914 skulle maktbalansen mellan parlamentet och presidenten att balansera fram och tillbaka, tills parlamentet upplöstes år 1914. Detta politiska kaos utmynnade år 1927 i regelrätt inbördeskrig, där bland annat det kinesiska kommunistpartiet, grundat 1921 av Mao Tse-Tung med flera, kom att bli en huvudsaklig kombattant. Någon demokratisk stabilitet kom Kina alltså aldrig att uppleva efter revolutionen 1911

Yuan Shikai, tidigt under sin tid som president.

Men vad är det då som gör revolutionen 1911 till så revolutionerande? I mina ögon mer revolutionerande än Maos kommunistiska revolutioner? Kina hade år 1911 haft en kejsarfamilj som styrande i landet i mer än 3500 år. Kejsarfamiljen hade fått styra grundat på Tian, himlens mandat. Tanken om himlens mandat stammar ur konfucianismen. Genom att uppfylla himlens mandat och bete sig som en kejsare bör får en kejsarfamilj stanna på tronen, medan de som tappat tronen till andra alltså inte förtjänat ett förlängt himlens mandat. Detta styrelsesätt resulterade i flertalet olika kejserliga dynastier som kom att styra i Kina ända från åtminstone år 1600 f.Kr. Ifall Xiadynastin existerade, vilket historiker är osäkra på om den gjorde, så skall himlens mandat ha utsett kejsare ända sedan 2200 f.Kr. Att frångå tanken om Tian och konfucianismens principer, samt börja med ett semi-parlamentariskt styre är alltså en oerhörd revolution i Kina, en av världens äldsta stater och högkulturer.

Konfucius levde under de krigande staternas period (481-403 f.Kr.) och utvecklade sin filosofi om stat och styre med förhoppningen att det skulle leda till en mer stabil kinesisk stat. Inom konfucianismen finns det en tanke att alla män (som vanligt är kvinnor marginaliserade i filosofin) skall sträva efter att bli Junzi – en bättre man. Det gäller att känna sin plats i en serie av hierarkiska förhållanden och att bete sig därefter. Junzi blir man när man i ett förhållande av far och son uppfyller sina åtaganden om att respektera sin överordnade och vara respektingivande mot sin underordnade. Detta förhållande översattes lätt till förhållandet mellan kejsaren och staten, där kejsaren fick föreställa statens fader. Ifall kejsaren inte skulle bete sig i enlighet med vad som ansågs krävas av statens fader skulle han komma att bli av med Tian. Ofta tillrättalades historier i efterhand av de nya kejsarna, så att den tidigare dynastins siste kejsare svartmålades som en som inte förtjänat Tian.

Konfucius är en av de mest inflytelserika kineserna någonsin. Trots att hans läror förbjudits av flera kejsare och regeringar utgör hans filosofi grunden för stora delar av det kinesiska vardagslivet.

1911 var inte första gången någon avsatte en kejsarfamilj i Kina. Tidigare dynastier ersatte inte sällan varandra efter våldsamma utbyten sina familjer emellan. Delar av den dynastiska tiden kallas även för ”De krigande staternas period”, vilket belyser att Kinas styre inte alltid varit fridfullt och övergångarna mellan olika dynastier aldrig friktionsfria. 1911 var dock första gången kejsaren, dennes himmelska mandat och konfucianismen fick stå åt sidan. Något det dessutom fått fortsätta göra i över 100 år. Även om många av de gamla dynastiska tankesätten sitter kvar i dagens Kina har de inte haft någon ärftlig kejsartitel beroende av himlens mandat på 104 år, vilket i mina ögon gör revolutionen 1911 till den mest revolutionära revolutionen i Kinas historia.

Populärkulturell evolution: exemplet Fanta

Populärkultur brukar sammanfattas av det som är allmänt uppskattat, nyttjat och sett inom ett givet samhälle. För tillfället lever exempelvis stora delar av världen påverkade av en amerikansk populärkultur, till följd av en globaliserad ekonomisk marknad med stora amerikanska intressen. Ända sedan det tidiga 1900-talet har det amerikanska levnadssättet tilltalat stora delar av världens befolkning, vilket har gett USA och dess invånare, företag och statliga institutioner möjlighet att påverka populärkulturen världen över. Vad vi äter, dricker, ser på tv och hur vi pratar är i stor utsträckning påverkat av den kulturella output som kommer ifrån Hollywood och visas på tv-skärmar och biografer världen över.

Men att se det enbart så är kanske lite väl eurocentrisk. Även om ingen vid sina sinnens fulla bruk kan förneka den extrema påverkan som den amerikanska kulturen har fått på resten av världen finns det självklart andra stora kulturcentra som ger output som sprider sig och påverkar människors agerande utanför sina originella gränser och målgrupper. Inte ens i Europa är vi under total kulturell kontroll utövad ifrån Kalifornien. Man skulle även kunna argumentera att alla amerikaner inte heller är det. Undantag finns det alltid och människor är oftare heterogena än homogena i sina grupperingar. Svensk kulturell påverkan som har kommit att sprida sig världen över skulle nog hos många människor kännas igen som möbler ifrån Småland eller Death Metal ifrån Göteborg. Vad som blir inkorporerat i en modern levnadsstandard verkar ibland smått chansartat och ibland känner vi inte ens till ursprunget för den kultur vi följer. Idag kommer jag beskriva hur en handelsvara kunde komma att ta en stor plats på den internationella marknaden på grund av de yttre omständigheter som omgav produktionen och efterfrågan av densamma. Vi ska undersöka hur läsken Fanta kom att bli en så stor kulturbärare som den blev.

Tysk reklam för Fanta ifrån 1940-talet.

Om man umgåtts med människor ifrån Tyskland finns chansen att man upptäckt hur pass populär den gula apelsinläsken är i Tyskland. Det syns även ganska tydligt på de matvaruaffärer man finner i landet. Fanta och varianterna av denna dryck under samma namn överskuggar vanligtvis all annan läskedryck i de tyska butikerna. Fanta är en dryck som ägs av och tillverkas under det amerikanska företaget The Coca-Cola Company. Detta företags storsäljare världen över är dock inte Fanta utan den globalt sett mer populära drycken Coca-Cola. Företaget började sälja Coca-Cola världen över redan under 1800-talets slut och när 1900-talet väl kommit var det den mest säljande läsken världen över. The Coca-Cola Company öppnade filialer och fabriker i andra länder världen över för att sälja sina produkter på en global marknad. Ofta satte man amerikanska affärsmän på chefsposter i företagets filialer världen över. Tyskland var inget undantag. År 1938 tillsatte The Coca-Cola Company den amerikanskfödde affärsmannen Max Keith som chef för Coca-Cola i Tyskland, lokaliserat i Essen. Året därpå invaderade Tyskland Polen, vilket ofta ses som starten av det andra världskriget. Coca-Cola höll dock sin fabrik öppen i Tyskland och Max Keith satt kvar som chef, trots att Tyskland nu var ett krigförande land. Det skulle dock ta drygt två år innan Tyskland och USA hade förklarat varandra krig, vilket kan förklara varför amerikanerna inte drog hem sina affärsmän från Tyskland, utan fortsatte bedriva sin verksamhet.

Dock skulle det visa sig svårt för Max Keith och Coca-Colas tyska gren att bedriva verksamheten som vanligt. Ett problem hade nu uppstått i tillverkningsprocessen av den efterfrågade svarta läskedrycken. På grund av de allierade truppernas blockader mot tyska hamnar kunde man inte längre få tag i alla ingredienser man behövde för att framställa Coca-Cola. Det var nu man satte igång med att experimentera fram en ny sorts läskedryck. Coca-Colas tyska chefskemist, en doktor Schetelig hade år 1940 framställt en ny läskedryck med smak av apelsin. Genom att använda resterna ifrån ost- och syltproduktion behövde man inte vara rädd för att ingredienserna skulle ta slut. Dessa ingredienser kunde man tillverka i Tyskland. Man gav den nya läskedrycken namnet Fanta, efter det tyska ordet Fantasie, vars svenska motsvarighet ni nog kan gissa er till. Fanta kom att bli oerhört populär i Tyskland under resten av kriget, och när striderna slutat på våren 1945 gav Max Keith receptet på Fanta till Coca-Colas amerikanska huvudkontor. Läsken fortsatte produceras och är idag ett väldigt lätt läskalternativ att få tag på för den törstige, inte minst i Tyskland.

Kan man då säga att nazisterna på något sätt är ansvariga för tillkomsten av Fanta? Vi kan med säkerhet säga att produktionen av denna läskedryck inte hade skett om det inte varit för de yttre omständigheter The Coca-Cola Companys tyska dotterbolag hade upplevt som en följd av kriget. Därmed kan vi även sluta oss till att produktionen av Fanta med stor trolighet inte kunde ha skett någon annanstans än i Tyskland vid denna tid. Med Coca-Cola borta från marknaden fyllde Fanta snabbt behovet av läskedryck hos den tyska befolkningen. Det är närmast något evolutionärt över detta skeende, där den nya läskedrycken fyller den tomma nischen lämnad av den tidigare giganten. De två tävlade inte längre om samma konsumenter och kan utvecklas oberoende av varandra. Det ger oss även en ny bild av Tyskland under det andra världskriget, då vi ser att vanlig kapitalistisk verksamhet kunde fortsätta under hyfsat normala former, trots brinnande krig.

Björnen Stief var en maskot som användes för att främja drickandet av Fanta i Tyskland under det andra världskriget. Här ses Stief fotograferad med tre tyska soldater vintertid.

Max Keith kom att bli utredd av de amerikanska myndigheterna efter kriget för att se om han hade haft några nazistiska böjelser. Man fann att Keith flertalet gånger blivit rekommenderad att gå med i nazistpartiet, även innan kriget, för att det skulle kunna hjälpa honom i hans arbete. Keith hade dock aldrig gått med i nazistpartiet och friades från alla anklagelser. Fanta kom snart att produceras i USA och säljas världen över, med en speciell plats i tyskarnas hem. Antal varianter av denna fruktläsk har ökat exponentiellt de senaste åren, och även om Coca-Cola äger denna läsk vid sidan om den som bär företagets namn brukar de båda marknadsföras separat. Och har ni svårt att tro på denna historia? Passa på att kolla in läskhyllan i en tysk matvaruaffär nästa gång ni reser nere på kontinenten.

Förbudstidens USA

Lagstiftningen är något som är tänkt finnas till för att skydda de olika suveräna staternas egna medborgare. Ofta utgår lagstiftningen ifrån grundläggande värden som de flesta kan komma överens om. Jag säger ”de flesta”, eftersom lagarna – i alla fall i Sverige och andra demokratiska stater – stiftas av en representativ församling politiker, vilkas mandat utgår i proportion från hur pass populära de är hos befolkningen över 18 års ålder. Sedan kan lagstiftandet även ses som en form av förmynderi, vilket det är, men kanske som tydligast i de lagtexter som stiftas utan populär majoritet. Ibland stiftas lagar som är omåttligt impopulära hos en majoritet av befolkningen, och detta inte enbart i diktaturer. Moderna exempel ifrån Sverige är exempelvis FRA- och Ipred-lagarna, vilka mött kraftigt motstånd ifrån stora delar av befolkningen. Hela fältet med lagstiftning kring intellektuell rättighet, kopieringsrätt och nätneutralitet är en av dagens hetaste potatisar.

På 1920-talet existerade dock inte internet, utan fokus inom lagstiftningen låg på andra områden. Vid denna tid var de olika nykterhetsförbunden, från de internationella till de regionala, oerhört starka. Alkoholförtäringen var inte lika kontrollerad som idag och skapade stora sociala problem, något som fortfarande är sant i dagens samhälle. När det kommer till droger brukar man kunna se att de som nyttjas mer allmänt inom olika kulturer lättare accepteras. Att tugga khat är väldigt ovanligt i norden och är därför inget som gemene svensk gör. På Afrikas horn är detta bruk vanligare, men i sin tur skulle de nog se snett på någon som söp sig lika redlös som ”Svensson” gör på midsommar. Och alkohol har inte alltid vart en självklarhet i de länder där den konsumeras i stor utsträckning idag. Alkohol har visserligen varit en vanlig del av samhället i tusentals år, då man funnit att öl och vin uppskattningsvis dracks för redan 7000 respektive 8000 år sedan. Starksprit har däremot en kortare historia. Det är först under 1600- och 1700-talen som vanligt folk börjar destillera alkohol till starksprit. Innan dess hade alkohol inte lika hög volymprocent vilket såg till att det allmänna fylleriet inte var lika utbrett som det skulle komma att bli.

 

Inom västerländsk kultur har alkohol kommit att bli en stor del av kulturen. Självklart finns det nykterister och människor som motsätter sig att dricka alkohol på grund av etiska skäl i västvärlden, men de är lätträknade i jämförelse. Ser man till antalet muslimer som inte dricker alkohol inser man hur pass kulturellt betingad just denna drog är.

Men fylleriet skulle komma att bli utbrett och skapa stora bekymmer. Vissa företag började smita undan att betala sina anställda ordentliga löner genom att istället betala dem i alkohol. Många grovarbetare skulle komma att bli onyktra så fort de gick av jobbet, men även oftare. Alkoholen kom att växa fram som ett av samhällets största problem, mycket på grund av att den var så svår att reglera och så lätt att producera. Den internationella godtemplarorden med flera liknande rörelser kom att värva fler och fler medlemmar. I början var många av medlemmarna kvinnor och människor aktiva i kyrkan. Kvinnor led av alkoholens biverkningar i stor utsträckning under 1800-talet, då deras äkta män ofta blev betalade i alkohol, eller lade stora delar av hushållskassan på rusdryck.

Det största försöket att kontrollera alkoholen, samt en av de största framgångarna för rörelser som IOGT var det politiska beslut som skulle komma att fattas i USA:s kongress den 28:e oktober 1919. Beslutet, som dagen efter vann makt i senaten också, var ett förbud mot rusdrycker på federal nivå i USA. Beslutet trädde i kraft i januari 1920, och barerna var därefter endast tillåtna att sälja öl med en volymstyrka av 0,5 %. Beslutet kom att bli det artonde tillägget till den amerikanska konstitutionen.

 

Dessa slagord var vanliga i debatten om alkoholförbud. Att många kvinnor tog del av nykterhetsrörelsen kom att bidra till exempelvis suffragett-rörelsen och kampen för kvinnlig rösträtt. Självklart fanns det också kvinnor inom den rörelsen som inte såg alkoholförbud som en bra lösning.

Även om alkohol är bevisat dåligt för hälsan skulle inte beslutet att förbjuda rusdrycker komma att bli någon succé i USA. Några som tyckte absolut bäst om kongressens och senatens beslut att förklara rusdrycker olagliga var de som opererade inom den organiserade brottsligheten. Helt plötsligt hade det öppnat sig en helt ny marknad för dem. Men eftersom alkoholen nu var olaglig och den organiserade brottsligheten satt på utbudet kunde de göra synnerligen lukrativa affärer. Hembrännare slog sig ihop med huvudena för den organiserade brottsligheten och tillsammans kom de att tjäna miljontals dollar under åren som kom. Det var självklart inte friktionsfritt, då olika fraktioner och familjer inom den organiserade brottsligheten kom att inkräkta på varandras territorier, förstöra varandras varor och mörda varandra i stor utsträckning. Detta är den tid som har kommit att ge oss ökända gangstrars som exempelvis Al Capone och Frankie Yale.

Men om maffian satt på utbudet, hur stod det då till med efterfrågan? Den kan enkelt beskrivas som skriande. Sällan har en federal amerikansk lag funnit så lite stöd bland befolkningen.  Drivandet av lönnkrogar och hembränning blev brott som stora delar av befolkningen kom att göra sig skyldiga till. Inom rättsväsendet finns exempel på hur poliser, domare och åklagare såg mellan fingrarna med uppenbar brottslighet. Ett exempel på det minimala stödet denna lag hade kan tas ifrån Detroit när polisen en kväll slog till mot en lönnkrog vid namn Deutsches Haus. Bland de som ertappades med att bryta mot den federala förbudslagen på denna krog fanns bland annat borgmästaren sheriffen och stadens kongressledamot. Problemen med alkoholförbudet var uppenbara och problemen hade snarare växt än krympt i USA sedan förbudet inträdde. I december 1933 upphävdes det federala alkoholförbudet i och med det tjugoförsta tillägget till konstitutionen. Delvis tillät man alkohol igen för att stävja de problem som uppstått under förbudstiden, men framför allt såg den federala regeringen möjligheter till stora skatteintäkter på alkoholen, något som kunde hjälpa dem slå tillbaka mot den ekonomiska depression som USA för tillfället upplevde.

 

När förbudstiden tog slut kunde amerikaner äntligen fira med en drink utan att bryta mot en federal lag. Alkoholförbudet ses vanligtvis som ett av de största misstagen i amerikansk lagstiftning. 

Alkoholförbudet får svårt att passa in i våra vanliga berättelser om USA under 1920-talet. Det brukar vanligtvis vara framgångshistorier som handlar om en allmänt ökande rikedom, jazzens genombrott och problemfri konsumism.  Och detta är också en del av det amerikanska 1920-talet. Men många av de typiska 1920-talsfester man föreställer sig, där ungdomar dansar till den nya jazzflugan, måste alltså ha ägt rum på lönnkrogar. Och passar den ökade organiserade brottsligheten in i våra narrativ om det problemfria 1920-talet? Går det ihop med den romantiserade bilden som böcker som ”The Great Gatsby” gett oss av 1920-talet när vi inser att det var hembränd lönnsprit som dracks på Gatsbys eleganta fester? Det amerikanska 1920-talet kom, liksom mycket av den lönnsprit som producerades då, att lämna efter sig en stor baksmälla. Denna baksmälla brukar vi kalla den stora depressionen.