Hur vi ser på historien

Hur vi ser på världshistorien kommer alltid att påverka oss. Ett vanligt mänskligt drag är att utse sig själv, ens egna civilisation och samhälle till det mest utvecklade någonsin, som om allt som hänt i världshistorien innan det bara byggde upp till ens egen verklighet. Detta är ett oerhört arrogant sett att se på historien, då man därmed reducerar de 4,5 miljarder år vår planet har existerat till en simpel prolog. Och när någon om 100 år gör exakt samma sak och beskriver sig själv och sitt samhälle som toppen av världens utveckling har vårat samhälle också blivit reducerat till en del av ovan nämnda prolog. Det kommer att hända och det känns inte så skönt, va?

Hur vi ser på vår historia blir därmed av största vikt. Att förstå att vi och vår värld konstant förändras beroende på de tusentals faktorer vi som människor kommer i kontakt med dagligen hjälper oss att inse vår del i världshistorien och dess utveckling.

Först vill jag attackera myten om att historien skapas av ”stora män” (med detta menar jag enskilda individer, men de individer som lyfts fram brukar ofta vara vita män). Vi måste inse att dessa människor får positiva eftermälen för att de kan se till att ge sig själva det. En av våra mest kända svenska kungar, Gustav Vasa, är ett strålande exempel på en kung som såg till att sprida falska, men positiva, historier om sig själv. Detta har idag gett honom stämpeln som en Sveriges landsfader som med sina egna händer kastade ut den lede dansken ur huvudstaden 1523, efter att (såklart) ha uppfunnit Vasaloppet. I verkligheten måste vi inse att Gustav Vasa aldrig hade kunnat komma till den position han gjorde utan sina politiska förbindelser i Tyskland, det faktum att han lyckades med sin plan och framför allt att han fick med sig större grupper människor på sina idéer.

Historiska skeenden hade aldrig kommit till pass om inte MÅNGA människor hade velat att det skulle ske eller ifall det inte fanns en eller flera bidragande strukturer eller institutioner som hjälpte skeendet. För enkelhetens skull hänger vi gärna upp dylika skeenden på enskilda människor och årtal, vilket man ofta märker är en grov förenkling av ett ganska dynamiskt skeende när man börjar studera det hela lite närmre.

Vidare vill jag mena att vår historia inte tillhör bara människorna. För att förstå vår historia måste vi även tillskriva makt till faktorer som är utom människors kontroll. En händelse som digerdöden och dess härjningar i Europa under 1300-talet måste ses som ett samspel mellan flertalet faktorer. Delvis bakterien Gersinia Pestis, delvis de löss som bar på bakterien, delvis de råttor som spred lössen och sjukdomen med handelsfartygen, delvis de handelsinstitutioner människorna hade inrättat, delvis den religion som var förhärskande, eftersom den blev en förklaring till sjukdomen. Listan kan självklart göras längre, men jag tror att jag hamrat hem min poäng. Naturkatastrofer, sjukdomsmutationer och väder är faktorer vi människor inte kan påverka, men de kan komma att spela in starkt på hur historien utspelar sig.

Bara för att sätta det hela i lite perspektiv kan man räkna utifrån att vår planet beräknas vara runt 4,5 miljard år gammal. Detta är på tok för lång tid för att vi ska kunna greppa det. Vår medellivslängd, ökande som den än må vara, är bara en spott i oceanen av den tiden vår planet har existerat. Om man skulle räkna jordens existens som 24 timmar, så skulle människans närvaro som art på denna planet motsvara 15 sekunder av dessa 24 timmar.

Börjar det kännas tröstlöst? Känns det jobbigt att jag tillskriver bakterien Gersinia Pestis en större historisk betydelse än vad jag tillskriver dig, min läsare? Misströsta inte! Även om historien inte alltid är så enkel som man vill tro, eller ifall enskilda människor blir tillskrivna för mycket betydelse, tror jag på mänskligheten. Vad har vi inte lyckats uträtta på dessa ”15 sekunder”? De flesta av oss har idag en manick i fickan som kan användas till att söka upp oändligt med information eller kommunicera med vår kinesiske vän 7 tidszoner bort. Vi har varmrökt fjällröding, kunskapsutbyten mellan länder och universitet, vattenrutschkanor, mänskliga rättigheter och hämtpizza. Vår kultur är otroligt mångfacetterad och vi har lyckats åstadkomma mycket gott och även forma vår planet mer än någon annan art (sug på den, T-Rex!) som någonsin har bevandrat den, både på gott och ont. Och det är tillsammans, vi människor i grupp, över nations- och språkbarriärer som vi lyckats med detta, och varje dag lyckas påverka världen, på ett sätt som jag i alla fall ser som positivt. Även om vi sällan lär oss av historien, begår hemskheter mot varandra och kanske får vår plats i historieböckerna tagna av en bakterie, tror jag på människan.

Lär man sig se människan när man läser historia, då lär man sig se historia.

Rekommenderad litteratur

Jag vill idag rekommendera Robert B. Marks bok Den Moderna Världens Ursprung (Origins of the modern world, 2002, Rowman & Littlefield). Denna bok kommer rekommenderas fler gånger på denna blogg, men angående hur vi ser på vår historia finns det knappast något mer passande alster.

När folksjälen blev lite smutsigare

Allsvensk fotboll. Finns det något härligare? Är det inte en vital del av vår svenska folksjäl? Många svenskar är här beredda att hålla med mig. Det är något speciellt med att ge sig iväg till en allsvensk fotbollsarena med vänner och/eller familj, iklädd en halsduk med sitt lags färger. Det är något speciellt med att i 2 gånger 45 minuter stå och sjunga hejaramsor för sitt lag.

Samtidigt börjar många bli rädda för att gå till våra allsvenska arenor och besöka fotbollsmatcherna i den högsta divisionen. Så kallade firmor, efter engelsk modell, ser fotbollsmatcherna som en ursäkt för att slåss med varandra. Inför den första omgången av årets allsvenska serie slogs en supporter till Djurgårdens IF ihjäl på öppen gata i Helsingborg. Många är vi som minns den supporter till Malmö FF som sprang in på planen och förstörde Skånederbyt för bara ett par säsonger sedan.

Det finns ett skäl till att jag skriver detta inlägg just idag. Det har att göra med att det lag jag håller på i Allsvenskan, Örebro SK, ikväll spelar hemma mot IFK Göteborg på Behrn Arena i Örebro. Vad är det då som är så speciellt med detta? Jo, vissa argumenterar att huliganismen i Sverige fick sitt genomslag just med denna match, fast för 44 år sedan, i allsvenskans sista omgång den 25 oktober 1970.

Förutsättningarna var enkla inför den sista omgången. Ifall Örebro lyckades vinna eller spela oavgjort skulle de få stanna kvar i allsvenskan, medan IFK Göteborg åkte ur. IFK Göteborg var å sin sida tvungna att vinna för att stanna kvar, vilket automatiskt skulle resultera i att Örebro SK åkte ur. Detta var nog ganska nesligt för IFK Göteborg, som var regerande svenska mästare.

Problemen kom när matchen började närma sig sitt slut. Örebro hade tidigare tagit ledningen med 1-0 och det började se mörkt ut för kamraterna. När IFK sedan fick ett kvitteringsmål bortdömt för hands rann det över. Den stora skaran tillresta Göteborgssupportrar stormade planen och försökte riva den ena målburen, antagligen med intentionen att få till stånd ett omspel av matchen. En ölburk kastades även i huvudet på ÖSK-spelaren Göran Kummelstedt så att han var tvungen att sys. Böter eller poängavdrag var inga motmedel man hade börjat använda sig av, så omspel var det enda alternativ som fanns ifall matchen skulle brytas.

Ett av ögonvittnena till denna match var den då 16 år gamla Bengt Lekström, min far. Han berättade hur säkerhetsvakter på Eyravallen försökte bilda en mänsklig kedja som de skulle använda till att fösa tillbaka Göteborgssupportrarna med. Dock var de inte tillräckligt många för att lyckas med detta. Göteborgarna sprang bara runt dem. Det dröjde tills en (1!) hundförande polis hade lyckats ta sig ned på planen innan Göteborgssupportrarna gav sig av planen och matchen kunde återupptas. Örebro SK vann matchen och IFK Göteborg åkte ur allsvenskan.

Kan man säga att det var här huliganismen fick sitt genomslag i Sverige? Att det var vid denna punkt i tiden som intresset för det egna lagets framgångar vann över Fair Play-andan? Dessa frågor har nog mycket mer komplicerade svar än vad man kan tro och även om denna sorts händelse var ny för svenskarna 1970, så har flertalet liknande händelser följt den i spåren.

Det man kan säga är att fotbollsplanerna idag ser annorlunda ut än vad de gjorde 1970, på gott och ont. När IFK Göteborgs supportrar äntrade Eyravallen den 25 oktober 1970 klev de inte ner från den betongläktare som står där idag. De forcerade inte de staket, grindar och nät som sitter där nu. Den allsvenska fotbollen har fått tänka om mycket angående säkerheten sedan dess. Och får fortfarande konstant påminnelser om att man måste skärpa till sig ytterligare.

Värt att poängtera är dock att det är en oerhört liten del av alla svenska fotbollsälskare som ser fotbollsmatcher som ursäkter för att slåss. Som stormar fotbollsplaner och ser en olikfärgad halsduk som en våldsförklaring. Bara på Örebro SKs senaste hemmamatch var vi ca. 6600 fotbollsälskare till Örebro SK och Kalmar FF som gick på en fotbollsmatch utan en incident. Samtidigt gjorde tusentals andra människor detsamma i resten av Sverige. Den kärlek till sporten och den genuina godheten hos vanliga människor överskuggas i media allt som oftast av fåtalet idioters våldsamma utlopp.

Avslutningsvis vill jag säga att jag hoppas att kvällens match, likt majoriteten av alla fotbollsmatcher i världen, slutar utan några liknande problem. Och om det inte är för mycket begärt får den gärna sluta med 3 poäng till mitt kära Örebro SK.

En kunglig historia

Mitt namn är Robert Lekström och jag är historiker. Eller ja, för tillfället kan jag inte skylta med mer än en kandidatexamen som akademisk merit inom ämnet, men jag arbetar på det. Att driva en blogg om historiska fakta, roligheter, myter och tråkigheter är mitt sätt att få utlopp för mitt borderline-nördiga historieintresse. Och förhoppningsvis lyckas jag roa och kanske till och med bilda någon under processen.

När jag nu skriver mitt första inlägg är pressen på mig stor. Vad kommer det handla om? Kommer jag finna det roligt? Är killen dum i huvet? Detta är bara några av de frågor du som läsare borde ställa dig just nu. Källkritik är A och O inom historiedisciplinen.

Jag kommer att ta min start i krig och militärhistoria, vilket säkerligen gör vissa av er oerhört glada. Historiker gillar krig, om enbart för att de är enkla narrativ. De innehåller ett utbrott i ena änden, några betydande slag i mitten, och ett fredsdatum i slutet. Sedan kan man inte heller förneka att krig är en av de krafter som formar vår omvärld. Att ”förändring är den enda konstanten” och att världen konstant förändras är två satser vi alla nog kan hålla med om. Dock är krig något som brukar kunna driva på tempot av världens utveckling och därmed utgöra en vattendelare mellan två olika sorters styrelseskick.

Dagens intressanta faktum jag tänkte berätta om är att Jean Baptiste Bernadotte, senare känd som den svenska kungen Karl XIV Johan, under sin tid som marskalk i den franska armén lyckades besegra svenska soldater utan att avlossa ett enda skott.

Historien utspelar sig den 6 november 1806. Sverige var(för tillfället) en del av den allians som stod emot den allians som Napoleon och fransmännen utgjorde en majoritet av. Vilken sida Sverige stod på skulle komma att ändra sig två gånger till innan krigen tog slut 1815. De svenska styrkorna jag skriver om är två regementen livgrenadjärer plus några hundra kavallerister på väg hem mot Sverige efter en reträtt ifrån Lauenburg, en ort i Schleswig-Holstein. Svenskarna hade marscherat till Lübeck och fått order om att packa ned sina vapen i väntan på fartygen som skulle föra dem hemåt. När vapnen väl var nedpackade kom den franske marskalken Jean Baptiste Bernadotte. Snacka om timing. De svenska soldaterna kapitulerade inför Bernadotte och lät sig tas som fångar.

Här kan man tänka sig att leka med alternativhistoria lite. Om de svenska soldaterna inte hade fått order om att packa ned sina vapen, hade de då hamnat i skottväxling med fransmännen? Antagligen. Fanns det en chans att en svensk soldat i så fall hade råkat såra eller till och med döda den man som senare kom att bli sveriges kung? Möjligheten finns, men gissningsvis hade Bernadotte i egenskap av befälhavare för den trupp som nu stötte på de svenska regementena, haft en mer tillbakadragen roll i ett mindre slag av denna typ. Intressant som det än kan vara att spekulera i alternativ historia, finner vi det allt som oftast fruktlöst.

Man kan dock argumentera att de omständigheter som nu rådde i Lübecks hamn denna novemberdag för över 200 år sedan öppnade vägen till den svenska tronen för ätten Bernadotte. En av de officerare inom den svenska hären som Jean Baptiste Bernadotte stötte på och samtalade med var den svenske greven Gustaf Mörner. De två officerarna gjorde bland annat en överenskommelse för hur de svenska soldaterna tillika franska krigsfångarna skulle transporteras söderut. Mörner och Bernadotte kom att göra gott intryck på varandra under dessa överenskommelser.

Gustaf Mörner var fyra år senare med vid den urtima riksdag som hölls i Örebro i syfte att utse en ny tronföljare. Även om Gustaf Mörner inte föreslog Bernadotte som svensk tronföljare sägs han ha gått i god för Bernadotte när kung Karl XIII bad om hans åsikt. Resten är, som man säger, historia. Det vi med stor säkerhet i alla fall kan sluta oss till är att historien hade utspelat sig annorlunda om de svenska soldaterna inte hade hunnit packa ned sina vapen.

Rekommenderad läsning

Om du fann detta blogginlägg intressant vill jag rekommendera lite läsning.

Ifall du finner det intressant med teorier om hur krig och dess utkomster kan komma att påverka världens skeenden vill jag rekommendera: G. John Ikenberry. (2000) After Victory: Institutions, Strategic Restraint, and the rebuilding of order after major wars.

Vill du läsa mer om Karl XIV Johan, riksdagen I Örebro och Sverige under denna spännande tid? Då rekommenderar jag Olof Sjöströms (2009) Karl XIV Johan: Det Moderna Sveriges Grundare.