Historien är full av idéer. Både goda och dåliga. I tidigare
inlägg har jag bland annat nämnt hur idén från en svensk fältherre att packa
ner arméns vapen ledde till att en hel svensk styrka blev tillfångatagen av
Napoleons soldater utan att ett skott avlossades. Den idén kan också,
diskutabelt, ha öppnat vägen för en fransk härförare till den svenska tronen
som Karl XVI Johan. I ett annat inlägg
berättade jag om hur Mansa Musa I av Mali gjorde pilgrimsfärden till
Mecka, med följden att han skapade hyperinflation i flera av de länder han
passerade. Historien är full av idéer som ibland har fallit ut precis som
anstiftaren velat, vissa idéer som genomförts som planerat och gett katastrofala
resultat och en hel del idéer som aldrig blivit av. Idag tänkte jag dock inte
gå in på det filosofiska i vad som konstituerar en idé, ett historiskt skeende
eller positiva och negativa utfall. Det är ändå omöjligt att mäta. Hur stor
genomslagskraft fick exempelvis Karl Marx idéer i världen? Vem vet. Hur mycket
påverkades världen av min idé att idag gå och köpa lunch på en
hamburgerrestaurang i Oslo? Antagligen mindre än Marx idéer, men de 130 norska
kronorna som jag betalade går ändå till att betala löner och vidare verksamhet
från sagda hamburgerrestaurang. Så alla idéer får ett genomslag. Även många av de
som inte genomförs.
Idag tänkte jag specifikt prata om Indien under brittiskt
styre. Även om detta snarare är en anekdot än något som kan bevisats ha skett
så finns det en kärna av sanning i denna historia, något jag återkommer till. Historien
jag tänker på är det ökända brittiska ”kobraproblemet”.
Det sägs att de styrande brittiska herrarna i Indien under
1800-talet ansåg att landets många kobror var ett problem. För att kämpa emot
dessa skadedjur utfärdade man belöningar till indierna för varje död kobra som
transporterades till den brittiska överheten. Tanken var att man på så sätt
skapade ett incitament för vanliga indier att försöka göra naturen mer
gästvänlig, samt att antalet kobror succesivt skulle minska till närmare noll.
Enligt anekdoten sägs britterna ha glömt ta hänsyn till människans uppfinningsrikedom,
då de inte räknade med att indierna skulle samla kobror och samla dem för att
avla fler och fler. De döda kobror som transporterades in till myndigheterna
var alltså produkterna av en kontrollerad uppfödning, som garanterade indierna
inkomst över en längre period. När britterna sedan insåg att mängden döda
kobror som inrapporterades ökade istället för minskade insåg de att något stod
lurt till och kobrauppfödningen nystades upp. Belöningen för döda kobror togs
bort och indierna som ägnat sig åt uppfödningen av dessa släppte ut sina kobror
i det vilda, vilket gjorde det indiska kobraproblemet ännu större än vad det
hade varit innan. Detta lyfts ofta fram som ett exempel på en inte helt
genomtänkt lösning, som lämnade beslutsfattarna i djupare problem än innan de
implementerade sin lösning. Idag använder filosofer, ekonomer med flera detta
exempel som ”kobraproblemet” när de argumenterar för vilken lösning som är den
bästa på deras problem. Men hände det egentligen?
Som tidigare sagt så är denna historia svår att bevisa och
brukar avskrivas som en rolig anekdot. Det finns dock en förlaga som verkligen
har skett. Den skedde dock längre österut i Asien, i kolonin Franska Indokina.
Detta var en koloni som stod under franskt styre och bestod av de länder som
idag är kända som Vietnam, Laos och Kambodja. I Hanoi hade man nämligen stora
problem med råttor. De franska kolonialisterna i Hanoi började erbjuda belöning
i utbyte mot råttsvansar, något som först verkade fungera, med tanke på hur
många råttsvansar som levererades in. Men råttor fortplantar sig enormt snabbt
och vietnameserna insåg snabbt hur mycket mer lukrativt det var att bara kapa
svansen av råttorna och sedan släppa tillbaka dem i avloppen för att fortplanta
sig som vanligt. Väldigt få råttor antas ha mist livet. Detta uppdagades dock
då franska kolonialister i Hanoi började få syn på råttor utan svans och snabbt
lade ihop pusselbitarna. Någon större ökning i Hanois råttbestånd skedde dock
inte. Historikerna Michael Vann menar att det brittiska ”kobraproblemet” från
Indien inte kan bevisas, medan det vietnamesiska ”råttproblemet” kan föras i
bevis, vilket innebär att vi borde kalla denna typ av lösning för ”råttproblemet”.
Det franska arvet i Vietnam är tydligt. På bilden syns det som idag är Hanois kommunala teater, tidigare operahuset, uppförst av franska kolonialister. |
Varför varianten om de brittiska kobrorna, som antagligen
aldrig skedde, är mer känd en varianten om de vietnamesiska råttorna, som skedde,
kan bero på flertalet faktorer. Britter och fransmän är inte de bästa vänner.
Kanske ville man, smått propagandistiskt, bemåla sin ärkefiende med sina egna
koloniala tillkortakommanden. Kanske har det bara blivit en vandringslegend som
har fått ben och utvecklats till att passa in bäst i människors tankemönster om
kolonialism under 1800-talet. Britterna hade en hel del tillkortakommanden och
destruktiva taktiker för sig i Indien och många andra länder som de koloniserade.
Många av dessa tankefel stammade ifrån en avsaknad av kunskap och respekt för
de nya undersåtarna.
Oavsett om man föredrar historien med kobror eller råttor så
är det två illustrerande exempel på en beslutfattningsprocess där man glömmer
att lyfta in den mänskliga faktorn, något som många andra beslutsfattare genom
historien har misslyckats med.