Danmark under ockupation

För den som hänger med i historiesvängen eller kanske jubileumssvängen gick det nog inte förbi att det i förra veckan var 75 år sedan Nazityskland invaderade och ockuperade våra grannländer Danmark och Norge. Vissa kanske till och med hörde undertecknad sitta med i Radio P4 Värmland och prata om ockupationen av Norge. Dock blev det inte så mycket prat om Danmark som det blev om Norge. Detta är dock ganska vanligt. Historien om Norge blir vanligtvis ett mer intressant narrativ än historien om Danmark, då den innehåller en lokalbefolkning som tappert kämpar emot inkräktaren, men fallerat till slut. Historien om Norge blir lätt en historia om ett förtryckt folk under regeringen Quisling, där var och varannan norrman antas ha arbetat för Hjemmefronten. De norska och franska motståndsrörelserna känner vi till. Men Danmark då? Vad hände i Danmark mellan den 9 april 1940 och den 5 maj 1945?

När Tyskland i april 1940 invaderar och ockuperar Danmark och Norge är det allmänt känt att det är Norge, och i förlängningen de svenska malmfälten och den norska Atlantkusten som är målen. Varför invaderas då Danmark och Norge, men inte Sverige? Svaren på denna fråga är många. Vi kan delvis titta på hur den skandinaviska geografin ser ut. Några nationalstater med avlång form, långa kustlinjer och gles bebyggelse och befolkning. Detta är inte optimala förhållanden för en ockupation, ens för en så folkrik nationalstat som Tyskland. Logistiken kommer att bli lidande, då linjerna kommer att bli sträckta längre än vad som är bekvämt. Det kommer även att bli svårt att hålla de ockuperade människorna under kontroll. Därmed kan man se att Tyskland högt värderade ockupationen av Norge, då denna skulle komma att kräva många mantimmar. Förhoppningen var dock att det skulle löna sig. Som mest var 400 000 tyska soldater uppbundna i Norge på en och samma gång under det andra världskriget.

Även om norrmännen lyckades hålla emot längre än danskarna marscherade tyska soldater på Oslos gator redan den 9 april 1940, samma dag som invasionerna inleddes.

Men Danmark då? Om man skall slå ur Tysklands läge och satsa på en lyckad invasion av Norge behöver man nog ockupera Danmark av bara farten. Annars kommer det att bli mycket lättare att störa transporterna mellan Tyskland och Norge för de allierade. Om tyskarna istället kan få till flyg- och marinunderstöd för sina transporter från både norsk och dansk mark kommer de att fara mycket säkrare. I tysk propaganda från tiden direkt efter invasionerna av Danmark och Norge så berättar man även en historia som säger att invasionen av Norge från britterna var nära förestående (vilket är sant) och väver även in att en brittisk invasion av Danmark stod för dörren (vilket är mindre sant, i alla fall för tidpunkten). Argumentet går sedan vidare att skulle Storbritannien lyckas upprätta en flygbas i Danmark så skulle nästan hela Tyskland stå hotat för flyg- och bombangrepp från det brittiska flygvapnet. Helt orealistisk var inte denna rädsla, men vi som sitter med facit i hand kan se att just detta blev det aldrig verklighet av.

Skälet till att både Danmark och Norge så snabbt kom att bli ockuperade av tyskarna hade att göra med att ingen av dessa stater förväntade sig en invasion av sitt suveräna territorium. Danskarna och norrmännen hade antagit samma taktik som svenskarna vid denna tid och förklarat sig neutrala. Man gjorde sedan det mesta i sin makt för att inte provocera eller förarga någon av stormakterna. Dock vägde de resurser av järn som finns i norra Sverige tyngre än nationalstaternas suveränitet och invasionen blev ett faktum. I efterhand kan vi konstatera att tyskarna lyckades komma bara några dagar innan en planerad brittisk invasion. Järn är en värdefull resurs när man ska ge sig in i krig. Det var därför den första prototypen för EU kom att kallas kol- och stålunionen. Kol och stål är nämligen två resurser som är svåra att kriga utan. Invasionerna av Danmark och Norge blev i alla fall faktum. Även om invasionen av Danmark ofta beskrivs som en utan motstånd dog ändå 16 danska soldater i försvar av sitt land innan den danska regeringen kapitulerade. De hade inte något att sätta emot den tyska armén och var inte beredda på detta anfall.

I det ockuperade Danmark tilläts den vid invasionen sittande statsministern Stauning att ombilda en regering innehållande samtliga större danska politiska partier, inte olik den samlingsregering som Per-Albin Hansson ledde i Sverige samtidigt. Den första tiden under tysk ockupation brukar ofta beskrivas som en ganska lugn period i dansk historia. Man agerade närmast som ett lydrike till Tyskland och offrade en del av sin nationella bestämmanderätt. Den danska kungen Kristian X tilläts sitta kvar och blev snabbt utnyttjad i tyska propagandasyften. ”Kungen rider som vanligt fram över gatorna” kunde man se och höra i en tysk propagandafilm som visade hur Danmark såg ut under tysk ockupation. Dock är det en myt att han skulle ha gått omkring med en gul davidsstjärna fastsydd på sina kläder i stöd med landets judiska befolkning.

Kung Kristian X blev en symbol som många danskar kunde samlas bakom under kriget. För det mesta agerade han som om inget speciellt hade inträffat. Han fortsatte rida Köpenhamns gator upp och ned under morgonen, vilket var hans vana.

År 1943 börjar det dock kärva en hel del mellan de tyska ockupanterna och den danska samlingsregeringen. Likt i de andra territorier man hade ockuperat började nu tyskarna ta hand om de politiska element man ansåg vara oönskade genom förföljelse, tvångsinternering och avrättningar. Tyskarna tyckte att den danska regeringen inte gjorde nog för att hindra det motstånd de mötte och införde den 29 augusti undantagstillstånd. Man avväpnade den danska militären och tänkte ta över danska flottans fartyg, varvid man i den danska marinen sänkte 27 av sina egna fartyg. I oktober samma år tänkte sedan tyskarna göra upp med den lilla judiska minoritet som fanns i Danmark. En tysk diplomat vid namn Georg Ferdinand Duckwitz lät dock dessa planer vandra vidare till motståndsmän som såg till att skeppa 700 av Danmarks judar till Sverige. Totalt dog dock 52 danska judar i tyska koncentrationsläger.

Likt i Norge fanns det alltså en motståndsrörelse i Danmark. De har dock inte tillskrivits någon lika heroisk historia som exempelvis förstörelsen av Hydrofabriken i norska Rjukan, men bidrog med uppgifter till den allierade bombningen av Shell-huset på våren 1945, den byggnad där Gestapo hade sitt högkvarter i Köpenhamn. För att nyansera historien lite bör dock även nämnas att ca 12 000 danska män sökte tjänst i Waffen-SS under kriget, varav hälften av dessa sökande fick tjänstgöra i denna väpnade gren av den tyska militären.

Även norrmän gick med i Waffen-SS, en av Nazitysklands elitstyrkor. Denna affisch försöker rekrytera soldater till en skidjägarbataljon, antagligen till strider på östfronten.

Mer varaktiga följder för Danmark ifrån kriget var hur Färöarna och Island förklarade sig självständiga från Danmark och fann nya sätt att agera på. Exempelvis skulle Färöarna komma att ersätta mycket av den för britterna nu förlorade norskfångade fisken. Fiskenäringen på Färöarna fick sig ett oerhört uppsving under kriget. Även om man nu blev mål för tyska granater och torpeder och förlorade per capita lika många sjömän som Storbritannien, bistod man nu engelsmännen med en fjärdedel av deras fisk under andra världskriget.

Den 5 maj 1945 förklarade både Norge och Danmark att ockupationerna var hävda. I bägge dessa länder återinfördes dödsstraffet för att handskas med de man ansåg vara landsförrädare. I processer som handlade mer om hämndbegär än juridik dödade man i Danmark hela 46 människor, för att göra upp med vad som skett under ockupationen. Motsvarande siffra i Norge var 24. Många andra danskar blev också straffade, men med påföljder som fängelse och böter. Detta är många fler än vad som strök med i Norge och de liknande processer som följde på ockupationen där.

Rekommenderad läsning

Dagens rekommenderade läsning är något för den bekväme. Jag länkar nämligen till den tyska propagandafilmen Kampf um Norwegen som beskriver fälttåget mot Norge och Danmark 1940 (med engelsk undertext). Släppt samma år visar denna 80 minuter långa film framför allt hur de styrande nationalsocialisterna försvarade denna krigshandling för sig själva och för folket. Överlag är det väldigt intressant att de propaganda när man som vi sitter med facit i hand.